”Det här är jag”. Siri och Ellen reser genom århundraden för att komma tillbaka i tiden och åter bli 6 år. Gamla retroprylar och slitna foton blir deras vägvisare i Candy Minnemoria’s Restaurang.

Experiment på kåtans eldstad

RECENSION/NORRKÖPING Bågen spänns för högt. Ung scen/östs klassrumsföreställning Candy Minnemoria’s Restaurang har allt: en ljus tältduk som påminner om en kåta, tusen prylar från retrotuggummi till mobilens filmkamera och flätor längre än Gretas.

Jag ser föreställningen på Norrköpings Konstmuseum, inte i något av de förskoleklassrum den är avsedd för. Endast tre barn är på plats, med anmödrar av klassisk kulturtantstyp. Ett av barnen har flera år kvar till 6-årsrekommendationen och vrider snart bort sig i knät.

Det skulle kunna vara så bra: ”Candy Minnemoria’s Restaurang är ett sinnligt videocollage, en lägereld, en sagostund, en poetisk tillagnings-tutorial. Ett portabelt laboratorium för sammanblandningar av tider, sysslor, minnen, såser, socker som undersöker vårt förhållande till förgänglighet med utgångspunkt i mat som material. En lek på gränsen mellan sug och äckel, liv och död, minne och framtid. För F-klass.”

Candy Minnemoria’s Restaurang är allt detta och rentav lite till. Ellen Norlund och Siri Jennefelt har underbart långa Gretaflätor, fast bara en var, och är klädda i samiskt framtidsblått. Eldstaden lyser med rött sken i den dunkla kåtan.

Håll den här. Siri Jennefelt bjuder in till interaktiv teater med håven.

Publiken behövs, att hålla i skålar och småsaker, som är nödvändiga för experimentet. Tidsresenärerna Siri och Ellen bjuder in innan de fördjupar sig i sitt äventyr som handlar om matminnen och existensen. Ett fotografi från när de var små – vem som nu var vem – och gick på restaurang fast kanske hemma i köket. Candy Minnemoria’s Restaurang, ett minnesvärt ord i dubbel svengelsk bemärkelse.

Med sång, musik och väldigt mycket teknik förevisas skatter, som Rollokola och kassettband. Nästan allt är från förr och bär vår tids hyllade retrostämpel. Det är något för mormödrar och farmödrar att titta på och låta minnen komma till liv.

Men barnen då? Hemskt ledsen, men Siri och Ellen blir så självupptagna av sin lek och sitt bestyr med allt det tekniska, att de glömmer bort att de har en livs levande publik, helt nära sig. Nu sugs allt tröttare blickar till bildskärmen på tältduken när ”Det här är jag” ”Det här är jag” pekas ut på nästa fotografi eller en skumbanan. För i dunklet är det svårt att urskilja vad de håller på med för övrigt.

Och retro – är inte deras grej – inte än.

Hallonsnöre. Godis hoprört med ett magiskt finger ska bli en mäktig sås.

Att Siri och Ellen vill bli sex år igen med hjälp av magisk sås gjord av gammalt hallonsnöre och bubbelgum hjälper dem inte till kontakt med sin publik som äger åldern på riktigt. De skulle prövat Pippi Långstrumps trick: ”Lilla fina krumelur, jag vill aldrig bliva stur” när de hade chansen. Nu är det försent.

Det finns en god pedagogisk tanke med föreställningen. Ung scen/ öst tillhandahåller en låda med material som handlar om mat, sinnlighet, minnen och åldrande. Bör absolut införskaffas. Kanhända den öppnar nyckeln till föreställningen baklängesvägen. Ungefär som Siri och Ellen försöker.

© Text: Ann-Charlotte Sandelin
© Foto: Märta Thisner för Ung scen/öst

KLASSRUMSTEATER Östergötland

Våren 2019
Candy Minnemoria’s Restaurang
Av och med Siri Jennefelt och Ellen Norlund
Prod: Ung scen/öst

Öppen föreställning
Teater Bråddgatan lördag 27 april kl 13.00

LÄNKAR
Ung scen öst hemsida Facebook

Tvära kast i Tårtbagarens klassrum recension Kultursidan.nu 29/11 2018
Ung scen/öst revolterar i Matkriget recension Kultursidan.nu 19/11 2018