Gatufontän. Mjölkflickan dricker vatten när Studenten kommer efter nattens äventyr. Blomstergirlanderna i bakgrunden är återanvänd scenografi från Körsbärsträdgården.
Svart, vitt och ett stänk av blått
RECENSION/NORRKÖPING Tåspetsdans och bleka flickor. Kvartersteatern lägger ytterligare lager till August Strindbergs experimentella deckare Spöksonaten genom att spela den i Hedvigs kyrka.
Ett ohämnat spöke. En olycklig kvinna. Statusjägare. Och den eviga frågan om vem som är far till barnet. Allt detta ryms i August Strindbergs gåtfulla deckare Spöksonaten, skriven 1907. Den erfarna dramatikern behärskade sin konstart till fullo och hade nära kontakt med nya tidens strömningar i Centraleuropa.
Den här gången ville han se hur långt han kunde driva sitt experiment. Han kallade det kammarspel efter kammarmusiken där några få instrument bryter musikens teman mot varandra. Spöksonaten liknade kanske mest trasiga stormmoln som jagar över en dunkel himmel.
Publiken förstod ingenting. Pjäsen floppade och några år senare var Strindberg död. Hans berömmelse vilade på mer lättillgängliga verk.
I stället för prolog: stumma gestalter positionerar sig i kyrkorummet, står eller sitter en kort stund innan de går någon annanstans. Kokerskan granskar en barskt. Husan knixar nätt och jämnt. Så småningom har Bengtsson, Baronen och Mörka Damen passerat. Låt mig kalla det ett förspel och det är ljuvligt.
Det är nu Mjölkflickan vågar sig fram till vattenfontänen. Hon dricker (livets vatten) och vi kan se henne. Även Studenten ser henne men ingen annan.
Avslöjad. Överstens hustru Mumien river sjalen av Hummel. Uppgörelsens tid är inne.
Frida Hagman på Kvartersteatern har satt upp Spöksonaten i färgskalan svart-vitt-blått. Hedvigs stora och luftiga kyrka ger ett nytt tolkningsfilter till pjäsen.
När en glåmig flicka dricker vatten ur dopfunten får det betydelse. När bleka Fröken och hennes far den torre Översten väntar uppe i predikstolen på sin entré. När supéns alla gäster placerar sig vid middagsbordet, som i da Vincis målning Nattvarden, framför altaret. Då tillförs en betydelse som inte går att bortse från.
Där det finns ett altare och ett kors finns ett offer, en allsmäktighet och en sanning.
Liksom i kammarmusikens pianotrio bryts skådespelets teman mot varandra. Här för direktör Hummel cellostråken, presenterar med- och motspelarna. Paulina Vuori spelar med pondus som är lika självklar oavsett Hummels växlande könstillhörighet.
Mumien, Överstens olyckliga hustru, kliver ur sin garderob. Som en violinist, som vänder cellons tema upp och ner, river Julia Leek sjalen av Hummel och avslöjar lögner, Hummels såväl som sin egen livlögn.
Vem spelar då på violan? Inte Översten, inte unga Fröken. Det måste vara Studenten som i Tove Johnstones öppna gestalt dras i olika riktningar, inte olik publiken själv.
Nattvard med dans. Hummel placerar sig i centrum men kommer snart att mista sin position.
Med Kvartersteatern fylls skeendet med dansare och med väl vald musik – från the Killers till Prokofiev. För koreografin står Frida Nyström som själv är en av dansarna i svarta eller vita klänningar. Rörelserna är stora och famnande, når ur över rummet. När några tar sats och lyfter på tåspets påminns jag om tåspetsdansens innebörd – gestaltning av det översinnliga.
Kaos uppstår, är någon berättelse alls att lita på? Nya teman kastas in som av ett brusande piano. Strindberg kastar fram ett tema som snart ska användas på Pelikanens matsvindlande moder men applicerar det först på Spöksonatens Kokerska.
Nog känner jag att det är synd om människorna, som i ett eko från Ett drömspel (1902). Men i stället för den pjäsens vackra och gåtfulla drömscenerier möter vi som stormens fladdrande molntrasor. När Kokerskan, förstärkt av Husan, fängslar Fröken då växer de, från matsnyltare till gudar eller andar, som tvingar mänskligheten in i karmans upprepande hjul.
Deckaren då? Jo, bakvägen nystas mordet upp: offer, förövare och tillfälle. Rättegång, dom och verkställande. Fast förstås utan deckarens spänning, här handlar det om handling, moral och konsekvenser.
PS! Ingmar Bergman gillade Spöksonaten och satte upp den fyra gånger. För visst ekar Hummels replik: ”Jag har haft ögonen på er länge” i Dödens kultreplik ”Jag har redan länge gått vid din sida” i Det sjunde inseglet. Eller är det bara jag som hör den?
© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR
HEDVIGS KYRKA Norrköping
25 april–3 maj 2019
Spöksonaten
av August Strindberg
Regi: Frida Hagman
Koreografi: Frida Nyström
Prod: KvartersteaternSKÅDESPELARE
Paulina Vuori – direktör Hummel
Tove Johnstone – Studenten
Julia Leek – Mumien
Anneli Egelin Tärning – Öfversten
Cecilia Ottosson – Fröken
Hanna Bengtsson – Johansson
Per-Olof Engström – Bengtsson
Klara Norlin – Kokerskan
Anna Hedman – Husan
Linda Svernell – Mjölkflickan
Filip Denarp – Baronen
Nina Kaakinen Andersson – Mörka Damen
Melinda Börjesson – Fästmön
Frida Nyström – PortvakterskanDANSARE
Petra Gunnarsdotter, Emma Friberg, Elin Arwidson,
Therese Erlandsson, Frida NyströmLÅTLISTA (dansarnas musik)Tranqulize – The KillersProkofiev: Romeo & Juliet op 84 act 1 no 13 ,Dance of the Knights (Valkyrians dans)The Calling –The KillersFalling apart – Michael SchulteOcean – Kristina IssaBirds – AnoukPausmusik – Beethovens sonat 17 opus 31 nr 2 i alla tre delar
som inspirerade Strindberg till att skriva Spöksonaten.
KVARTERSTEATERN
Spelåret 2018–2019
Planerade produktionerPJÄSPROJEKT
26 oktober – 3 november 2018
Nevermore
Skräckteater
Av Anna Nygren efter Edgar Allan Poe8–24 mars 2019
Körsbärsträdgården
Av Anton Tjechov
Regi & Produktion: Frida Nyström
Originalmusik: Pelle Mählby26 april – 4 maj 2019 i Hedvigs kyrka OBS!
Spöksonaten
Av August Strindberg15–26 maj 2019
Fem gånger Gud
Apatiska för nybörjare
Av Jonas Hassen KhemiriFILM
Våren 2019
Huset bredvid
Kortfilm av och med TeaterNjutarnaUPPSPEL
Barnteatergruppen, 7–9 år
Barnteatergrupperna, 10–12 år
Ungdomsgruppen, 11–13 år – projektinriktning
NybörjargruppernaÖVRIGT
Fria grupper under Kvartersteaterns paraply
LÄNKAR
Kvartersteatern hemsida Facebook
KvT spelar Spöksonaten i Hedvig reportage Kultursidan.nu 23/4 2019
Väl avlyssnad Körsbärsträdgården recension Kultursidan.nu 12/3 2019
Premiär för Tjechovs Körsbärsträdgård reportage Kultusidan.nu 5/3 2019
Mysrysansvärda Nevermore på TBg34 recension Kultursidan.nu 30/10 2018
Återuppväckta Nevermore går igen reportage Kultursidan.nu 24/10 2018
Kvartersteatern lägger ut för spelåret reportage Kultursidan.nu 21/8 2018
Pingback: Fem gånger Gud tar ut svängarna – KULTURSIDAN.nu
Pingback: KvT: 5 x Gud & Apatiska för nybörjare – KULTURSIDAN.nu