Djup och dimensioner. Erik Söderholm fogar samman resan och platsen i Gol station, en av de vattenfärgsmålningar han visar i 7B.
Vänder och vrider på perspektiven
NORRKÖPING Vattenfärg. Norska tågstationen Gol har en väntsal som inte liknar någon annan. Konstnären Erik Söderholm låter landskapet invadera rummet i en lek med dimensioner och djup.
29-åringen från Arkösund ställer ut i 7B på Knäppingsborgsgatan, hans tredje separatutställning. Tidigare har han visat sina verk på Etcetera.
– Vattenfärg eller akvarell, det är samma sak, säger Erik Söderholm.
Inget krångel. Pigment, bärare, vatten – vattenfärg. För den som är van vid akvareller i nätt format är Erik Söderholms måleri en bredsida. Han målar med kraft och färg, vet att utnyttja det sugande papperet, vad han ska låta torka och vad som ska flöda i vartannat. Och när han ska låta bli.
– Det går snabbt att vara spontan, säger han om valet av teknik.
Motiven hämtas ur lika delar inspiration och fantasi. Kameran är med ibland, kanske ännu hellre skissblocket. I det lilla tvårumgalleriet på Knäppingsborgsgatan 7B väntar en teckning på att komma upp på väggen. Den bär tydligt släktskap med målningen Gol Station vars möblemang gör att den mer känns som ett vardagsrum än som en offentlig miljö och där naturen invaderar.
– Det är den här naturen som man tittar så mycket på att den befinner sig i rummet. Det är en lek med det, kommenterar Erik Söderholm.
I teckningen är det nästan tvärtom, att väntrummet skjuter in i skogen. I målningen har han vridit på perspektivet och markerat djupet genom flera väggskivor.
Bländande. Till höger minnet av en joggingrunda på Vikbolandet. Till vänster Slipers II, där perspektivet är rakt uppifrån.
Erik Söderholm från Arkösund läste naturvetenskapliga programmet på De Geergymnasiet men valde till en kurs i bild. Uppenbarligen ett gott möte. För sedan blev det Liljeholmens folkhögskolas bildkurs och måleri på konstskola i Göteborg innan han gick vidare till högre studier.
Form och djup, liksom nyfikenheten på att vända och vrida på perspektivet återkommer i utställningen. Färgerna blir snarast ett tillägg, ett sätt att pröva hur gestaltningen fungerar i olika färgklanger. Det märks tydligast i två serier, en med slipers till järnvägarna, en annan av bråte, som konstnären gjort i samband med studierna på Konsthögskolan i Bergen, Norge.
– Jag har gjort många teckningar och placerat dem i ny miljö som jag hittat på, säger Erik om slipershögarna med den märkliga svävande rektangeln.
En grafisk bild, byggd av mjuk strecketsning i akvatint, får också plats i utställningen. Resultatet av en studie på naturhistoriska där han avbildat skelettet av en långarmad apa. Ögonhålorna är stora, lite som fyrkantiga glasögon.
I mina ögon blir den en framtidsmänniska. En bekymrad en.
En vinterkväll var Erik ute och joggade hemma på Vikbolandet. Plötsligt kom en bil ute på stora vägen, de starka lamporna lyste upp skogen.
– Jag var helt fascinerad av ljuset.
Det märks. Det var bara att böja sig för ljusets kraft, låta penseln stillna i flödets mitt och sedan låta granarna försiktigt återta sin plats vid vägkanten, streck för streck.
Nog skulle jag, just här, vilja använda ordet akvarell.
© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR
7B, KNÄPPINGSBORGSGATAN 7B, Norrköping
24–29 maj 2019
Erik Söderholm
Måleri
LÄNKAR
Erik Söderholm FB-evenemang
Jan Erik Frisendahls Färglära på 7B reportage Kultursidan.nu 12/4 2019
Alla grät III – I den bästa av världar reportage Kultursidan.nu 13/2 2019