Tjuvkik. Johan Pettersson och Jakob Sjöberg spelar åter ett radarpar. Här kikar de över planket, även om scenografin inte är på plats ännu.

 

”Jag gör en Boxholmare”

 

NORRKÖPING Mycket kaffe blir det. Det dukas ut och in med duk på bordet. Kalbokultur repeterar inför premiären på Pensionat Gyllene Lärkan på gårdstorget i Knäppingsborg. Emilia Johansson debuterar i rollen som unga Anne-Marie. Johan Pettersson spekulerar om Gideon Wahlgrens könsroller.

Kaffetåren står på bordet när jag och cykeln parkerar på gården i Knäppingsborg. Fast det är tomt i glas och koppar, repetition pågår. Årets uppsättning Pensionat Gyllene Lärkan är ännu ett skådespel som de sätter upp på den soliga innergården, det har blivit några stycken genom åren.

– Det är femte året vi spelar Gideon Wahlberg i Knäppingsborg, upplyser Johan Pettersson.

Skådespelaren spelar plankstrykare igen, målaren August som svarat på fröken Lärkas kontaktannons om jobb och kärlek, om nu tycke uppstår. För hennes pensionat Gyllene Lärkan kräver underhåll.

– I den här rollen går jag tillbaka till mina rötter och gör en Boxholmare, med brukets märke på mössan, säger Johan Pettersson och pekar på BB-märket.

 

Repetition. De som inte är i spel hjälper till på andra sätt, regissören Frippe Pettersson i svart.

 

Pensionat Gyllene Lärkan är ett mindre känt skådespel än Grabbarna i 57:an och Söderkåkar. Det finns de i ensemblen som spelat med i pjäsen förr, Kalbokultur har ju sina rötter från Cederdalen och Söderköping, kanske längre bak än så.

– Jag tyckte pjäsen var rolig redan vid första läsningen. Sedan är det ju så att Gideon Wahlberg ägnade sig åt återvinning, samma repliker och samma persongalleri. Men även om jag är målare igen så är jag en annan typ, får skruva lite på det.

Kaffet är ”urdrucket” sedan länge. Johan Pettersson måste in och tampas lite med sina konkurrenter, främst Jakob Sjöbergs snickare, som också svarat på ”friarannonsen”.

Frippe Pettersson regisserar och de skådespelare som inte är i spel hänger med i manus och är beredda med repliker när någon ropar ”Text?”. Med nästan en månad kvar till premiär finns mycket att slipa, repetera, upptäcka.

 

Ingenue. Emilia Johansson debuterar i Pensionat Gyllene Lärkan.

 

– Det är roligt att ha fått kostymerna nu. Då får man mer känsla för karaktärerna, säger Emilia Johansson som debuterar i Kalbokultur.

– Det är lite nervöst eftersom det är nytt. Det är en rolig ensemble och väldigt välkomnande.

Hennes roll stenografen Anne-Marie är förtjust i författaren Lennart Whelander, spelad av Kenny Steen. Kommer någon att känna igen förra årets buse Jocke i den blyge författaren?

– Vi har en sång som vi ska sjunga ihop, det är det vi är mest nervösa över.

Gideon Wahlberg placerade sina pjäser i sin samtid. För oss är det en annan tid, en slags Norrköpings sagotid. Männen är känslosamma och på många sätt mjuka.

– Även de starka männen är mjuka. Men de ”förminskar” kvinnornas arbete, på ett sätt vi skulle reagera över idag, men då var könsrollerna så fasta, reflekterar Johan Pettersson och fortsätter:

– Det är bara ljus och ljus och mys och klämmigt. Till och med skurkarna är mjukisskurkar.

 

Inte alla är de som de ger sig ut för att vara. Elias Dahlgrens uppträdande i föregående scenen tidigare renderar honom ovälkommen handpåläggning.

 

Gideon Wahlbergs rollfigurer är skrivna på olika nivåer. Johan Pettersson förklarar hur några är som vanligt folk, som ungdomarna Anne-Marie och Lennart. Andra är mer åt ”spelevinkhållet” och några mer grovkorniga typer. Det här går igen i språket, där vissa roller rådbråkar avancerade ord, ett trick som redan Shakespeare använde.

– Vi tar våra roller på allvar när vi spelar. Det är inte clowner vi gör, vi låter situationen och orden vara roliga, framhåller Johan Pettersson.

Han lutar sig mot Albert och Herberts skapare Bosse Hermansson råd från Kalbokulturs uppsättning i vintras. ”Karaktären vet inte om att det han säger är roligt.”

– Det lärde han sig från Sten-Åke Cederhök, säger Johan Pettersson vars berättelse nu nått Göteborgs skådespelarkretsars högadel.

– Men skådespelaren kan reagera – ”Oj, nu sa jag något tokigt”.

– Det är underhållande, lättsamt och inte så svårt att förstå vad som händer, betygssätter Emilia Johansson.

© Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR

KNÄPPINGSBORG Norrköping

29 juni–20 juli 2019
Pensionat Gyllene Lärkan
Folklustspel av Gideon Wahlberg
Regi: Fredrik Pettersson
Kostym och rekvisita: Kerstin Hedman
Mask: Anna Andersson
Kapellmästare: Alexandre Ambec
Prod: Christian Karnevald/Kalbokultur

SKÅDESPELARE
Johan Jönsson – Fredrik Frippe Pettersson
Klara Lärka – Anki Wastesson
Therese Fridehjelm – Lotta Månsson
Maj-Britt – Jenny Silfvenius
Sixten Sparvekloo – Elias Dahlgren
August – Johan Pettersson
Pelle – Jakob Sjöberg
Sofia – Ellen Mattsson
John Pettersson – Janne Gustavsson
Lisa – Annicka Ljung
Elof Blom – JB Olofsson
Lennart Whelander – Kenny Steen
Nicklas – Tim Brodin
Anne-Marie – Emilia Johansson

LÄNKAR
Kalbokultur hemsida Facebook

Kalbokulturs värmande Albert & Herbert recension Kultursidan.nu 25/2 2019
Albert & Herbert bor i Norrköping reportage Kultursidan.nu 20/2 2019