Stefan Teleman ger aldrig upp. Nu möblerar han fem rum på Konstforum med motståndskraftig konst inom alla (?) de genrer han verkar.

 

Möblerat motstånd från natur till politik

 

Det är inte helt enkelt att få grepp på konstnären Stefan Teleman. Än är han konceptuell samtidskonstnär med mönstersymbolik. Än utmanar han akvarellen med naturens kraft. Sedan klipper han och klistrar som om det politiska 1960-talet aldrig förrunnit.

För det mesta uppträder han i en skepnad åt gången. När han nu visar upp sig i helfigur på Konstforum är han allt detta, mixar och lyckas tillföra något nytt. Infall möter år av lager i utställningen som getts det inte helt lättolkade namnet Skönheten och Odjuret.

– Jag har upptäckt något gemensamt för mina verk, säger Stefan Teleman när han tar emot i galleriet han möblerat med sina verk, gett rummen delvis nya namn och återskapat dess koncept som lägenhet.

– Fläckar! säger han och släpar med mig från Salongens Ghezalen-serie, där åtminstone V och Z har en och annan fläck, förbi Garderobens fotokonst, till några mer eller mindre fläckiga fågelholkar.

En ren skenmanöver förstås, jag skrev väl att han är lurig? Med penseldraget som grund, eller dess digitala motsvarighet pixeln, är nästan all vägghängd konst fläckig. Nej, låt mig börja om, gå uppför trappan till Konstforums galleri. Här i Hallen är en planritning anslagen: nästa anhalt blir Förmaket, därpå Garderoben som åt ena hållet visar ut i Parken, åt andra hållet leder in till Salongen för att längst in nå Herrummet.

Förmaket ger mig ett gott skratt: Fiskargubbar i långan rad, kompletta med sydväst och sjömanspipa i mungipan. Gubbarna är väl igenkännbara personer ur Norrköpings kulturliv och konstnärens vänkrets. Flera i guldram.

– Det går fort, jag målar på tre timmar, kommenterar Stefan Teleman, mån om att förringa infallet att förvandla en ”äkta” fiskargubbe till Fiskargubben Hoh, lätt identifierbar som Konstforums ordförande Hans-Ove Hedman. Det var bara att byta ut ansiktet.

På övriga Fiskargubbar har konstnären dock måst göra hela jobbet själv, hötorgskonstmotivet är numera ett åtråvärt samlingsobjekt. Inte ens tricket att byta ansikte på gubben är originellt, det visar Teleman i Hommage till Kjartan Slettemark.

Digitala utskrifter – svartvita foton, några bearbetade, hänger i Garderoben, genomgångsrummet som enbart erbjuder hörnvrår. Med björk, Med minne, Med parenteser kan de heta. Kameran har konstnären riktat mot den egna kroppen, och mot en del självupptaget samtida konstfotografi. Inte bara elakt.

Ute i Parken möter Fågelholk och Högsta kullen. Hela rummet är en installation kring naturen, med humor men aldrig med satir. Konstnären har arbetat kring temat fågelholkar, från Björkholk och En med ränder till mer intrikata som Akvaholk. Vackrast av dem alla är Himlavalv, en inverterad holk med andra proportioner. En vikbar skiss och ett färgschema Fläckig akvarell kompletterar installationen. Som om den vore på riktigt, nu är han så där lurig igen.

Teleman målar även akvarell, gärna naturen om sommaren, men alltid med motstånd mot genren. Häromåret utmanade han sig själv med att måla vedklabbar. Nu är det främst färgstarka naturmotiv, som Stora stygga granen eller Slyvy.

Dröj i Salongen, den bjuder på större djup än bara fläckar. Merparten av verken är målningar/blandteknik. En av dessa tekniker är overheadplast som försetts med mönster och fästs som yttersta lager över ett eller flera.

Dubbelkommando består av två verk vid sidan av varandra, var och en med monokrom yta, brun respektive ljust grå, på grovhyvlat underlag. Tillsammans ser de ut som en flagga med kors och fält. Fälten utgörs av plastfilmernas mönster, träådring respektive mjuka textiler och en anad hand.

Merparten av verken heter Ghezalen, med siffror och bokstäver som tillägg. Jag anar Fredrik Reinfeldt, men det är ingen platt satir, utan här som i övriga verk i serien mixas fragment från många delar av Telemans konstnärskap.

De stora mönstren skymtar, Gripen och växtlighet. I Ghezalen III finns vi textila inslag, bemålad lakansväv, och omålad, blomsterbroderi med plattsöm. Överst plastfilm med små blommor: linneor, liljekonvaljer, anemoner.

– Känner du igen dem? Jag har tagit dem från begravningsannonser.

I Ghezalen IV är det kläder i det oordnade mönstre. Delarna, hur väl de än analyseras, skapar en helhet som gör motstånd, som den här gången inte är av det luriga slaget.

I Herrummet slår dock Telemans ilskna satir ut i full blom. Om man nu kan säga så om anonyma maktmän i kostym som gärna pekar med hela handen. De män han som satiriker satt saxen och pennan i otaliga gånger.

Men inte bara, här finns avbildningar av skrynkliga telefotobilder med streckade konturer. Närgångna foton av kostymer, som gör tyget mjukt. Stefan Teleman gör till och med motstånd mot sitt motstånd.

Skönheten och Odjuret. Kanske är utställningens namn en privat hänvisning till två porträtt på temat konstnären och hans hustru i Förmaket. Troligare rör det sig om spänningen i fältet från naturens skönhet, som i Himlavalvet i Parken, till odjuren i det instängda Herrummet. Via självporträtten, fläckarna, lagren och döden.

Helt gripbar blir den motståndskraftige konstnären Stefan Teleman aldrig. Det är mycket upplyftande.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

 

• KONSTFORUM Norrköping

• 4 – 19 februari 2012
  Skönheten och odjuret
  Stefan Teleman

  Måleri, digital grafik, objekt

 

LÄNKAR
Stefan Teleman hemsida
Konstforum hemsida

 

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR