Mette Prawitz klänning utan söm i favoritfärgen vit.
Intelligent och vackert på Östergötlands Museum
På Östergötlands museum öppnar idag utställningen Kläder i förändring – kläder som förändrar. Den består av Mette Prawitz klädkreationer som ligger och svävar någonstans mellan konst och mode, och utställningen är också en del av satsningen Mode och Minne.
Mellan den 5 februari och den 4 mars visas Prawitz kreationer i Dahlgrenssalen, strax intill utställningen med Peter de Wits smyckeskonst.
Prawitz kläder är långt mera än plagg, men också långt mindre. Skiljelinjen mellan mode och konst är i detta fall suddig – de är konstruerade utefter den mänskliga kroppen men är också oerhört skulpturala. Men för Mette Prawitz själv är de inte skulpturer, utan just något med betydligt större fysisk närhet. Kanhända kan de bäst beskrivas som fysiska manifestationer av idéer och koncept, fysiska manifestationer som gör det möjligt att bära dessa tätt inpå kroppen.
Idéerna och koncepten bottnar i många fall i Prawitz möte med filosofin och konsthistorien. Under sina studier i konsthistoria vid vad som då var Stockholms högskola, numera universitet, mötte hon för första gången den tidiga modernismens konstnärer och det var ett möte hon aldrig riktigt lämnat bakom sig. I plaggen ekar konstruktivisternas tankevärld med geometrins magi och mystik. Prawitz har tagit fasta på denna enkelhetens idévärld, och plaggen avger ett intryck som är en blandning av en oerhörd enkelhet och ett oerhört djup. Inte helt olikt den svarta kvadraten.
Intrycket försämras inte av hängningen och ljussättningen som skapar intressanta skuggspel mellan plaggen, vilka tycks sväva av egen kraft.
I främre rummet finns bland annat en overall uppsydd helt av 25 meter blixtlås, ett plagg som i princip försvinner om man drar upp blixtlåset. Där finns också en vit klänning i filt, endast sammanfogad med skruvar och muttrar, och klänningen Gala toilette minimalism. I den senare har klänningens fysiska existens nästan upphört, och vad som blir kvar är ett slags minsta möjliga. Det som finns kvar är formen, utan intrång av onödiga tillägg.
Under 1950-talet arbetade Mette Prawitz på Galleri Samlaren på Birger Jarlsgatan i Stockholm, och träffade då på Olle Baertling. Av denne lyckades hon få hans idag klassiska tyg Denise, vilket hon omvandlade till bland annat de fyra klänningar som finns att beskåda i Dalgrensalens andra rum.
Allra längst in finns serien Klädesplagg i väntans tider. Prawitz spenderade under 1989/1990 en tid i Berlin, och slutprodukten av denna vistelse blev just denna serie. Mitt i rummet hänger ett antal dam- och herrplagg tillverkade av tätningslist från Östberlin. Vid tillverkningen var materialet manipulerbart och gav upphov till svällande former, former som efter att ha varit nerpackade har skrumpnat ihop. Prawitz berättar om den första besvikelsen vid åsynen av förändring, en besvikelse som dock snart byttes mot en slags ömhet gentemot de åldrade kreationerna.
Sammantaget är det en oerhört sevärd utställning, speciellt om man har med sig den idémässiga bakgrunden. Objekten som rör sig i gränslandet mellan begreppen låter sig inte fångas så lätt, men utan att de för den skull blir besvärligt svårtillgängliga. Om man på vägen ut från denna utställning sedan vill ta sig en tur förbi de Wits smycken gör det absolut ingenting, eftersom de båda utställningar kompletterar varandra på ett mycket trevligt sätt.
Text och foto: Karolina Nilsson
- ÖSTERGÖTLANDS MUSEUM Linköping
- 5 februari – 4 mars 2012
Mette Prawitz
KLÄDER I FÖRÄNDRING – kläder som förändrar
LÄNKAR
Östergötlands museum hemsida
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR