Också en sagoberätterska har rätt att ta sig en mugg med te.

Papagenas sagoberätterska håller spänningen uppe

Det gäller att ha något nytt att komma med när man berättar en gammal saga. När Papagena nu sätter upp En annan Askunge vilar sagan tungt på sagoberätterskan Tilda i Tjåsa Gusfors gestalt.

Hon är en uppenbarelse i sig, med sina färgstarka kläder som smakar både av sameland och romsk kultur. Den långa kniven ger henne en air av farlighet. En sådan person vill man inte ha till sin ovän. Men gärna till vän om man får för mamma och pappa.

När föreställningen börjar sitter hon med ryggen till, som om publiken stör och är ovälkommen. För är man en resande är det vanliga bofasta folket ofta en källa till bekymmer.

– Ja, ja, jag ska snart ge mig av. Jag ska bara laga hjulet till vagnen.

Men för att laga vagnshjulet, för att kunna skaffa sig mat, ja Råttan behöver också mat, så krävs pengar. – Vem vill köpa en hatt? 500 kronor bjudet. Nej jag säljer inte under miljonen.

Till slut får hon en slant och publiken får en saga – Askungen. Flickan som får en styvmor och ett eländesliv när pappan gifter om sig. Det är Askungen hit! och Askungen dit! Och de nya systrarna går i sin mammas fotspår.

Premiärpubliken på Teater Bråddgatan 34 i Kulturkammaren hinner inte ens upptäcka att de saknat bilderna i sagan förrän de finns där. Berätterskan öppnar en väska på sin handkärra och vips är där en modellteater i två våningar. Styvmodern och systrarna bannar och domderar i salongen och pappan vänder ryggen till Askungens utsatthet och är trött i sitt herrum en trappa upp.

Regissören Eva Ahremalm som också skrivit manus väver samman Askungensagan med berättelsen om Tilda, gårdsfarihandlerska i knivar, saxar, hattar och sagor. Som Tilda påpekar är de båda djurvänner och snälla, men kanske de allra mest delar ensamheten. Tilda säger: ”Alla tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig.”

För Tilda är en berätterska här och nu, hennes gestalt är evig men hennes språk ekar av ord och uttryck många i den unga publiken känner igen:

– Det här var en fin och snäll man, fast han var en prins.

Och folksagornas styrka är att de rymmer en sanning som berör åhöraren. Som den om pappan som inte alltid lyssnar till sitt barn och står på hennes sida när hon behöver det. Om man känner sig liten och ensam och oförstådd ibland är det skönt att lyssna till en saga om en flicka som har det ändå värre.

Tjåsa Gusfors växlar snabbt mellan Tildas trulighet och sagan. När Tilda snavar och slår sig blir hon arg och vill inte berätta mer:

– Bal på slottet! Vem bryr sig?

– Jag bryr mig, hörs en liten röst i publiken.

Vilken tur! För när både flickan i publiken och Råttan i sin bur vill höra hur det går där på balen kan Askungen, en docka som bor i två hattaskar, åka i galavagn till slottet där hon möter prinsen.

– Och hon blir alldeles…. Och han blir alldeles…

Om det är något jag skulle önska mig så är det kanske ännu mer av farlighet och främlingskap hos Tilda. Det är en balansgång när man spelar för barn, men på premiären var linan mera slak än spänd.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• TEATER BRÅDDGATAN 34 Kulturkammaren, Norrköping

• Premiär söndag 5 februari 2012
  spelas även under sportlovet och 18 mars, se länk nedan
  En annan Askunge
  Manus och regi: Eva Ahremalm
  Scenografi o docka: Tjåsa Gusfors
  Kostym mm: Linden Carter
  Dockkläder: Marika Malm
  Medverkande: Tjåsa Gusfors
  Papagena Kulturproduktioner

LÄNKAR
Papagena kulturproduktioner hemsida
Eva Ahremalm hemsida
Teater Bråddgatan 34 hemsida
Papagena sätter upp vass version av Askungen artikel Kultursidan.nu 2/2 2012
Barnteatervåren på Teater Bråddgatan 34 artikel Kultursidan.nu 20/1 2012

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR