Bjälkarna bygger rum i den väldiga lokalen. De vita väggarna når cirka tre meters höjd. Takstolarna når högre.


Intervjuer med Joakim Sander och konstnärerna Kerstin Hedman och Ilkka Pärni.

 

1000 kvadratmeter för konst och design

 

Måndag.
– Galleri Sander. Det är Joakim.
– Hej Jocke, det är Lotta på Kultursidan.nu. Jag skulle vilja göra en förhands på den nya konsthallen. Det är ju en stor satsning?
– Nja, hörru du, jag är lite upptagen just nu. Jag är i Arvika och köper grejer till shopen. Kan du på torsdag? Då är konstnärerna som ställer ut här och hänger. Torsdag eftermiddag är de nog klara.

Torsdag.
Konstnären Fritz Grahn lär ha haft sin lilla stuga någonstans på det gamla hamnområdet. Sedan kom graffitin vid kolupplagen. Nu ska här alltså finnas en helt ny konsthall alldeles invid Norra Promenaden.

Det är lätt att hitta ett stycke efter Postterminalen. Det ska ligga på höger hand. Där! De röda portarna kontrasterar mot den svarta husgaveln. Ovanför glasdörrarna har ett stort fönster tagits upp i fasaden. En gång var det här ett sädesmagasin. Plåtfasaden rymmer ett bygge i stadigt trä, med kraftiga bjälkar och god akustik.

Innanför är det ett kaos. Eller kanske snarare ett målinriktat kaos. Joakim Sander är på sju ställen åt gången, mobilen ringer ideligen – ”häromdagen fick jag 95 samtal”. Hantverkare flyttar på saker, borrar, målar. Den nya hissen fastighetsägaren låtit sätta in håller på att slutmonteras. Det som ska bli en shop är än så länge hyllor och tomma bord. Ramverkstaden ska också flytta hit. På golvet i entrén står stora kartonger.

– Har du sett? Gamla skottkärror, säger Joakim Sander och rullar ut en lång skottkärra i  rullebörstil. Sedan försvinner han igen.

En trappa upp hittar jag konstnärerna Kerstin Hedman och Ilkka Pärni. De äter lunch på en bänk nära det stora fönstret, det är verkligen stort. Utsikten lyfter långt över Norra Promenadens knotiga lindar. Johannisborgs slottsruin skymtar ett stycke bort. En av flaggorna, som lojt rör sig på de två flaggstängerna utanför, är röd.

– Det är min flagga, säger Ilkka Pärni.

Konstnärerna kom igår, fullpackade med de mindre tavlorna. De stora verken gick med lastbil. Paret har ett drygt arbete framför sig att fylla Norrköpings nyaste och största konsthall. Med sina tusen kvadratmeters utställningsyta i två våningsplan är lokalen stor som ett museum. Mellan tio och tjugo verk är på plats, många fler står på golvet under den plats där de ska hänga. En stor färgglad skulptur i plåt står just nu nära trappan.

– Ni kan prata så jobbar jag. Ilkka Pärni drar sig mot stegen och vattenpasset. Det är många konstverk kvar att hänga inför lördagens vernissage som både inviger utställningen och konsthallen.

Kerstin Hedman hjälper mig in i måleriet, deras nonfigurativa konst är besläktad men skiljer sig åt. Kerstin Hedmans verk, hon målar på plexiglas, är gärna monokroma, enfärgade, men hennes underarbete lämnar personliga spår.

– Jag har börjat med rött. Jag tycker fortfarande mycket om vitt. Jag växte upp vid Siljan, alldeles invid stranden.

Ilkka Pärnis verk innehåller fält och förskjutningar, tunna linjer. Nyanserna är stålgrå, blå, svarta. Utöver målningar presenterar han både grafik och objekt. När allt väl kommit på plats ska belysningen ställas in, även det ett drygt arbete.

Nere på bottenvåningen hittar jag Joakim Sander utanför Chambertutställningen. Det inglasade rummet är tänkt för konferenser Men här hänger nu en liten utställning med verk av Erik Chambert, finskurna objekt i plexiglaslådor. En soffa, också den av konstnären och inredningsarkitekten. Norrköpingssonen.

– De kommer från Moderna museet, var kvar där sedan en utställning, berättar Joakim Sander.

Snabb fråga: Det är eurokris och lågkonjunktur. Konstmarknaden, åtminstone i Norrköping, är inte som förr om åren. Hur vågar du göra den här satsningen?

– Äsch, det går inte att vara rädd hela tiden. Man måste våga prova något nytt.

I shopen har ett av de hemmasnickrade borden – han tycks kunna allt han Joakim – har fyllts med linneduk från Hälsingland. På ett annat står glasskålar i olika färger. På en liten hylla står små lustiga djur och glor. Och så är där skåp. Allt är uppenbarligen inte från Arvika.

– Mycket kommer från Svenskt hantverk i Stockholm.

Vinterdagen skymmer och vinden har ökat. Ilkka Pernis röda flagga smattrar, den visar sina tunna ränder.

Text, film och foto: Ann-Charlotte Sandelin

 

• NP33, Norra Promenaden, Norrköping

• Lördag 18 februari 2012 kl 12–16
  INVIGNING av NP33 & VERNISSAGE
  Kl 13 Konst- & livsvetaren Herbert Kröön inviger
  Kl 14 Performance, Ilkka Pärni framför egna texter ur Svaj
  • UTSTÄLLNINGAR
  • Non-Figurativt
    Kerstin Hedman & Ilkka Pärni
  • Erik Chambert

 

LÄNKAR
Galleri Sander hemsida
NP33 hemsida
Flödande lovord när NP33 invigdes invigningsreportage Kultursidan.nu 19/2 2012
Tre sinnliga konstnärer i konstkatedralen på Saltängen RECENSION av UTSTÄLLNINGEN Kultursidan.nu 24/2 2012

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR