Teater Pelikanen om nya uppsättningen Solägget. Film 3 min.

Ironisk tolkning ger nytt liv åt gammal saga

Elsa Beskows bilder är underbara men texten i Solägget… ?

– Den är fruktansvärt tråkig. Säger regissören Ika Nord om sagoboken som Teater Pelikanens nya föreställning Solägget bygger på. Häromveckan var det dags för premiär på Kulturkammaren i Norrköping.

Men någonstans inuti berättelsen finns en humoristisk kärna om att undersöka världen och finna den god. Lite som Nasse hittar en stol, också det en klassisk barnbok, men inte fullt lika gammal som Elsa Beskows.

Lösningen har blivit att understryka avståndet i tid och tilltal. Eva Carlsson växlar roller, från författarinnan till gossen som går ut i skogen för att plocka bär: ”lingon till mor och blåbär till far – så blir det saft till mig”. Paradrollen är ändå älvan, en högst självmedveten blondlockig besserwisser som kråmar sig för publiken.

Älvan hittar, inte blåbär eller lingon, utan en apelsin. Vardagsvara i nutida hem, men ny och märkvärdig när Elsa Beskow mixade folktro med det moderna i sin bilderbok.

Bilderboken ja, den har  Benita Bergfeldt-Löfgren omvandlat till mjukaste scenografi. Granarnas lägsta grenar sveper över scenen, vi förstår att vi befinner oss i ett lilliputtland, och mossan kryper över stenarna vid grodornas damm. Grodorna är dockor i halv skådespelarstorlek.

Älvans vän Kotte, trollpojke med kotthatt och flöjt, tänker förmodligen mer än han pratar. Men han traskar snällt i älvans spår och också han får sin belöning till sist.

Roligt är det, kanske på ett annat sätt än Elsa Beskow menade.

– Jag får ju regissera barnteater för att jag är en sorts ställföreträdande minderårig, säger Ika Nord. När jag tycker att det blir tråkigt, ja det är ungefär när en treåring tycker att det blir tråkigt.

– Jag försöker garantera en lägstanivå. Att det inte ska bli hopplöst, att man tappar intresset, utan att det ska vara roligt hela tiden.

Text och film: Ann-Charlotte Sandelin

• TEATER PELIKANEN

• Solägget
  efter Elsa Beskow
• Regi: Ika Nord
  Scenografi: Benita Bergfeldt-Löfgren
  Musik: David Tallroth
  Medverkande: Eva Carlsson, Marcho Marchev