Havregrynsspecialist. Kajsa Wallin som Elise i egna komedin Att stjäla en cykel.

Kajsa Wallin bjuder på teater, musik och vänner

Allt är svart: golvet, taket, väggarna, också det enkla möblemanget i Lilla kammaren på Teater Bråddgatan 34. Det enda vita är smala linjer på garderoben, bordet och stolarna, som vore de benrangelsversioner av sig själva eller tecknade. Och kritskriften på väggen: Vafalls?!! och listor på Elaka äckliga saker.

Han som skrivit ska just till att hänga sig, Sam står på bordet med repöglan om nacken när det knackar på dörren. Och knackar igen. Utanför står ett blomsterbud som inte ger upp i första taget. Hon har både blommor och budskap med sig.

Elise lirkar sig in genom dörren och in i den motvillige Sams liv. Åtminstone vill hon det, hitta lite hopp och känslan av att få höra till för egen del. Medan Sam, ja egentligen heter han något annat som är för runt och för gulligt för att passa en svartögd dysterkvist, helst vill få ägna sig åt sig och sina svarta tankar i fred.

Hennes envishet når honom så långt att han börjar skriva en lista över saker som han bara avskyr lite grand. Och då hamnar Elise på första plats i denna sorgkantade fars på randen till avgrunden.

Att stjäla en cykel är en förödande rolig komedi som åtminstone för stunden tar död på melankolin hos vilken deppig person som helst. Kajsa Wallin, som skrivit den farsartade enaktaren med överraskande vändningar, har orden i sin makt, dräpande oneliners.

– Usch för vacker musik som sliter hjärtat ur kroppen, säger Sam när Louice Ottosons mjuka tangenttoner sprids i rummet.

Louice Ottoson sitter helt nära spelplatsen och förstärker stämningar på synthen, förleder Elise att minnas barnsliga sånger och spelar den otäcka vackra musiken som Sam knäpper på i den gamla fula kassettbandspelaren.

Regissören Carl Adam Tillberg kramar ut det mesta möjliga ur texten, spetsar till överdrifterna. Dessutom spelar han en liten, men för intrigen avgörande roll som Sams äldre bror, som gör ett kort besök i rummet innan han förpassas ut samma väg som han kom in.

Kajsa Wallins Elise är en enkel och rättfram flicka, ett maskrosbarn som inte bangar för en självmordsbenägen kille. Kajsa Wallin balanserar sitt eget pregnant hälsosamma intryck, både hon och rollen är gravida, med nördiga tilltag som att äta havregryn hon lägger upp på rad. Med hennes Elise förstärks det komiska greppet.

Huvudpersonen Sams sorgliga skepnad gestaltas av Martin Wallin Filipsson. Han förmedlar Sams plötsliga humörsvängningar överraskande väl för en kille som gör sin skådespelardebut.

Efter pausen fortsätter kvällen, men nu i Bistron en korridor bort i huset. Ensemblen förvandlar sig till musiker, med någon person till och från. Kajsa Wallin med vänner berättar och sjunger. Hon sitter uppspetad på hög pall i vita kläder och strålar. Orden följer med henne var hon går. Värt att lyssna på, inte minst när hon hyllar maken Martin Wallin Filipsson och Håkan Hellström på en och samma gång.

Det är mycket trivsamt. Mycket personligt.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping

• 24, 29 februari, 2, 3 mars 2012 kl 19
  Lilla kammaren
  Att stjäla en cykel
  av Kajsa Wallin
  Regi: Carl Adam Tillberg
  Musiker: Louice Ottoson
  I rollerna: Martin Wallin Filipsson, Kajsa Wallin och Carl Adam Tillberg
• Efter pausen musik i Bistron
  med Kajsa Wallin, Martin Wallin Filipsson och Lukas Byström.
  Uppläsare: Carl Adam Tillberg

LÄNKAR
Angelworks hemsida
Att stjäla en cykel med Angelworks förhandsartikel Kultursidan.nu 20/2 2012

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR