Medkänsla och sorg. Målningen för åskådarens tanke till Picassos Guernica men för Mohammed Sami är djuren inte kroppar utan deras andar.

Den vita linjen håller fast minnet mot mörkret

Mohammed Samis målningar på Galleri Dag Andersson är svindlande vackra. Mot den mörka bakgrunden, svart, brun, grå, lyser en svepande vit konturlinje, följd av lätta stråk.

– Och rök, de säger att röken är viktig för rörelsen.

Låt gå för det, röken mjukar upp, hjälper det som är på väg bort att förflyktigas. För alla är de på väg – fågeln som brett ut sina vingar och redan är halvvägs ute ur bild. Om det nu är en fågel, för var är då huvudet? Kanske är det ett blödande hjärta?

Mest ser jag att linjen trollar fram fyrfota djur, arterna svårbestämbara, kanske hästar, hjortar eller hundar. Inte spelar det någon roll i Mohammed Samis värld där han sörjer en för alla, alla för en. Nackarna är förvridna, i plågad protest eller böjda inför det oundvikliga. Jag famlar i minnet – Goya? Nej, Picasso! Guernica. Guernicas kantiga häst som delar ångest och vanmakt med människor och djur i den baskiska staden som terrorbombades av Franco i april 1937.

– Det är inte djur. Det är djurens andar, säger Mohammed Sami.

Efteråt tänker jag att den vita linjens uppgift är att hålla fast minnet mot konstnärens mörker. Jag förstår också att det inte var djurens och människornas ångest Picasso målade, utan att det var minnet av dem han målade.

Oftast lyser starka färger ur bilderna.

Bilderna är stora, tanken går lätt till grafittins sprej men Mohammed Sami målar med vanlig pensel. Air brush är inte för honom. Däremot finns datorgrafik som ett inslag i målningarna, upprepade mönster som för konstnären gestaltar hjärtslag eller skrik.

Ur det dunkla lyser starka färger, som rött, gult eller blått.

– De är där för att de måste. Men det är inte färger för mig, allt är olika nyanser av svart.

Mohammed Sami ler ofta, men inte på bild, och inom sig bär han mörkret för all framtid. Så tänker han i alla fall.

Krossad spegel. Mohammed Samis konstnärskap söker sig redan nya vägar.

Tre glänsande ljusa, inte målningar, men tavelstora objekt, berättar att något har hänt som fått Mohammed Sami att lämna de svepande linjerna. Två av dem gestaltar de ögonblick då en explosion krossar glaset och börjar expandera. Kraften gestaltas av isoleringsmaterial, ännu en gestaltning av rök. Bomber för frihet eller bomber för terror.

Det tredje objektet hänger vid fönstret. En sten har just krossat den glittrande ytan. Taggtrådslinjerna stänger inte inne längre, eller ute. Den arabiska våren?

– Det handlar om alla årstider, inte fyra utan tusentals. Och det handlar inte om arabvärlden utan om alla bomber, som den i Oslo också. Jag kan spegla mig i folien, det är också viktigt.

Så är det. Först och främst är vi fångna i våra egna föreställningar.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• GALLERI DAG ANDERSSON Norrköping

• 3 mars – 8 april 2012
  Mohammed Sami
  ”Case of Emergency”

LÄNKAR
Mohammed Sami hemsida
Galleri Dag Andersson hemsida