Tecknaren och grafikern Mattias Fagerholm skapar en fantastisk och suggestiv bildvärld.

 

Skepp och städer i förförande förfall

 

Krita, blyerts, kol. Med mjuka pennor skapar han världar som går under. Skepp går i kvav. Stora byggnader i städer som en gång varit makalösa rasar samman, ryker iväg som stickor. Kanske ruiner av palats som aldrig byggdes klart.

Den belägrade staden kallar konstnären Mattias Fagerholm sin utställning på Konstforum. Exakt vad som belägrar staden vet vi inte, kanske det är tiden själv. De stora, oftast extra breda i förhållande till höjden, teckningarna i entréhallen skildrar en fantasivärld som Jules Verne skulle känt sig hemma i, om nu inte utopin förvandlats till dystopi.

– Det är mycket som är belägrat om man säger så, kommenterar Mattias Fagerholm sina teckningar.

Merparten av teckningarna är gjorda under åren 2005–2008. De växte fram ur mindre teckningar – drömmar eller fantasier – och fann sin form. Strax därefter besökte han Paris och gästade en förort med en arkitektur som starkt påminde om den han fantiserat om.

Övriga rum i Konstforum har konstnären fyllt med grafik. På ytan är det samma fotorealistiska motiv med oändliga nyanser mellan svart och vitt i alla mjukt rundade detaljer som teckningarna. Men grafiken är en annan teknik även om konstnären menar att teknik och material inte får stå i vägen för konsten.

– Det är mjukgrundsetsning, som bygger på linjeteckning. Man måste bygga upp bilden metodiskt, förklarar Mattias Fagerholm.

Teckning eller grafik, i båda fallen handlar det ofta om ett koncentrerat arbete med meditativa kvaliteter.

Vatten är nästan ständigt närvarande i alla bilder. Skepp med trasiga, närmast förmultnade segel, går i kvav på upprört hav. Köpmännens hus står på pålar längst ut vid stadens flodmynning. Människor, det finns ofta människor i hans bilder, är små figurer som bara kan åse det oerhörda som händer. Poeten sover och drömmer allt som sker.

Konstnären har arbetat för att komma ifrån centralperspektivet. Mattias Fagerholm är inledningsvis tveksam till att tala om sina bilder, men berättar allt eftersom mer om några av sina motiv. Om det stora stenhuset på klippan och stäven på en magiskt smyckad båt som är det enda som syns över havets yta.

– Huset är den europeiska civilisationen medan den så kallade primitiva indianska valfångaren är på väg därifrån.

Tveksamheten gäller mycket. Att teckna undergångsstämningar på ett så förförande vackert sätt som han gör. Det minutiöst strama exakta står emot det dramatiska skeendet.

– Ja, men det är ju också patetiskt, ödsligt och bla bla, fräser han strängt till sig själv.

Motstånd? kastar jag fram och där enas vi: det handlar om en sorts motstånd, om det är mot det ödesbestämda eller mot mänskliga krafter som förstör.

Mattias Fagerholm inbjöds att följa med en Polarforskningsexpedition till Antarktis 2002. Resultaten av den resan och andra fjärran resmål ses främst på väggarna i Trädgårdsrummet. Ensamma berg och stenar som reser sig ur havet eller på land. Marken kryllar av små pingviner. Havet skummar vid Svartfjällets fot.

– Det var fantastiskt att vara med. De höll på med sina provtagningar och jag satt på en sten. Jag har en längtan efter det som är stilla och där är man i splendid isolation.

Tondo, renässansens populära cirkelform, har fått ge namn åt studien av amaryllisklockor, det grå är näst intill så svart som det kan vara.

– Den verkliga världen är i svartvitt och gråtoner. Det är våra ögon som tolkar om ljuset till färg.

Efter att ha sugits in i Mattias Fagerholms svartvita värld, fylld av mjuka linjer och gråtoner är det dags att gå vidare.

 

I Studion visar Åsa Åkerlund foto, merparten verk vid namn Temporary structures. Den unga fotografen har fotograferat byggnadsställningar som omger hus i vardande. Närbilderna ger grafiska mönsterkvaliteter som upprepas från en bild till en annan. Men då varje byggnadsställning har sin egen färgaccent lyser det i rött, blått, gult.

Jag drabbas av en färgchock som inte är rättvisande mot den unga fotokonstnären som för närvarande går ett utbytesår från Konstfack till Parsons i New York.

Innan jag går hinner jag notera en välgörande mild Känsla av snö. Och en lek i Rheda Forst med allvarstoner bakom stammarna.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

 

• KONSTFORUM Norrköping

• 25 februari – 11 mars 2012
  Mattias Fagerholm
  Den belägrade staden

• STUDION Konstforum, Norrköping

• 26 mars – 11 mars 2012
  Åsa Åkerlund
  Fotografi

 

LÄNKAR
Konstforum hemsida
Mattias Fagerholm hemsida
Åsa Åkerlund hemsida

 

FLER BILDER FRÅN MATTIAS FAGERHOLMS UTSTÄLLNING – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157629504633579″]

FLER BILDER FRÅN ÅSA ÅKERLUNDS UTSTÄLLNING – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157629504708315″]