Tobias Sjöberg funderar över mycket, som hur tillhörighet i ett social sammanhang samtidigt kan bli ett avståndstagande. Hans videoverk Nej! visas på Verkstad i Norrköping.

 

Nyckelordet är ”erfara”

 

Det känns mycket gott att träffa konstnären Tobias Sjöberg. Han har en mjuk framtoning, är en på samma gång öppen och seriös person med förmåga att formulera egna tankar. Och förmåga att säga stopp när det går för nära.

På Verkstad, det ruffiga källargalleriet på Kvarngatan med undertiteln rum för konst, visar han videoverket Nej! Bildspelaren står på golvet och kastar ut filmen tvärs över rummet mot en låg och bred vägg.

Det är utomhus. I mörkret rör sig vinterklädda människor kors och tvärs, enskilt och i små grupperingar. Ibland möts de. Det går inte att se några ansiktsuttryck. Kameran rör sig och bilden är otydlig, färgerna fladdrar. En man bär uttrycket Nej! på ryggen av jackan. Han blir en blickpunkt att följa men kommer och försvinner som de andra. Kameran stillnar. Någon bär någon. Skeendet saknar början och slut, ett sju minuter långt infångande av ett större sammanhang.

Det är inte enkelt att greppa: Mina associationer startar i den arabiska våren, snuddar vid demonstrationer mot Putin, skuttar till Göteborgskravallerna i juni 2001. Inte framme vid fronten utan någonstans bakom linjerna där människor växlar mellan att vara sig själva, bli nyfikna, och fatta beslutet att bli delaktiga i det som händer där borta.

Filmen är så diffus i tids- och platsangivelse att den trots sin dokumentära estetik kan leda varje enskild betraktare i en riktning som mer svarar mot den personens egna erfarenheter än mot något gemensamt specifikt,

Tobias Sjöberg lyssnar vänligt och intresserat men lyfter fram andra infallsvinklar. Att personerna som ställde upp bland annat fått i uppdrag att röra vid varandra.

– Beröring, intimitet, frågan om vad som är det mänskliga.

Det ställer mina tankar på världspolitiken på ända, även om konstnären vänligt nog är öppen för deras giltighet. Men vad står då mörkret för? På den frågan har Tobias Sjöberg inte något färdigt svar. Vi har kommit fram till just ett sådant stopp där det konstnärliga uttrycket inte låter sig omvandlas eller reduceras till ord.

Filmen ger intryck av slump. Så är inte fallet. Dess uttryck är noga genomtänkt och hämtar både estetik och social betydelse från vår tids mobil- och internetkultur där många fotograferar, filmar och delar med sig. Han talar förtjust om low tech, enkel teknik som alla har tillgång till.

– Vi umgås med den här estetiken, som vi delar med oss av. Jag tycker om det folkliga.

Därför har konstnären Tobias Sjöberg gång efter annan sammankallat sina ”statister”, vänner eller bekantas bekanta som ställt upp. Till tagningar inomhus och utomhus, i dagljus och i mörker. Han har lyft handen med mobiltelefonen. Tagning.

– Jag arbetade med verket Nej! kanske 5-6 gånger.

Till slut kom han fram till just den här sju minuter långa tagningen som för honom är den rätta. Däremot vill han inte förklara, kanske inte ens för sig själv, om idén till iscensättningen. Åter ett stopp att respektera.

– Jag har många ingångar till varför jag väljer mina scener.

Varför ordet ”Nej”, ett ord för protest? Vad har det med människors närhet eller inte närhet att göra? Svaret är att det är en negation.

– ”Nej” säger att något är genom att protestera mot det.

Vårt timslånga samtal når här ett inte helt lättförklarligt område, men Tobias Sjöberg gör ett försök:

– Tänk en grupp människor i en cirkel, de har en gemenskap, de är goda och vill gott. Ser man på ett annat sätt vänder de ryggen mot alla andra.

Aha! Det som är och det som inte är det som är. Av någon anledning, be mig inte förklara, tänker jag på att invertera en markering i Photoshop.

Nästa fråga: varför ett uttryck på svenska när Tobias Sjöberg efter grundläggande svenska konstskolor utbildat sig till konstnär i först Finland, Academy of Fine Arts i Helsingfors, sedan i England, Fine Arts vid Goldsmiths University i London, och nu bosatt sig i Berlin. Det är för övrigt i Berlin filmen spelats in, med statister som kommit från många olika länder till den smältdegel som tar emot it-yuppies, konstnärer och gästarbetare. Varför inte ”No!”, ”Nein!” eller ”Non!” som kan förstås av alla?

– Det handlar om hur vi använder språket, vad ”Nej!” betyder för mig. Jag kan inte säga det på engelska.

Därmed närmar vi oss det autentiska, och ordet ”erfara” som är viktigt för Tobias. I svenskan är det mindre vanligt, vi säger hellre känna, uppleva, vara med om. Kanske ordet är mer självklart för den som i Berlin möter det tyska språket dagligdags.

Han väljer också ”erfara” framför ”erfarenhet”. Nyansen mellan verbet ”erfara” är att vara med i ögonblicket medan substantivet ”erfarenhet” kapslar in det i något som redan hänt. Skillnaden är milsvid.

Genom att placera sig mitt i gruppen, vara en av de agerande, med mobilkameran i den lyfta handen, erfar han det som sker eller inte sker. I bästa fall förmedlas det hela vägen till mottagaren, som också erfar.

På lördag möter Tobias Sjöbergs videokonstverk Nej! publiken på Verkstad. Under vernissagen genomförs en performance. Konstnären ser fram emot mötet.

– Jag tycker det är jätteviktigt att jobba med möten, med presentationen. Jag vill ha en röst i världen: Det här är jag. Jag ser världen på det här sättet, kanske kan vi känna igen oss i samma världsbild.

– Jag vill skapa en dialog.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
Filmstill: Tobias Sjöberg

 

• VERKSTAD Norrköping

• 10–25 mars 2012
  Vernissage 10 mars kl 15
  Nej! – Tobias Sjöberg

 

LÄNKAR
Tobias Sjöberg hemsida
Verkstad hemsida

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR