Lyfter, läser och vänder blad. Stina von Sydows Melissa sprider breven brett medan Peter Sundbergs Andrew lägger dem prydligt tillrätta.

Om brevskrivande och möten med förhinder

På väg hem talar vi inte om föreställningen. Vi talar om vänskaper som återvänt, tagit språnget över floder av tid och småbarnsår. Naturligtvis talar vi om Facebook. Om brev talar vi inte. Inte heller om gammal kärlek. Möjligen talar vi om döden.

Melissa Gardner och Andrew Ladd talar däremot om brev. Melissa fräser att nu får det vara färdigskrivet, river ilsket itu. Andrew vill skriva finare p:n, kryper upp i ett hörn och förflyttar sig till ett djupt samtal med sin Parker 51, reservoarpennan, i handen. Ibland blir det långa bortförklaringar, ibland självupptagna rapporter från tillvaron, så småningom korta formella julhälsningar.

Kärleksbrev av A. R. Gurney i Torbjörn Astners översättning och regi är en tät uppsättning som hela tiden berör och understundom bränner. På ett plan handlar pjäsen om brev och om brevskrivande som kommunikation och minne. På ett annat skissar den livshållningar och moralfernissa. Främst gestaltar den två livsöden och kärlek med inre och yttre förhinder.

Skådespelarna Peter Sundberg och Stina von Sydow ger i all enkelhet en bedårande föreställning uppe på Östgötateaterns vind i Norrköping. Golv och vägg har kvar den utstuderat slarviga vita måningen sedan Nomaderna. Vi i publiken sitter helt nära, ansikte mot ansikte med de två som förmedlar Andrews och Melissas brev till varandra genom ett helt liv. Från det första, barnkalasets tackbrev, till det sista, det som vi aldrig kan vara helt säkra på att det når mottagararen, bara vet att det måste skrivas.

De sitter bredvid varandra, framför sig har de varsin hög med brevark på det stora bordet. De lyfter, läser och vänder blad i den mest minimalistiska föreställning som tänkas kan. Möjligen att den kan jämföras med en radioteater utan ljudillustrationer. Nå, vi ser skådespelarnas allra minsta ansiktsuttryck när de läser och när de lyssnar. Peter Sundberg vänder sig bort och Stina von Sydow tar på sig skorna under bordet.

Genom det täta utväxlandet av lappar, kort och brev lär vi känna klasskamraterna Melissa och Andrew, hon är rik och han av fin men inte fullt så rik familj. Som barn är de vänner och förtjusta i varandra, i tonåren lockar andra partners, men brevvänskapen överlever, födjupas, flyter upp till ytan, djupdyker.

Pjäsen skissar vagt det amerikanska samhället från 1937 och framåt, även om andra världskriget inte når barnens horisont. Mot Melissas avslöjanden om förbjudna utsvävningar på flickinternatet står Andrews självbelåtna rapporter från pojkinternatets betygshets och tävlingar. Hon studerar konst (och män) i Florens i Italien, medan han tjänar sitt land, naturligtvis i marinen. Hennes omedelbara och oppositionella livslust slår och slås mot hans pliktkänsla.

Kommer han hem till sommaren försvinner hon bort, och vice versa. Få är de verkliga möten som kommer till stånd, men förväntningarna är då så heta att det bränns långt ut i publikraderna.

Om man inte har möjlighet att ta sig uppför alla trapporna till Teatervinden är det en lycka att veta att den två timmar långa uppsättningen går på turné i länet senare i vår och tidig höst. Den spelas också på Stora teatern i Linköping i höst, då på scenens framkant så att man kan komma Kärleksbrev riktigt nära.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Ann-Charlotte Sandelin och Anders Kratz / Össtgötateatern

• ÖSTGÖTATEATERN

• Teatervinden Norrköping
  10–31 mars 2012
  Turnéperiod Östergötland
  3 april – 13 maj, 11 september – 14 oktober 2012
  Stora teatern, Linköping
  16 november – 16 december 2012
  Kärleksbrev
  av A. R. Gurney
  Översättning: Torbjörn Astner
  Regi: Torbjörn Astner
  Scenografi och kostym: Magnus Möllerstedt
  Medverkande: Peter Sundberg och Stina von Sydow

LÄNKAR
Östgötateatern hemsida
Östgötateatern skriver Kärleksbrev på Vinden förhandsartikel Kultursidan.nu 5/3 2012

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR