Men vad har Mamma Mu på fötterna? Kråkan bannar Mamma Mu som tagit på sig fina balettskor och vill dansa. I rollerna Carl Jakobsson och Katti Hoflin.

Barnens musik mötte den klassiska traditionen

I år firar Norrköpings symfoniorkester, SON, sitt 100-årsjubileum hela året. I lördags med familjekonserten Mamma Mu och Kråkan. I Louis De Geers foajé tog Filip Fagott och Filippa Fiol emot alla som strömmade till, granskade biljetterna med gott humör och slussade vidare till kråkpyssel, körsång från Kulturskolan och tårtkalas.

Många trängdes runt Kulturskolans stora kör, med barn i samma ålder som barnen i övriga publiken, som sjöng den ena sången efter den andra, med rörelser till. Och vid långa bord klipptes det kråkor som fick färg, fjädrar och glitter. I källarvåningen bjöds alla, små och stora, på god födelsedagstårta med grön marsipan.

Sedan var det då dags för den stora konserten, Mamma Mu och Kråkan. De Geerhallens varmt rödbelysta scen såg lite ut som en lagård med alla höbalar.

– Konserten innehåller både barnens egna sånger, arrangerade för symfoniorkestern, och klassisk musik, berättade SON:s producent Kristina Holm-Danielsson som ansvarar för orkesterns barn- och ungdomsverksamhet.

Men vad är det de spelar? Den tjuvaktiga skatan av Rossini. Kråkan, som gestaltas av Katti Hoflin i lång näbb och fin men gles fjäderdräkt, blir inte glad, inte till att börja med. För det är ju så att Kråkan har lätt att bli förnärmad, särskilt om den tror att musiken heter Den tjuvaktiga kråkan. Och knappt hade det missförståndet rett ut sig förrän Mamma Mu trippar in.

– Men Mamma Mu! Vad har du på dig?
– Balettskor.
– Det kan du inte ha. Du är en ko.
– Det kan jag visst, jag är en balettko!, svarar Mamma Mu och dansar: Mina fina fötter dansar, mina fina ben.
– Nej, nej, dansa inte. Tuttarna hoppar. Det är pinsamt.

Som alltid vill Kråkan bromsa Mamma Mus utsvävningar. Och går för långt. Mamma Mu går ut, sårad. Men kommer snart in, klädd i rosa tyllkjol. Symfoniorkestern spelar Tjajkovskijs Svansjön och vad passar då bättre än vacker balett om än med ko som svan.

Publiken är med på noterna konserten igenom, kanske mer på de ”små” noterna som de känner igen än de ”stora”. Det är roligt när alla i orkestern gläfser som hundar i Juija och Thomas Wieslanders Hundra hundar. Till och med den långa presentationen av orkesterns alla instrument orkar de med. Ända fram till tuban som kommer sist.

– Jag är kär.
– Nej Mamma Mu!
– Men jag vill prova. Hur svårt kan det va?

Inte svårt alls när Mamma Mu gestaltas av Carl Jakobsson som vanligen spelar tuba i Hovkapellet, Operans orkester. Och han är lika duktig på tuba som han är en fin och glad Mamma Mu när han är solist i Ralph Vaghan Williams Konsert för tuba i f-moll.

Mera musik blir det, mer än många av de yngsta i publiken orkar med. Men stämningen är på topp i finalen: Fredrik Kempes Popular.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• LOUIS DE GEER Norrköping

• Lördag 10 mars 2012
  Mamma Mu och Kråkan
  SON, Norrköpings symfoniorkester
  Musik av Rossini, Wieslander, Tjajkovskij, Vaughan Williams, Schubert, Kempe
  Dirigent: Andreas Alin
  Solist / Mamma Mu: Carl Jakobsson, tuba
  Kråkan: Katti Hoflin

LÄNKAR
Norrköpings symfoniorkester hemsida
Mamma Mu hemsida
Katti Hoflin wikipedia
Hovkapellet hemsida

FLER BILDER FRÅN FOAJÉN – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

FLER BILDER FRÅN KONSERTEN – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR