Diktsamlingen Pseudo Fall av Åsa Husén är skriven på engelska.

Lugnt, vackert, klarsynt och kort

Det brukar sägas att för att hitta hem, måste man resa bort, och trots att Åsa Huséns dikters hemvist må vara på andra sidan jordklotet, och texterna är på engelska, känns de som ett sökande efter något som känns ”hemma”. Det är en vacker resa, som lockar till mera läsning och fria tolkningar.

I tänkvärda ”Or Are They watching Us?” lotsas läsaren genom ett landskap av en mindre sorgfri tillvaro, och funderar över vem som egentligen betraktar vem; de som snabbt och enkelt kan fortsätta färden, eller de som stillsamt sitter kvar.

Den medvetna leken med ordet ´fall´, som både betyder höst och att falla, ger automatiskt en mängd associationer, och Husén rör sig skickligt mellan dessa. Det är varierande betraktelser som ryms bland de ömsom långa, ömsom mycket korta dikterna. Språket är lugnt, vasst och klarsynt, och det är ingen svårighet att känna sig närvarande i de små berättelserna, som det faktiskt handlar om.

Tjusningen med Åsa Huséns dikter är inte bara de små vardagliga observationerna utan i allra högsta grad den fria formen och den lätthet, med vilken hon manövrerar språket. Det finns små pärlor av verbala illustrationer, som i ”My Lovely Ivy” och den korta (kanske alltför korta, men kanhända just därför så geniala?) ”Darwin Café”. Min favorit är utan tvekan den till synes så enkla ”Let Me Be”, i vilken de få raderna ber om ett förtroende. Det stora och största, kanske det allra svåraste. Det är en konst att få något komplicerat att verka lätt.

Något som också måste nämnas är den stilrena layout som genomsyrar hela diktsamlingen, och speciellt de avskalade trädgrenar som dels pryder omslaget och dels tematiskt återkommer inför var och en av de sex delarna, som tillsammans utgör Pseudo Fall. Här finns inget som spretar iväg för mycket åt olika håll, utan allt hålls på plats likt grenarna på omslagsträdet. En väl sammansatt kollektion av lyrik som fångar upp en rad intryck.

I en intervju på Kultursidan.nu, har Åsa sagt att hon har svårt att se sig själv skriva romaner, men gärna noveller, och det skulle onekligen vara intressant att se hur författarskapet skulle kunna utvecklas i den längre formen, oavsett vilket språk som skulle användas. Flirten med J.D Salingers klassiker Catcher in the Rye (Räddaren i nöden, i svensk översättning) i några av dikterna, gifter sig även elegant med frågan på baksidan av samlingen; ”Will you catch my fall?” och det är bara att konstatera att detta är ett lyckat fall.

Text: Ann-Sofie Alm

• POESI

• Pseudo Fall
  Åsa Husén
  Utgiven på eget förlag

LÄNKAR
Åsa Husén diktar på två språk reportage Kultursidan.nu 17/3 2012