Allt står inte rätt till hemma när det är läggdags i Saga Wendottes dockhus.

Barndomsvärld med krypande obehag

Allt står inte rätt till hemma i dockhuset. Den lille pojken håller en fylld kopp i händerna. Han står i den mörka hallen, en jordglob på byrån och en vacker marinmålning signalerar både trygghet och äventyr. Han ser det inte men bakom hans rygg rinner något slemmigt nerför den vita trappan.

Saga Wendotte arbetar i den fotografiska tradition som iscensätter barn, gärna unga flickor, i perfekta miljöer. Ibland är det enbart miljöer, ibland, som hos Vee Speers, enbart barn. Bilder som inger en eftersmak av ett visst krypande obehag.

I fyra stora fotografier i serien Bedtime Stories möter vi små barn, kanske mellan fyra och sex år, i halvfigur. Bakom dem ser vi in i ett rum som ger intryck av ett solitt hem i lite äldre stil med handgjorda målade möbler, med tavlor och oproportionerligt stora krukväxter. Det är kväll, svart natt utanför fönstren, gatlyktans eller månens sken rummets enda ljuskälla. Det skulle vara så fint om det inte vore för barnens bortvända blickar. Och om det inte vore för de vilda ögonen som lyser under sängen och de skrämmande monsterklorna som sticker fram ur kistan.

Det är skickligt hantverk, fokus ligger på barnen medan det är en lätt oskärpa i rummen. För här har fotografen kopierat in sina unga modeller i de utstuderade dockhusmiljöerna.

Det är svårt att läsa barnens ansikten. Vet de om monstren som väntar på dem eller vet de inte ännu? Jag vill inte välja åt dem.

I en serie på åtta foton, You’ll Have To Take It For What It Is, arbetar Saga Wendotte vidare med sitt tema om utsatta barn. En serie frilagda motiv mot djupblå bakgrund, små kvadrater i lätt rektangulära passepartouter med vita ramar.

De ordknappa texterna gör mig iskall, ”This is communication” om en leksakskamera, ”This is surface” om en prydlig villa, ”This is life support” om pastellfärgade godisfiskar. Ett par solglasögon är ”This is armour”. Text och motiv skapar en skarp symbolik, en obehaglig parallellvärld till barnkammartavlor och de första bilderböckerna. Barn är inte så trygga som jag önskar och vill.

Första och sista fotot visar barn med kaninhuvuden. En flicka är ensam på första bilden, på den sista håller hon en pojke i handen. Hon är klädd i rosa klänning, han i ljusblå skjorta med rosa fluga. ”This is hope.”

I en helt annan värld där studioljuset mestadels signalerar dagsljus är Saga Wendotte modefotograf. Det letar jag mig fram till på hennes hemsida. Också utstuderat foto men inte fullt så skrämmande sagor.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• STUDION KONSTFORUM Norrköping

• 15 – 29 april 2012
  Saga Wendotte
  fotografi

LÄNKAR
Saga Wendotte hemsida
Konstforum hemsida

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR