[flickr]http://www.flickr.com/photos/kultursidan/7074494059/[/flickr]

Galleri Kronan påminner om en krigszon när Falah Alani ställer ut sitt vittnesmål från kriget i Irak.

Det är han som är flöjtspelaren

Det är ett tungt vittnesmål Falah Alani bär fram på Galleri Kronan. Sång av aska heter utställningen som skildrar kriget i Irak med helikoptrar, kulhål och framför allt murarna som skiljer människorna åt. Grundfärgen är grå, grått i många nyanser från vitt till svart, kanske blågrått. Blodrött.

Men så spelar en gul flöjt. Just som Falah Alani visar mig tavlan i Kronans innersta rum och rör vid den hörs toner. Nej, det är rådhusets klockspel som spelar en glad melodi. Ett underbart sammanträffande och jag beslutar att Falah Alani är just den flöjtspelaren, han som står i öppningen mellan murblocken av betong och med tillrande toner vidga muren. Han är också den magre flöjtspelaren som står mitt i sitt nedbrunna hus, griper om flöjten för att spela sin Sång av aska. Den är fylld av sorg, men spelar gör han, och tonerna läker för att de måste.

2009 ställde Falah Alani ut på Grammofon som då låg i Knäppingsborg. Other Side beskrev avskedet från åkrarna, flykten från kriget i staden och framkomsten till landet där freden var vacker och människorna handlade på Netto och Ica utan att vara rädda. Med den pånyttföddes förtjusning har han sedan skildrat just det svenska med runstenar och midsommar, gått vidare i sitt konstnärskap.

Det förvånar mig inte att minnena pockar på nu, att de kräver sitt. Målningarna är stora och tunga. Objekten smala, höga, balanserande med en skörhet.

– Minnena sitter här inne, bilder av minnen som jag måste kasta ut ur mig, säger Falah Alani.

En del motiv är tydliga, helikoptrar, kulhål – han har bränt med gasol – silhuetter av  soldater i hjälmar. Motiven är små intill anonymisering och upprepas med variationer i den smala öppningen mot den grå bakgrunden. Färg rinner.

På några verk ser jag streck i rader. De är streck som kan betyda precis vad som helst, förkolnad säd, antal människor som dött, staketpinnar. Tjugo pinnar omges av en svart rektangel, som väggar omger ett hem. Nej, jag frågar inte, behöver inte fråga. Jag bestämmer själv vad jag ser.

Kriget bränner ner allt och förstör, dess färg är grå, ett damm som lägger sig över allt och över alla. Också murarna är grå, för Bagdad är fullt av murar av grå betong som omringar staden och delar upp den för att hindra etniska stridigheter mellan olika grupper. Det innersta rummet är murarnas, han har byggt dem som lådor i trä, putsat med grå cement. Det går så långt att Köparen, en kvinna i slöja och med runda bollar, som kanske ska föreställa frukter, är helt grå.

Det är där och då flöjtspelarens gula flöjt öppnar muren. Barnen leker i en annan muröppning. Snart flyger barnens drakar över Bagdad, skapade av de forntida trianglarna vittnar de om livet som kommer tillbaka.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• GALLERI KRONAN Norrköping

• 14 – 29 april 2012
  Sång av aska
  Målningar och objekt
  av Falah Alani

LÄNKAR
Falah Alani hemsida
Galleri Kronan hemsida

FLER BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157629444913164″]