Skådespelarna har just anlänt till hovet. Hamlet manipulerar deras pjäsval och skriver ett manus.

Intervju med Pontus Plænge.

Snart inleds kampen om Danmarks krona

Pressvisning av Hamlet på Östgötateatern måndag lunch före lördagens premiär. Tre filmteam, lokalradion och två tidningar visar på det stora lokala intresset. Blickarna dras till den stora trappskulptur som uppfyller den ljusa scenen. För en stund intresserar den mer än teaterfolket som fyller på, några uppklädda, andra i mer diskret kostym.

– Jag vill göra teater för många, säger regissören Pontus Plænge och berättar om en regnig sommar när han själv spelade Hamlet, pjäsernas pjäs som kanske är mer känd än dramatikern William Shakespeare själv.

Teatersällskapet måste göra paus i föreställningen och fick med publiken i ett skyddande rum. Då var det någon i publiken som gick fram och frågade  ”Jamen, hur går det sen?”. Svaret blev: ”Alla dör, förstås, som vanligt.” ”Nej, men så förskräckligt!”

– Det var en regnig sommar och jag fick frågan flera gånger. Vi tror att alla vet hur Hamlet är, men så är det inte. Men det är en väldigt bra, och rik pjäs, och därför vill jag spela den.

Hamlet är känd för att vara galen och vankelmodig, ska han hämnas faderns död som vålnaden vill? Där finns också den ömtålig kärlekshistorien med Ofelia, som får ett olyckligt slut. Regissören har många trådar att följa och den här gången är det den politiska tråden som Pontus Plænge vill väva med.

– När man närmar sig en så omfattande och komplex pjäs så gör man det utifrån den position som man själv befinner sig i livet. Jag har haft en fråga i mitt huvud: om detta är en politisk pjäs?

Den frågan överlämnar han åt publiken att svara på. Men hans egna tankar växlar mellan dåtidens maktmänniskor och nutidens. Mellan en mer diktatorisk makt och vår demokrati.

– Vad är skillnaden när vi väl har valt våra makthavare? Under de där fyra åren när vi väl har valt våra makthavare? Det är klart att det är skillnader. Men vilka är de och vilka är likheterna? funderar Pontus Plænge.

Medias representanter får se smakprov ur föreställningen. Christian Zell, i ljusblå jacka, spelar Polonius, statsministern, som blir uppsnurrad av Krister Kerns svartklädde Hamlet. Strax kommer prinsens ungdomsvänner Rosenkrantz och Gyldenstern på besök. I de här korta scenerna får vi se hur Hamlet nystar fram information. Och snart gör ”skådespelarna” entré, med fanfar och fantastiska kostymer.
– Vi har valt att smyga oss in i renässansprakten. När pjäsen börjar så är det inte ”full mundering”. Tanken är att när pjäsen börjar så är det inte riktigt komplett och så småningom växer kostymen in, berättar Pontus Plænge som haft ett nära samarbete med scenografen Paul Garbergs.

– När teatertruppen kommer till hovet för att spela teater. De kommer med full renässansprakt. De smittar av sig, från och med då får vi se praktfulla renässanskostymer i denna ganska modernistiska scenbild.

Text, film och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• ÖSTGÖTATEATERN Norrköping

• 21 april – 13 maj 2012
  Hamlet
  av William Shakespeare
  Översättning: Britt G Hallqvist
  Regi och bearbetning: Pontus Plænge
  Scenografi & kostym: Paul Garbers
  Fäktningskoreografi: Rikard Svensson
  Mask- & perukdesign: Karin Sjösvärd
  Ljusdesign: Monica Syversen
  Ljuddesign: Michael Andersson
  • MEDVERKANDE
    Krister Kern
    Caroline Harrysson
    Patrik Voight
    Therése Angleflod
    Christian Zell
    Jesper Barkselius
    Richard Carlsohn
    Liselott Lindeborg
    William Wahlstedt
    Nicolas Silfverskiöld
    Stefan Persson
    Per-Johan Persson
    Johanna Lazcano

LÄNKAR
Östgötateatern hemsida
Om Hamlet på Wikipedia