Grymt att få hjälp av Peking Fanz i ett konstprojekt, tycker konstnären Klas Eriksson.

Peking Fanz möter La Hacienda möter Stasi

Det är dunkelt och inte så lite rörigt på Verkstad när konstnären Klas Eriksson förbereder utställningen Forever & Ever. Galleristerna syr raksöm på vita lakanstyger och konstnären själv umgås intensivt med sin laptop. Snart kommer ett gäng killar och fäster upp tygbitarna på väggen och ritar av ett mönster som de projicerar med hjälp av en overheadfilm. PUppies står det över en hundvalp med morsk attityd.

– Det är grymt, asgrymt, säger Klas Eriksson om att killarna från Peking Fanz ställer upp och blir delaktiga i hans konstutställning genom att tillverka tvåpinsflaggor, alltså korta banderoller, motiven har de själva valt.

Några flaggor ligger färdiga i ett hörn, slutresultatet ska bli uppemot 40 flaggor som ska paradera i den stora lokalen med hjälp av tunga träreglar som stöd för de tunnare pinnarna.

I Forever & Ever låter Klas Eriksson olika subkulturer mötas, de kulturer han själv mötte som ung och som satt outplånliga spår. Första gången på rejvklubben The Hacienda i Manchester och första gången på fotboll i samma stad.

– Forever & Ever är Manchester Uniteds ramsa, upplyser Klas Eriksson som här återskapar ungdomens minnesfragment i Sveriges Manchester.

På väggarna och några bärande pelare har han målat breda svarta streck, ränder och smileys/acid-gubbar mot illgul bakgrund. Det är så han minns rejvklubben som återuppstår under vernissagen då Klas Eriksson dj:ar. Dessutom har Tomas Nordmark från Norrköpingsklubben Parklife och kollektivet Ingrid bjudits in att presentera ett musikset influerat av The Hacienda.

Nostalgi och makt nog för att kunna återuppleva minnen – är det allt? Nej, medan fotbollen och dansfolket regerar ute i offentligheten, hittar man en videoinstallation i ett gömt utrymme, litet och nästan hemligt och med discokula i taket. Man ser konstnären som petar på ljudförvrängande knappar till en rytmmaskins obönhörliga dunkande. En enda tagning, händerna är i fokus, huvudet är kapat strax ovanför munnen, man anar ett smalt vitt rum, som en spegling av det tv-apparaten befinner sig i eller tvärtom.

I efterhand har han lyssnat av ljudförvrängningarna och skrivit de ord han tyckt sig höra på en textremsa: Hallå – Vad är det? – kan du upprepa – ett rep – död. Språket är omväxlande svenska, engelska och tyska. Den lilla lokal han sitter i är ett bås av många i en stor konstnärsateljé i Berlin. En gång var det en lokal där nazistiska Stasi tillverkade avlyssningsutrustning. Inte långt därifrån låg Stasis förhörsrum. Nazism som subkultur, tänker jag högt.

– Subkulturer är instängda i sig själva, menar Klas Eriksson. Han gläds åt mötet mellan de två subkulturer han själv trätt in i och aldrig lämnat helt. Till fotbollen och rejvkulturen lägger han sin nya subkultur – konsten. Under några veckor samsas de.

– Vem utnyttjar vem, undrar jag. Utnyttjar du fotbollsfansen i ditt konstprojekt eller utnyttjar de dig?

– Ingen, avgör Klas Eriksson. Peking Fanz tar med sig sina flaggor till läktarna sedan, där de byter arena från konstkultur till läktarkulturen.

Medan The Hacienda lär sjunka allt djupare ner i minnet. För nästa gång gör Klas Eriksson något annat. I Norrköping har han ställt ut tidigare, på Galleri Dag Andersson 2010.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• VERKSTAD Norrköping

• 5 maj – 3 juni 2012
  Vernissage lördag 5 maj kl 16
  Forever & Ever
  Klas Eriksson

LÄNKAR
Klas Eriksson hemsida
Verkstad hemsida
Forever & Ever YouTube
Kontroll på Galleri Dag Andersson reportage Kultursidan.nu 18/6 2010

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL – KLICKA HÄR