Genom glaset ser man de tre gestalterna i Diskussion, ett av många verk med klassisk prägel i Lisa Larsons utställning i Chambertska rummet i NP33. Till höger Fågelman, tyget heter Mikey.

Ett levande varumärke visar sitt växelverk

Lisa Larsons knubbiga figurer i stengodslera för Gustavsbergs Studio från 1955 och decennier framåt gjorde henne folkkär. I efterhand tänker hon att hon kanske skyddade sig mot eventuell kritik för att hon ”prostituerade sig” genom att lyfta fram att hon skapade figurerna för att ge arbete till de skickliga hantverkarna. Hon gör det än idag. När Gustavsberg lades ner nystartade hon Keramikstudion tillsammans med Gustavsbergs Konstgodsavdelnings tidigare arbetsledare Franco Nicolosi och Siv Solin. Nu når hon en ny marknad – kanske främst i Japan.

De folkkära katterna, barnen och andra djur från Lisa Larsons zoo från Gustavsbergsdecennierna kan man nu se i ett urval i konstshopen på galleri NP33. Där är de tillsammans med nya verk hon skapat för Keramikstudion, här i koboltblått. Den sena formgivningen är inte alls så knubbig men har ändå en hel del gemensamt med hennes äldre verk.

– Styrka och humor i uttrycket, förklarar Lisa Larson och fångar därmed just de kvaliteter som gjort att Lisa Larson blivit ett varumärke som burit över decennierna.

Annars kan tanken gå till andra konstnärer eller stilar, Sista dansen, ett elegant par som delar underkropp, man bara ser hennes aftonklänning i en annan färgton än hans byxor, för tanken till 1920-talets populärkonst. En kvinna med sitt barn blir en Maria, inte en strålande utan en förtvivlans, en evig bild. Den breda Familjen vars knubbiga figurer som nästan smält ihop till relief leder tankarna både till Boteros sträva klossar till gestalter men det kärleksfulla uttrycket styr mig vidare till von Dardels Fadern som hänger på Norrköpings konstmuseum.

Hon gästar Norrköping i samband med lördagens vernissage av Unika stengodsskulpturer och textilier som är den ”riktiga” utställningen på NP33. En glasvägg, varken mindre eller mer, skiljer den formgivna produktionen där hon visat före och hantverkare gått efter från de unika verken som hon skapar fritt i sin ateljé. Inne i Chambertska rummet står 20 objekt, på piedestaler, några lerkärl men mest statyetter med mer eller mindre klassisk prägel. Störst är Ängel som ligger på golvet. Jag lägger märke till Klassiska figurer, ett par i grå och vit glasyr, smala och höga som pelare till ett raserat tempel men utsökt mejslade ansikten och raka smala armar av platt lera. Porträtt med hund och Grupp, också den med djur och människor, visar att motiven bär släktskap från formgivningsarbetet.

Jag är inte så fel ute. Lisa Larson berättar om arbetet i Tyra Lundgrens gamla ateljé, som Lisa fick ta över på Gustavsberg, när hennes chef, den legendariske Stig Lindberg gick igenom det fria skapandet. Han fångade upp motiv och uttryck och bad Lisa Larson översätta till formgivningens krav.

– Det fick inte bli för dyrt utan leran måste kunna gjutas i en tvådelad form och det skulle vara lätt att göra glasyr och målning, berättar hon och jämför med den lite äldre exklusiva designkonsten med upp till tjugo gjutformer.

En av de första han lyfte upp var den randiga katten med rakt utstående svans, ansiktet är oglaserat medan kroppen fått sina färgglada ränder. Början till den var en lekfullt format figur, fortsättningen blev en försäljningssuccé. Nu hänger katten som tyg, tillsammans med två andra textiltryck med motiv från Lisa Larsons skisser från 1950- och 1960-talen. De stora tygstyckena ger en rytm till utställningen med verk som konstnären gjort under kanske de senaste tjugo åren.

Mycket av inspirationen hämtar hon från museibesök, man kan ana besök i både grekiska och italienska museer. En annan inspirationskälla är teatern. En av statyetterna heter just Teater, en annan Dans en flygande man. Bestämt att hon tycker om balett också?

– Det kan hända att jag fångas av en rörelse och så måste jag hem och arbeta med den.

Så går hon då hem och arbetar. Det kan bli något fint på en kvart. eller så tar det några månader. Mycket kasseras och går i kras. Är leran inte bränd så häller Lisa Larson vatten på och börjar om från början.

Blir hon mätt på att skapa själv växlar hon över till formgivningens utmaningar. Fram och tillbaka som hon alltid gjort. Lisa Larson är glad över sitt växelverk.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• NP33 Norrköping

• 5 maj – 9 juni 2012
  Unika stengodsskulpturer och textilier
  Lisa Larson

LÄNKAR
NP33 hemsida
Lisa Larson hemsida

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR