Nära naturen. Kerstin Holmer vid pressvisningen av Norrköpings konstmuseums utställning som står fram till oktober. Till vänster Karl Nordströms Från Hoga trädgård. Till höger Anders Zorns Vid skiljet. Det stora verket i bakgrunden är Ulrik Samuelsons (del ur) Blick stilla.

När landskapet ställde sig i förgrunden och fyllde bilden

– Figurerna och djuren vänder sig in mot landskapet men på 1900-talet vänder de sig utåt mot betraktaren, säger Kerstin Holmer nästan mer till sig själv än till den lilla skara kulturjournalister som följt med på hennes visning av utställningen Nära naturen – landskapsmåleri från romantiken till vår tid.

Utställningen fyller Galleri 6 i källarplan, i tre avdelningar med äldre måleri, från 1700- och 1800-talen, i de två första och 1900-talsmåleri i det innersta. Det är det allra sista verket längst in hon begrundar just nu, lilla Lusekoftan av Rita Lundqvist, en samtida konstnär jag ärligt måste erkänna att jag inte känner till. Men där står hon, lillflickan i lusekofta, vänd mot kameran (höll jag på att säga) med höga snötäckta bergstoppar i bakgrunden.

Och följer jag utställningen baklänges i tiden så stämmer observationen om hur människor och djur (läs kor) mest blir staffagefigurer som, med museiintendenten Kerstin Holmers ord, har till uppgift att förhöja stämningen i målningen, kanske understryka monumentaliteten i det ”heroiska” landskapet eller bara står för en färgaccent som bryter av mot naturens bruna, gröna, vattnets blå.

En del vill strosa omkring och se konsten med bara sig själva i sällskap. Jag tar vara på tillfällen att få pekpinnar om det mest uppenbara, för det är inte alltid så självklart. Kerstin Holmer skissar snabbt upp landskapmåleriets bakgrund från fåglar på antika fresker till någon mer eller mindre identifierbar bakgrund till bibliska eller antika motiv, vidare till någon blomma eller ett tillrättalagt landskap. På 1600-talet skulle bakgrundslandskapet vara ”heroiskt”, om det inte var i Nederländerna där borgarna kastat av sig både påvemakten och de klassiska konstidealen och lät måla sig själva och sitt eget landskap, gärna havet. Men alltid med de viktiga människorna/helgonen/gudarna i förgrunden.

– Det man vann med det heroiska landskapet var att man etablerade ett måleri med förgrund, mellangrund och bakgrund. Det har levt kvar i århundraden, berättar Kerstin Holmer medan hon guidar oss från Johan Philip Korns 1700-talsverk Landskap med kvarn och bondfolk, ett praktverk gjort för de stora salongerna till det dramatiska Kvarnverk i Småland av Marcus Larsson, det unga målargeniet från gränstrakterna mellan Småland och Östergötland som for ut i världen och hem igen för att skildra sitt eget landskaps vilda romantik.

Utställningen visar 35 verk varav sex är inlånade från Östergötlands museum. Merparten är målade av män, några få av kvinnor, de äldsta av Fanny Klingbom och Lotten Rönqvist som var bland de första kvinnor som fick studera vid Konstakademin. Deras verk är goda representanter för det sena 1800-talet, med mer realism och ett landskap som inte behövde vara ”vackert”. Det är små verk, skissade och kanske även målade på plats. Målartuben uppfanns ett stycke in på 1800-talet.

Det finns, förstås, en trivsam östgötsk tyngd i utställningen med Carl Johan Fahlcrantz, Johan Krouthén, Oscar Törnå och Alfred Wahlberg. Den sistnämndes Morgon vid Bråviken lyser med ljus himmel och vatten, en ung kvinna stakar den flatbottnade ekan mellan de låga innerskären. Det känns festligt när museet letar fram godsaker ur gömmorna. Magasin är bra, då tröttnar man inte på konstverken.

Stannar gör Kerstin Holmer vid Knut Anders Metande pojkar i krita tillsammans med Skylar vid Fettjestad från 1900. Den i förtid bortgångne konstnären från Gammelkil utanför Linköping har nyligen förärats en bok.

1900-talets konstnärer tog landskapet vidare genom realism till Halmstadgruppens besjälade symbolism och tillbaka till en romantikens känsla. Som i Ulrik Samuelssons (del ur) Blick stilla från 1993. Den lilla Kolmårdstjärnen uppenbarar sig för våra ögon i den första gryningens purpur. Det blir helt uppenbart, bara man får det skrivet på näsan.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• KONSTMUSEET Norrköping

• 9 maj – 7 oktober 2012
  Nära naturen – Landskapsmåleri från romantiken till vår tid
  Verk ur samlingarna samt inlån från Östergötlands museum
  Utställningskommissarie: Kerstin Holmer

LÄNKAR
Norrköpings konstmuseum hemsida

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR