Vilka är ni? Brukspatron Per Janson vet inte hur illa ute han är när han möter småtrollen Ettan och Tvåan.
I rollerna Ernst Gorissen, Alice Jarme och Tilda Antonsson.

Imponerande organisation runt bygdens spel

Måtte ingen skvallra för geologerna på SGU i Linköping. Där ligger fortfarande finaste järnmalm kvar i Hällestad Storgruva. För tänk om någon fick för sig att försöka utvinna malmen, då skulle Gruvgubben och hans trollfamilj i berget inte bli glada.

Amatörteatergruppen Gruvspelet fogar ännu en bit till Hällestads historia när de med Klippet! – när bergsbönderna försökte trotsa Gruvtrollen  nu levandegör försöket att år 1825 torrlägga Storgruvan. Lyckas man utvinna den malm som måste överges när gruvan vattenfylldes mot slutet av 1600-talet så kan det bli en lönsam affär för alla, för gruvarbetarna, för gruvfogden och inte minst för brukspatron Janson och greve Mörner. Herrarna har bildat bolag och införskaffat en eld- och luftmaskin, en föregångare till ångmaskinen, som kan länspumpa gruvan bättre än 60 man skulle lyckas med om de så handpumpade gruvan dag som natt.

Det ligger en förväntan i luften vid kyrkplan framför Hällestads kyrka. Bilburen publik vinkas på plats och får byta till inhyrd lokal buss. Färden till Gruvstugan blir kort när guiden berättar om hur Storgruvans glansdagar under 1600-talet nådde vägs ände då en spricka öppnades och vattnet rusade in. Försök gjordes att pumpa bort vattnet, Christoffer Polhem uppfann en pump (som man redan gjort ett spel om) och så var det de 60 handpumpande männen som till slut fick ge upp och lämna rikedomarna i djupet.

Vid sidan av den av människor skrivna historien finns också sägnerna om Gruvgubben, trollet som vaktade på sin Malmoxe så att människorna inte skulle stjäla den.

Jan-Eric Karlström har än en gång presenterat sin forskning för teaterpartnern Ingbritt Swanö Wiklander. Hon har tvinnat ihop de två trådarna till ett manus som växlar mellan trollens bekymmer och människornas hopp. Som regissör känner hon sina amatörskådespelare, varav många återkommer från ett år till nästa. Några får lite större roller, andra något mindre. Resultatet blir ett jämbördigt skådespel med bra och stadigt flyt, med historiens dramatik, sång, lek och lite humor.

Några av amatörskådespelarna är bosatta i Hällestad, ändå fler kommer lite längre bortifrån: Sonstorp, Finspång och Ljusfallshammar, rentav Linköping. Alla samlas för att berätta Hällestads historia och förstås för att känna glädjen och gemenskapen i teatern som samlar gammal och ung.

Det spelas på två scener: ”sockenstugan” där både män och kvinnor diskuterar viktiga gemensamma angelägenheter och ”hemma hos trollen” där Gruvgubben bråkar med sonhustrun. På marken nedanför scenerna fyller kvinnorna byn med liv när de ägnar sig åt både tvätt och prat, rentav lite skvaller. Saknar jag någon scen så är det i gruvan, den får vi bara höra talas om, inte minst av mäster Abel som varnar för gruvtrollen.

Intressant är att vid sidan av huvudhandlingen även få en insyn av enskilda individers drivkraft. Främst är det den unga Hedvig, hon som tar plats i gruvan jämsides med männen för att tjäna ihop till Amerikabiljetten.

Roligt är att barnen får så pass stort utrymme, de leker och sjunger på barns vis, de senaste sångerna – alltså skillingtryck – i bästa fall ackompanjerade av Kvast-Johanna, byns spelman och kvastmakare. Inte att förglömma småtrollen som skickats ut av farfar Gruvgubben för att spionera på människorna.

Pausfikat får jag inte glömma, den välsmorda organisationens pricken över i. Snabbare fikakö har jag aldrig varit med om, tre stora kaffetermosar, två teplatser och lika många saftplatser. Den färdigbredda smörgåsen får man i en påse i handen.

Att bygdespelet i Hällestad backas upp inte bara av närmsta byn ser man dessutom i programhäftet, det verkar som att alla företag i Finspångs kommun är med, från de största till de minsta.

På plats kan man köpa en burk med gyllengul honung, lokal förstås, eller införskaffa senaste skriften i Jan-Eric Karlströms forskningsrapporter: Sagan om Järnbergen i Östergötland. Den här gången handlar det om jakten på Godegårdshandskriften, med gåtan om vad Närkebönderna avsåg med Östra berget, vars stadga de ville kopiera för det egna Västra bergets del. Svaret på gåtan får vi kanske aldrig veta men jag anar vad Jan-Eric Karlström tänker. Han tror på Hällestad som Sveriges äldsta bergslag.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• GRUVSTUGAN Hällesta, Finspång

• 2– 10 juni 2012
  Klippet – när bergsbönderna försökte trotsa Gruvtrollen
  Manus & regi: Ingbritt Swanö Wiklander
  Scenografi & rekvisita: Håkan Jegestad
  Kostym: Ann-Marie Karlström, Irene Jonasson, Anne-Marie Gabrielsson
  • MEDVERKANDE
    Gruvtrollen Inge Edvinsson, Lillan Karlsson, Elvy Andersson, Pia Larsson,
    Kenneth Okiarinen, Alice Jarme, Tilda Antonsson
    Herrskap Ernst Gorissen, Kerstin Thorsson, Ola Thorstensson, Margareta Joge
    I kläm Jan-Eric Karlström, Anita Kreutz Bergman
    Bergsbönder, hantverkare och försvarslösa Dag Swanö, Helena Andersson, Ebba Joge, Freja Ström,
    Bertil Andersson, Ninni Ström, Emma Andersson, Cecilia Karlsson,
    Fredrik Nord, Ingrid Wastesson, Miriam Andersson,
    Kerstin Thorsson, Hilda Ström

LÄNKAR
Gruvspelet hemsida

FÖRESTÄLLNINGEN – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN <em>ALT/MOBIL: SE BILDSPELET <a title=”Bildspel” href=”https://www.flickr.com/photos/kultursidan/sets/72157630049029936/show/” target=”_blank”>HÄR</a></em>

ALLT RUNTOMKRING – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN <em>ALT/MOBIL: SE BILDSPELET <a title=”Bildspel” href=”https://www.flickr.com/photos/kultursidan/sets/72157630049206562/show/” target=”_blank”>HÄR</a></em>