Lars-Ove Östensson tillsammans med radioprofilen Anders Lundgren, som kommer att invigningssamtala vid lördagens vernissage. I bakgrunden Cecilia Edefalks En annan rörelse som blivit en ikon för postmodernismen.

 

Tjuvstart mönstrar 1900-talets kontraster

 

Nästa år firar Norrköpings konstmuseum sitt hundraårsjubileum men tjuvstartar med den stora utställningen Förnuft & Känsla. Det är en manifestation av såväl den svenska konsthistorien men också av Norrköpings konstmuseums kontinuerliga och fortgående samlande mitt i samtiden.

Utställningskommissarien Lars-Ove Östensson citerar museets förste chef Aron Borelius: ”Vi köper inte på namnet utan på verket.” Den känslan för kvalitet men också en framsynthet lyfter han fram hos senare museichefer, som Bo Sylvan, som vågade köpa verk av riktigt unga – och även lokala – konstnärer. Det gör att utställningen har varit ett mycket roligt arbete för de inblandade.

– Även om Norrköpings konstmuseum är litet så har vi har en väldigt fin konstsamling, säger Lars-Ove Östensson med eftertryck. Vi skulle ha kunnat göra en dubbelt så stor utställning med bibehållen kvalitet, det är bara lokalerna som begränsar oss.

– Inför 100-årsjubileet ställer vi oss två frågor: Vad är ett museum? och Vad är en samling?, inleder informationsansvariga intendenten Carin Fahlén pressvisningen. Hon håller i programverksamheten omkring utställningen, som får en ovanligt lång visningsperiod, från sommarens början fram till efter nyår. Det kommer att bli visningar, samtal och debatter, så mycket vet hon i dag, men än är det frågor, personer och tider som måste falla på plats.

Klart är i alla fall att Agneta Lalander, tidigare chef för Strindbergsmuseet, kommer att dra i tråden med August Strindberg och konsten. Han är visserligen inte representerad själv i utställningen men det finns fyra litografier med ett nästan medeltida uttryck där Lena Cronqvist fångat det förgängliga livet i serien Ett drömspel, som också är ett ofta spelat skådespel av dramatikern.

Det är alltså ur samlingarna varje enskilt verk hämtats. I varje litet rum i rummet ser man gamla bekanta som vanligen hänger en trappa upp i konstmuseet. Än fler är verk som inte exponeras lika ofta. Det är väl just mötet och sammanhanget som är museets uppgift. Genom förflyttningen får verken en ny lyster, rentav en ny betydelse.

Titeln Förnuft & Känsla har hämtats från Jane Austens berömda roman, skriven i gränslandet mellan 1700-talets upplysningstid – förnuftet – och 1800-talets fantasibetonade romantik – känslan. Systrarna Dashwood, romanens huvudkaraktärer, kommer fram till att bestående lycka och harmoni nås genom förening av förnuft och känsla. Konstens motsvarigheter blir expressionism och postmodernism, 1900-talets två starkaste, kontrasterande uttryck.

– Vi, under en period, förenar de båda genom att låta dem mötas här i utställningen, främst i Galleri 5, säger Lars-Ove Östensson.

Utställningen tar avstamp i den tidiga svenska expressionismen i Galleri 3, där Isaac Grünewalds Tjurfäktning från 1917 har den tidigaste dateringen. Vera Nilssons några år yngre Gata i Málaga I lyser starkt bland verken från första halvan av 1900-talet. De är samtida men olika framhåller Östensson, Matisseeleven Grünewald kontra tyskt influerade Nilsson.

– Gemensamt för dem är dock deras strävan att fånga den innersta kärnan av det de återger. Själva essensen av motivet.

De texter som åtföljer utställningen lyfter fram hur den moderna expressionismen ideligen skiftar och rör sig, Amelins och Erixons ”svenska” konst på 1930-talet, följt av 1950-talets nyexpressonism.

– Det är väldigt roligt att se Staffan Hallströms Ingens hundar mot Felix Hatz Fotogenlampa mot blå bakgrund. Jag ser den i ett nytt konsthistoriskt ljus när den hänger ihop med kollegorna, säger Lars-Ove Östensson och avslöjar att Hatz verk är hans personliga favorit.

Den abstrakta, nonfigurativa expressionismen, med amerikanske konstnären Jackson Pollok som förebild, slår igenom i Sverige med bland andra Britt Lundbohm Reutersvärd, som gärna tar till asfalt, och Inger Ekdahl, som stänker intensivt i sköna Målning I.

– Det här är slutpunken för expressionismen, säger Lars-Ove Östensson och visar Anette Abrahamssons When we are together från 1984, då den Norrköpingsfödda konstnären ännu var i början av sitt konstnärskap.

Galleri 4 ägnas postmodernismen som har ett helt annat icke-personligt uttryckssätt och som fick sitt genombrott under 1980-talet, även om Östensson påminner om Marcel Duchamps readymades från 1910. Postmodernistiska konstnärer lägger större vikt vid tankar och teorier än vid hantverksskicklighet och resultat.

Med postmodernismen kommer en större teknisk frihet, eller en frihet om vad som kan kallas konst. I utställningen hittar vi gruppkonstverket VAVD Editions, The Aerial Kit som består av samlat material om sådant som händer i luften, gärna med olyckliga slut: ett skidhopp i Holmenkollen som film och vinylskiva, artikel om ett flygförsök från ett kyrktorn 1830, en entreprenör som är tidigt ute med telefonreklam år 1967.

Marianne Lindberg De Geers Jag tänker på mig själv består av 350 reproduktioner – alla lär inte vara upphängda – av lika många konstverk och populärkulturella bilder. Ser man närmare efter är det hennes eget ansikte, grovt tillyxat, i stället för Mona Lisas eller Skriets och så vidare. Upptäckten väcker associationer, om konstverket som mänsklighetens spegel men också om vem jag är som betraktar världen.

– Det är just upprepningen som gör att det räknas som postmodernt och inte expressionistiskt, förklarar Lars-Ove Östensson.

Att se utställningen utan guidning går naturligtvis, men frågan är vad Truls Melins gröna Skärm med dieseltank ger, eller Martin Wickströms identiska gula ankor i lampförsedda  Casualities; det blir ju något helt annorlunda när Carin Fahlén förmedlar att när en lampa släcks så har en människa dött.

I Galleri 5 möts de starkaste uttrycken och största formaten, samtliga från sent 1900-tal. Erland Cullbergs uttrycksfulla Grinigt gräs står mot Leonard Forslunds postmoderna Seans nr 8.

– Erland Cullberg och Lena Cronkvist bryr sig inte om budskap och teori utan är bara fokuserade på sina egna jag, förklarar Lars-Ove Östensson och fortsätter:

– Leonard Forslund är en fullblodsteoretiker, som valt orden i sitt verk med tärning och ur Svenska akademiens ordlista.

Här hittar vi också Ernst Billgrens Hemfärd, om vilken konstnären har sagt att den är helt utan innebörd, och Cecilia Edefalks En annan rörelse, som blivit en ikon för den postmoderna konsten. I Galleri 5 ryms även Meta Isæus Berlins installation från 2001 Vad minnet väljer, fyra försmalnade rum med försmalnade möbler, inklusive en ihopskuren Grindslanten.

Medan utställningen i Gallerierna 3 och 4 stannar kvar året ut hänger verken i Galleri 5 enbart över sommaren. Tanken är att det ska hända mer – och oftare – i den stora luftiga konsthallen.

Hundraårsfirandet kommer märkas på flera sätt kommande år, inte bara på Konstmuseet, lovar Carin Fahlén. Genom att visa en privat konstsamling anspelar museet på sitt ursprung, donationen av en privat konstsamling.

– Och så ska vi visa konst som inte samlats, östgötska kvinnliga konstnärer.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Jin Demulan

• KONSTMUSEUM Norrköping

• 16 juni –16 september 2012 – 6 januari 2013
  Förnuft & Känsla – svensk postmodernism och expressionism
  Utställningskommissarie: Lars-Ove Östensson
  Assisterande intendent: Kerstin Holmer
  • VERNISSAGE 16 JUNI
    Kl 14
    Helena Persson, museichef, hälsar välkommen
    Samtal mellan Lars-Ove Östensson, intendent, och Anders Lundgren, radioprofil
    Kl 15
    Visning av utställningen

LÄNKAR
Norrköpings konstmuseum hemsida

FLER BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN – KLICKA