[flickr]http://www.flickr.com/photos/kultursidan/7549555102/[/flickr]

Hands up. Jag vill bara ha min miljon. Rånaren Ronny Svensson har pli på Katta och Henrik Westerlund samt statsministern Björn Stark.

Inget kladd fastnar på fläckfri justitieminister

Knappt har Anna-Lena Modin utsetts till justitieminister förrän hennes man trasslar till det. Trassel och prassel är som bekant känsliga saker i politiken. Men när Benny står öga mot öga med en bankrånare på flykt, i sitt eget vardagsrum, och upptäcker att Ronny rånare är en gammal bandkompis förstår han ännu inte att just den här dagen glider han utför det sluttande planet.

Benny Modin är en glidare, som kostar på sig att tala i mobiltelefon fast han är hemma. En sådan där mobiltelefon som väger 5 kilo och är svindyr att använda, förmodligen är det statens utredningsverk som betalar chefens privata samtal. Annars ser han mest ut som en slafsig kopia av Per Gessle. Arkösunds friluftsteater öppnar med farsen Lösgodis en stor påse 1980-tal.

Då var lösgodis fortfarande en nyhet, stora ljusa hörnsoffor högsta mode och golf en sport enbart för rika. Svartjobb hanterades diskret. Och rånade man Handelsbanken på hörnet var en miljon kronor en mycket stor summa pengar.

Arkösunds friluftsteater har en fantastisk publik som inte bangar för lite dåligt väder. Trots att regnet stod som spön i backen besteg regnklädda personer det branta Kvarnberget och fällde upp sina medburna campingstolar – räknas väl numera som fast inventarie för alla Arkösundsbor – för att begå årets premiär i tisdags kväll. Endast pausen var droppfri.

De fick lön för mödan. Inte bara för den lätt saltstänkta utsikten över land och hav, och solglimtarna som genom molntrasorna nådde fram till scenen under tak. I dörröppningarna anades även buskarna bakom spelplatsen.

Lösgodis visade sig vara en intelligent skriven fars som skruvade sig fram från den ena komplikationen till nästa försvårande omständighet. Och där just de politiska riskerna visade sig roligare än eventuella erotiska blindskär. Otroligt, men med poänger med stark verklighetskänsla, för nu är det 2012 och vi vet hur lätt det är att trilla av regeringstaburetterna.

Det är ett jämnstarkt och duktigt amatörteatergäng där alla tillåts att sticka ut – det gör de. Näranog samtliga personer framför, på och bakom scenen har stark anknytning till Arkösund och återkommer år efter år. Ensemblen brukar regissera sig själv och varandra och eftersom jag inte hittar någon uttalad regissör i programbladet utgår jag ifrån att så har skett även i år.

Rånaren Ronny, han som hittar på en ny historia om vem han är för var person han möter, spelas av Per Lundblad (som gillar chokladprickar). Gamle rockkompisen Benny Molin, som har en viss förkärlek för nakenbad gestaltas av Stefan Sandberg (lakrits). Fläckfria före detta talskrivaren Anna-Lena Modin, som gör politisk raketkarriär, gestaltas av Anette Herrgård (skumtomtar) som fått till en viss likhet med komediennen Suzanne Reuter.

Goda vännerna, entusiastistiska golfshopsägaren Katta Westerlund med lagvrängande och sliskige maken advokat Henrik Westerlund, gestaltas av Malin Samuelsson (djungelvrål) respektive importerade inlandsbon Adam Tillberg (Werthers original), som är ett utmärkt tillskott till ensemblen.

Svarte Månsson, den buttre hantverkarbasen som beväpnat sig med vassa verktyg för att utkräva betalning, förkroppsligas tungt av Matilda Sahlin (Mozartkulor). Slutligen spelar Lars Lundin (jordnötsrutor) politikerräven Björn Stark, statsministern som både kan se skillnad på en pistol och en attrapp och vet vad som går för sig i den politiska hetluften.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• KVARNBERGET Arkösund

• 10-21 juli 2012 kl 19
  Lösgodis
  av Jan Richter och Åke Cato
  • MEDVERKANDE
    Anette Herrgårdh, Stefan Sandberg
    Per Lundblad
    Malin Samuelsson, Adam Tillberg
    Matilda Sahlin och Lars Lundin

LÄNKAR
Arkösunds friluftsteater hemsida

FLER BILDER FRÅN FÖRESTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157630528570640″]