Färgglädje som livshållning. Bildkonstnären Hasti Radpour deltar i ett konstnärsprojekt med bland andra Amjad Alayyar, Saad Hajo, Sahar Burhan, Demulan Jin, Antra Agrena och Marion Kahnert.

Livsviktigt att nå ut med konsten

– Vi kan göra en stor gemensam målning på en vägg. Var och en bidrar med sina skisser och vi planerar tillsammans innan vi målar inför publiken.

– Vi lägger tid och energi, men vem betalar färgen. Vem betalar maten medan vi målar?

Göra en utställning på Kulturnatten, ansöka om bidrag eller sponsring men hur göra om det inte går att få stöd? Frågan är om inte glödhet så rykande varm när den kastas fram på bordet som står mitt i Harlekinen i Konstmuséet i Norrköping. Att jobba ideellt går an för den som har försörjningen tryggad, men att alltid vara ideell är inte hållbart i längden. Alla är överens om den saken men hur ställa sig till Hasti Radpours förslag om ett gemensamt konstverk under Kulturnatten.

– När jag gick på Konstakademin i Teheran fanns inga pengar till material. Vi ställde fram en låda, jag skrev ett citat av Paul Gaugain – att inget är så klart och direkt som en fattig konstnärs verk. Vi fick in pengar så att det räckte till färgen och lite fika.

Hasti Radpour har lärt känna nya konstnärskolleger. Runt 20 östgötska konstnärer träffas då och då i ett projekt som fått namnet Inte konst? Några av dem är svenska men merparten kommer från andra länder. Projektledaren Ola Öhlins uppgift är att få igång samtal om vilka behov just utlandsfödda konstnärer har för att kunna nå ut med sitt arbete. Alla i gruppen är inte konstnärer, en är gallerist och en annan konstpedagog.

– Länsstyrelsen är väldigt intresserad, rapporterar Ola Öhlin från sina kontakter med myndigheter och nämnder på kommunala och statliga nivåer som tycks ha vaknat till liv och börjat se utlandsfödda konstnärer som en tillgång. Det verkar kunna bli ett möte med Iaspis, en avdelning för ”interkulturella möten” inom statliga Konstnärsnämnden.

Projektdeltagarna har lärt känna varandra och tanken är att de ska få möjlighet att genomföra projekt, men initiativet måste komma från dem själva. Ola Öhlin är tydlig med att han inte styr, hans roll är att understödja som spindel och med sin kunskap om den svenska konstnärsbyråkratin, jo sådan finns.

– Om någon frågar vad jag ska göra då kan jag svara. Men om någon frågar vad vi ska göra då vet jag inte, säger Demulan Jin, som varit verksam som gallerist i Peking och även genomfört några utställningar i Sverige.

– Det är inte så lätt för oss att komma fram till vad vi vill. Vi har inte alltid så lätt för att förstå varandra, säger konstnären Sahar Burhan.

Projektledaren Ola Öhlin medger att språkhindren är större i den här gruppen med deltagare från Syrien, Iran, Tyskland och flera andra länder än i den tidigare grupp med enbart arabisktalande han arbetat med tidigare.

– Jag har träffat flera svenska konstnärer och det är förstås trevligt, men här är fler som har samma frågor som jag, säger Hasti Radpour som är glad över att möta konstnärer som hon kan spegla sig i och som inte heller vet hur den svenska konstbyråkratin fungerar.

– De förstår också min konst bättre, vi känner igen symbolspråket, som jag ofta måste förklara för svenskar som inte känner till den österländska traditionen.

Ändå är Hasti Radpour angelägen om att nå ut med sin konst till en vidare krets än den iranska publiken som trots allt finns i Sverige och som uppskattar hennes motivvärld och budskap, som ofta handlar om frihet och kvinnors rättigheter.

– Jag vill nå ut till människor från Sverige och andra länder och få respons, höra andra röster om min konst, förklarar Hasti Radpour.

Hon är, som de flesta andra i gruppen, en välutbildad konstnär och har en magisterexamen från Konstakademin i Teheran. Men att måla föreställande konst, ibland med nakna modeller, var inte riskfritt i mullornas Iran. Hon berättar hur orolig hennes familj var över hennes yrkesval.

– Jag har riskerat mitt liv för att vara konstnär. Det är inte en hobby, det är mitt sätt att leva, jag andas min konst.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• My God! How terrible these money questions are for an artist!

  • Ett annat citat av Paul Gauguin