Grafikern och målaren Jan Manker ställer ut på Konstforum. I Studion visar Annika Thörn Legzdinş fotografi från Island. Mellan dem står Jan-Erik Nilsson från Konstforums utställningskommitté.

Märkligt, groteskt och dödligt.
Naturliga stämningar.

 

På Konstforum ställer två sinsemellan mycket olika konstnärer ut. Jan Manker visar Måleri, grafik, verk från 2000-talet mot en bakgrund av 1970-talet. Fotografen Annika Thörn Legzdinş visar i Circumstances isländska stämningar i stort format.

 

Jan Manker undgår mina försök att fånga in honom. Ändå är han ytterst tillmötesgående, besvarar frågor och informerar om de skickliga xylografernas stora yrkeskår, de som tillverkade de svartvita bilderna som illustrerade tidningar och böcker före fotografiets och rastrets tid. Exempelvis.

Merparten av bilderna, målningar och grafik, är från det senaste decenniet men några stora målningar från 1970-talet finns också med. Som Ett barn är fött från 1979, en docka vars lemmar tagits isär och satts ihop på ett nytt sätt. Färgsättning och bakifrånperspektiv ger ett groteskt uttryck och jag associerar till pojken med kirurgambitioner i Toy Story men den filmen är för sen för Jan Manken. Däremot pekar han mot en annan, mycket blå, tavla mitt emot och säger att det är en smurfstad. Det finns ett lekfullt drag i hans konst och då menar jag inte leksakerna eller bokstäverna som tar form på duken.

– Min fascination för leksaker grundas i att de ger en förenklad bild av verkligheten. Jag ser dem som små skulpturer, säger han.

Det lekfulla finns snarare i sammanfogandet som finns såväl i senare målningar som i hans grafik. Det är mycket som fogas samman. Motiv, symboler, associationer, synteser. Lägg därtill tekniker. Effekten är stark av djuptryckspräglad kartong med kompletterande högtrycksmotiv eller färgfält, inte minst som att merparten av ytan är orörd och vit.

Just det här sättet att foga samman högt och lågt finns i många av de främst grafiska motiv han visar på Konstforum. Foton, gärna från resor nära och fjärran, kombineras med fördel med just gamla xylografiska bilder, motiven kombineras i datorn. Ett praktfullt orientaliskt palats glider samman med en röd stuga i björkdungen. En tom fågelbur med Capris berg anspelar på San Michele – ön som Axel Munthe gjorde till en fristad för fåglar.

Men torrnålen kommer också fram. Med lågmäld men precis kombination tar Jan Manker ställning men det krävs en viss förförståelse: hans eget foto från Francomonumentet – ett 150 meter högt kors ovanpå en gigantisk uthuggen basilika i berget. Kombinerat med döda kroppar tecknade av Goya, en anspelning på dem som dog under byggnadstiden.

– Franco sade att monumentet var för kyrkan men vem vilar där inne?, frågar Jan Manker retoriskt.

Längst in i når vi utställningena hjärta, Jan Manker har arbetat mycket med 1800-talets poeter Hölderlin och Stagnelius, de främst bland romantikerna. En hel grafiksvit ägnas Hölderlins hymn Patmos. På en stor målning fångar han essensen av Stagnelius, kyrkan på Öland, färgerna, poemet Till förruttnelsen och Stagnelius själv.

 

Ett resesstipendium tog fotografen Annika Thörn Legzdinş till Island. Med utställningen Circumstances tar hon med Island till betraktaren. Det är så det känns att möta de stora fotografierna, särskilt två bilder som med förskjutning delar av samma motiv. Det man tror är strand och hav är glaciär.

– Tidigare höll jag på med iscensatt foto. Sedan blev jag allt mer intresserad av miljön och tog bort figurerna. Så jag iscensätter naturen, stämningen, säger Annika Thörn Legzdinş.

– För mig handlar det om att förmedla en känsla, ett måleriskt sceneri.

Annika Thörn Legzdinş har med sin analoga Mamiya, en mellanformatskamera, rest mycket och letat ”urmiljöer”, hennes egna naturreservat som folk far förbi i jakt på etablerade vyer. En privat protest som tagit henne till Vancouver i Kanada och ett gammal växthus i Riga.

Bilderna från Island är så stora att det känns som om man kan kliva in i dem, in i de världar hon skapar av is, fukt, sten och dimma. Några bilder ger ett intryck av att vara fotograferade med svartvit film, men det kan vara att de utvalda motiven inte har så många fler färger att bjuda på. I hallen hänger en närbild av stenar, rötter, mossor och lavar, brunt och mycket grönt – nog är det där Tomtebobarnen bor.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

 

• KONSTFORUM Norrköping

• 8 – 23 september 2012
  Jan Manker
  Måleri, grafik

• STUDION Konstforum, Norrköping

• 9 – 23 september 2012
  Circumstances
  Annika Thörn Legzdinş
  Fotografi

 

LÄNKAR
Konstforum hemsida
Jan Manker hemsida
Annika Thörn Legzdinş hemsida

JAN MANKER – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN

ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

ANNIKA THÖRN LEGZDINŞ – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN

ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR