[flickr]http://www.flickr.com/photos/kultursidan/8058872217/[/flickr]
Allt kunde hända på Bar 25.
Väcker längtan till ett svunnet Berlin
Bar 25 – festivalens premiärdokumentär hade samtidigt Sverigepremiär. En dokumentation av en vilja, ett ideal och en eufori som mötte svårt motstånd från myndigheter och regelverk.
Bar 25 var under 7 års tid en klubb utmed Spree i Berlin där en grupp människor skapade något som var bortom definierbara avgränsningar och begrepp. En av initiativtagarna berättar under filmen och det besök som gjordes av statliga inspektörer; ”de gav upp och lät oss fortsätta – de hade helt enkelt aldrig stött på något liknande”. Och det är väl det som egentligen är nyckeln till hela konceptet – en plats som är så ogreppbar att den faller utanför samhällets ramar. Initiativtagarna beskrev sig vid något tillfälle som något i stil med entreprenör/hippiekollektiv. När de inte arrangerade surrealistiska klubbevent så levde de i ett alldeles eget samhälle, långt borta från det moderna Berlins skyskrapor, betong och ”verklighet”.
Frånsett att filmen får mig att längta något vansinnigt till Berlin, så ställer den en del viktiga frågor om platsidentitet. Berlin är ganska allmänt känt som en kulturellt sprudlande stad, som i dag är vad Paris var vid förra sekelskiftet – Europas kulturcentrum. På ena sidan finns då dessa kreatörer, som av ren vilja och passion är verksamma på gränsen till det olagliga, och på andra sidan finns statliga instanser. Dessa statliga instanser verkar någonstans ha missuppfattat sin stad. Bar 25 blev vräkta, och istället skall fler bostäder byggas. Flera skyskrapor och mer betong. Utan hänsyn till stadens egentliga identitet. Jag är nog inte ensam om att tro att Berlin som stad skulle vinna på att omfamna den sprudlande kreativiteten ännu mer – för att verkligen bli det Berlin man konstant längtar till.
Bar 25 säger också något fint om den mänskligheten. Trots alla märkliga och ohållbara normer vi har konstruerat, så finns det alltid kraft och vilja att bryta mot dem. Människorna bakom Bar 25 uppvisade en oerhört fin livssyn, och en tro på att det faktiskt går att leva precis exakt så som man vill. Utan att bli intvingad i mallar där ingen utan tvång kan passa in.
Till trots för allt det fina, och den enorma solidaritet som mänskligheten ändå är kapabel till, så tvingades ändå Bar 25 stänga. För att det inte passade, för att det var svårkategoriserat och bortanför normala referensramar. Det är en viktig sak att uppmärksamma närhelst något sådant händer, vilka samhällsnormer det än gäller.
Text: Karolina Nilsson
Foto: Carolin Saage / filmproducenten / Norrköpings filmfestival Flimmer
-
CNEMA Norrköping
- 5 och 13 oktober 2012
Bar 25