Dokumentärfilm. Svezia, inferno e paradiso deltog i att skapa myten om Sverige som ett syndens paradis.

Sverige som syndens näste

Jag försöker skriva en recension av Sweden: Heaven and Hell, men misslyckas flera gånger om. Jag skulle kunna säga något om att klippningen inte är särskilt bra, men å andra sidan är den helt medveten. Hela filmen är väldigt medveten, som någon sorts propagandistisk semidokumentär. Det är första gången den visas i Sverige sedan 1971, då en kraftigt nedklippt version sändes i SVT och orsakade stora protester.

Filmen tar sig an att beskriva Sverige – ett land där en  nakenbadande, frisläppt och självmordbenägen generation driver sig själva i fördärvet. Det är ett syndens näste förklätt till himmelrike.

För att få lite fler ingångar läser jag efteråt på lite om filmens historia. På wikipedia står det att det är en ”mondo film”. Mondo films kallas här exploitation documentary film eller schockumentary, en typ av medvetet lågkvalitativa lågbudgetfilmer, som medvetet utnyttjar populära teman som sex, våld och romantik. Mondo filmerna spelar  på en chockfaktor, och härstammar från Italien (ordet mondo kommer från italienskans ord för värld). I wikipediaartikeln finns mycket mer att läsa, samt en lång lista över olika regissörer och filmer i genren.

Filmgenren har en uppenbar preferens för det dokumentära, för ”verkligheten”. När uppenbara iscensättningar blandas ut med sådant som tycks vara äkta får det effekten att man då och då, om så bara i en millisekund, blir förfärad över vad som händer på skärmen. Detta blandas ut med inslag som är så absurda att hela biopubliken skrattar högt.

Filmen påstås ha skapat myten om Sverige som ett sorts nordligt paradis endast befolkat av villiga, tjusiga blondiner. Och med citat som “meter maids wear uniforms by day and nothing by night”, “topless bands beat out the rhythm of a turned-on generation” och “erotic books are displayed for both sexes with government approval” kan man ju ana en något ensidig bild av ett litet land norrut. Det här är ju dock bara ena halvan av filmens tema. Denna ofattbara fantasivärld är ohållbar, moralens och nationens förfall är nära.

Det första som sägs i filmen är följande: ”Sweden can boast the healthiest children, who are the least childlike children in the world. The oldest and loneliest old folk and the freest living and unhappiest women you’ll ever meet. Sweden, Stockholm, Heaven or Hell?”. Härifrån sätts tonen, och sedan följer ungefär 80 minuter av en helt absurd filmupplevelse.

Kuriosa är att den från mupparna kända låten Mah-na-mah-na skall ha sitt ursprung i filmens soundtrack. Och att finansieringen skall ha kommit från Vatikanen. Det senare är jag lite mindre säker på.

Text: Karolina Nilsson
Foto: Filmbolaget och Norrköpings filmfestival Flimmer

• CNEMA Norrköping

• 10 oktober 2012
  Svezia, inferno e paradiso
  Regi: Luigi Scattini
  Italien (1968)

LÄNKAR
Läs mer om Mondo films här (Sök gärna reda på några filmaffischer också. Knäppa och snygga.)
Filmen på IMDB
Recension av filmen (engelska)
Trailer