Begravningsmiddagen blir en alltmer obehaglig historia.

Lång dags krälande mot undergången

Familjearvet tynger. Inom psykologin såväl som i dramatiken. När Östgötateatern sätter upp Tracy Letts tre och en halv timme långa succédrama, ibland benämnt svart komedi, Familjen har Göteborgs stadsteater redan hunnit före, tätt följd av Dramaten i Stockholm.

Familjen, eller August: Osage County som den heter i det amerikanska originalet från 2007, utspelas likt det antika dramat under några få dagar, närapå sömlöst komprimerade till ett dygn. Det är hett och det är slutet på den amerikanska familjens historia, som ständigt tycks sträva mot undergången.

Willy Boholm som Beverly Weston. I Norrköping spelas rollen av Hans Henriksson.
I bakgrunden Gunnel Samuelsson som Violet och Ann-Sofie Andersson Kern som Johnna.

Låt mig av antika skäl kalla den en prolog, den monolog som Beverly Weston (Hans Henriksson har ersatt insjuknade Willy Boholm) håller med nyanställda hushållerskan som enda åhörare. En studie över den amerikanska poesins trasiga själar i allmänhet och hans, sprit- respektive pillerhaltiga, äktenskap i synnerhet.

Till sist lägger han i hennes händer, som redan burit så mycket, en bok: ”T S Eliot”, säger han. Exit Beverly Weston.

Jag är övertygad om att boken är The Waste Land, det poetiska mästerverket från 1922 där Eliot skildrar en förfallen, uttorkad värld, död och domedag.

En sådan värld är huset på den amerikanska prärien. Varmt, instängt, så tillslutet att dag inte går att skilja från natt. Dit alla tvingas när tiden går utan att Beverly Weston återvänder eller hörs av. Alla, det är de vuxna döttrarna och hustrun Vivians syster med familj, som kommer, om inte förr så när sheriffen (Pontus Plaenge) meddelar att det uppsvällda liket fastnat på abborrfiskarnas krokar.

De omaka döttrarna har sedan länge tappat familjebanden: Marika Strands sträva Ivy på väg till ett nytt, hemligt, liv i New York;  Stina von Sydows lyckade olyckliga Barbara med den otrogne, snart ex maken Bill (Peter Sundberg), och Therese Angleflods yppiga blondin Karen (med Patrik Voights sliskige Steve som blivande äkta man). Karen är så långt ifrån de andra att det tar tid innan jag förstår att hon är ännu en syster.

Pang! så har det antika dramat kastats över på såpans dramaturgiska spelplan, där lamporna i det mörka huset tänds än över den ena spelplatsen, än över den andra. Våningsplan och rum trängs på scenens sluttande plan, övertydligt förklarade i den lilla husmodell som balanserar längst bak och längst upp invid fåtöljen i hushållerskans vindsrum.

Det är ett kvinnodrama, och i centrum snubblar, och reser sig Vivian, suveränt gestaltad av Gunnel Samuelsson. Hon är en överlevare i elakt spel, där den starkaste vinner både lådan och pengarna, bara för att upptäcka att själen försvunnit för länge sedan.

Kyri Sjömans syster Mattie Fae biter också ihop, till sonens (Tobias Almborg) olycka och makens (Christian Zell, godmodig som så ofta) sorg. Även hon en överlevare i det psykologiska ödesdrama som heter den trasiga amerikanska familjen där männen ridit bort i solnedgången, där barnen tuktats hårt av besvikna mödrar, och fattigdomen erbjudit hemlöshet och där flower powerns love-in skapade nya problem utan att lösa de gamla. Och vi ser redan hur arvssynderna söker sig nya offer hos de ännu unga, som Barbaras dotter Jean (Caroline Harrysson).

Tobias Almborg som Lille Charlie tillsammans med Marika Strand som Ivy .

Ständigt sitter hon där, Ann-Sofie Andersson Kerns gåtfulla och nästan omärkliga Johnna Monevata, den enda kvarvarande av den amerikanska urbefolkningen, och vakar över dramat, på scenen och i boken. När hon inte lagar den mest underbara äppelpajen eller läckraste begravningsmiddagen. Är hon den enda kvarvarande i det antika dramats engagerade kör eller rentav guden Indras dotter, som med stekpannan i hand skyddar de oskyldiga intill domedagen?

En strålande uppsättning, för den som orkar.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Anders Kratz/Östgötateatern

• ÖSTGÖTATEATERN Norrköping

• 11 december 2010 – 15 januari 2011
• Familjen (August: Osage County)
  av Tracy Letts
• Översättning: Ragnar Strömberg
  Regi: Tereza Andersson
  Scenografi: Ilkka Isaksson
  Kostym: Ulrika Wedin
  Ljusdesign: Hans Egil Arntsen
• MEDVERKANDE
  Hans Henriksson, Gunnel Samuelsson, Stina von Sydow, Peter Sundberg, Corline Harrysson, Marika Strand, Therese Angleflod, Patik Voight, Kyri Sjöman, Christian Zell, Tobias Almborg, Ann-Sofie Andersson Kern, Pontus Plaenge