• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Lars Strandh målar tidens rand (recension)

Painting history. När avståndet för betraktandet väljs med hjälp av kamerans makrofoto öppnar sig de smala ränderna ännu ett steg.

 

Svindlande vackra ränder utan titel

 

Randigt här i början och monokromt – enfärgat – lite längre bort. Ögat luras så lätt. För varje steg jag tar öppnar sig Lars Strandhs målningar; de är randiga allihop. Smala, lätt vindlande linjer i nyanser som först tycks ligga tätt intill varandra, men vid närmare betraktande består av en djärvare, mer kontrastrik kolorit. Lite grann som trasmattor.

Avståndet för betraktandet kan alltså väljas. Det riktigt nära kommer den målande handen nära, som bereder färgen, doppar penseln och skapar linjen. Lite tunnare, lite bredare, framför allt med tid och med tålamod. Utställningen på Galleri Dag Andersson har fått namnet Being there – det handlar alltså om närvaro. Konstnärens närvaro i skapandet /det skapade, men också betraktarens närvaro som medskapare.

Färglagren och linjerna klättrar på varandra. På nära håll ser man hur linnedukens textur, väven, återskapas när akrylfärgen lyfter och sjunker för varje tråd. Nog är det märkligt att ett tunt lager, en knapp millimeters tjocklek, färg skapar – när jag tar några steg bakåt – upplevelsen av ett rörligt skimmer. Jag vill tolka dem till landskap, inte avbildning utan snarare idén om landskapet, stämningarnas landskap.

Huvudfärgen, om man säger så, styr tankens riktning. Ett stort sjögrönt verk får mig att minnas vattnet vid bogen på fiskebåten utanför Hallands väderö. Hängningen i galleriet blir medskapare; en liten röd kvadrat invid ett stort mörkblått verk blir till idén om den nedgående solen invid idén om en stilla höstkväll när värmen fortfarande dröjer kvar i havet. Över huvud taget är det mycket blått i galleriet – sjöskap?

Men också den avvikande kulören, eller rentav om linjen är matt eller blank, bär ett budskap. Det ljusa där, är en återspegling av solen. Eller inte.

Det är svindlande vackra ränder – Utan titel – så utstuderat heter de alla. Konstnären Lars Strandh förnekar inte längre, han har gjort så tidigare, att hans bilder kan tänkas föreställa något, att han hämtar inspiration från stämningar och sinnesintryck. Men vad det är överlämnar han till betraktaren att avgöra.

Grafiken däremot har fått namn. Serien Painting history vid galleriets ingång visar pyttesmå men uppförstorade detaljer av några av konstnärens målningar. Betraktande är så nära att ögat fått hjälp av kamerans makrofotoobjektiv. Nya vyer öppnas i konstnärens landskap.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

 

  • GALLERI DAG ANDERSSON Norrköping

  • 13 oktober – 18 november 2012
    Lars Strandh
    Being there
    Måleri och grafik

 

LÄNKAR
Galleri Dag Andersson hemsida

 

FLER BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN – KLICKA

Tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.