Trädgården. Sven Holms gestalter berättar om livets gång.

Intensivt måleri väcker frågor

Starka färger i ett föreställande måleri vars innebörd är mer personligt än ytligt beskrivande. Uppsalamålaren Sven Holm, född 1934, fyller Galleri Kronan med en stark intensitet. Verken på utställningen följer tre huvudlinjer: måltidsgemenskap, hus, människor i städer.

De blandas med varandra och jag söker och skapar mig en egen berättelselinje för var och en. Mest olja/akryl, några träsnitt. De är skapade över tiden, det senaste 2011.

Är husen det enklaste? De som trängs invid varandra, bygger staden av färg. Varför är där så många färger i alla fönstren som spiller över (fönstren/färgerna) på väggarna? Ett lyckligt land att skildra, om och om igen. Slutligen slocknar ljusen i fönstren, väggarna grånar. Eller var det början?

Ett hus tippar snart över kanten. En surrealistisk bild men utan den tidiga surrealismens fotorealistiska skärpa. Människorna rör sig framåt i bilden ut från det väldiga fyrkantiga huset. Är tiden nära? Människorna, gestalterna är ofta röda, de kan vara blå, grå, men det röda livspulserande, upproriska, upprörda tar överhanden.

I ett rum ser jag dem framför en monumental byggnad som är så grå, så slocknad att jag associerar till Francos regim som spökade ända fram till 1975. Men människorna, de röda gestalterna, lever, rör sig, revolterar. Dör de också? Jag ser ingen som skjuter.

Måltider. Nära gemenskap. Matbord som dukats till stilleben. Vänner. Ett par. Far och son? Ensam måltid. Så ofta faller skuggorna, från höger till vänster, lågt och långt. Eller högt och resligt. Fler människor eller skuggor, minnen av att de som suttit redan gått? Eller ska gå.

En helt annan målning från en lummig trädgård. Tre gestalter, två stolar, inbäddade av grönskan. En helt svart, en lila, en rosa. Kanske bara en är kvar, egentligen.

Lena Wahlstedt har tallrikarna gemensamt med Sven Holm. Hennes temperamålningar är en studie av en oval form med streckade kanter som skissartat flyttats i identiskt lika små kvadrater. Ovalerna har kompletterats med antydda och ofta halvt övermålade objektlinjer, som jag känner som hennes signum. Fylligt brunt mot ljus tonad bakgrund.

Bland bönder och fattiglappar har hon funnit en anfader med en märklig yrkestitel: Hans Andersson-Wahlstedt tjänstgjorde som taffeltäckare på Trollenäs slott under tidigt 1800-tal. Han dukade bordet. Fint, kanske rentav konstnärligt för släkten Trolle med gäster.

Lena Wahlstedt har hängt kvadraterna på rad i Lilla galleriet, i stort sett i ordning efter deras tillkomst. Man följer hur hon prövat – och förenklat.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• GALLERI KRONAN Norrköping

• 20 oktober – 4 november 2012
  Sven Holm
  Måleri och grafik
• Lena Wahlstedt
  Det dukade bordet – temperamålningar

LÄNKAR
Sven Holm hemsida
Lena Wahlstedt hemsida
Galleri Kronan hemsida

FLER BILDER FRÅN SVEN HOLM – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157631805191975″]

FLER BILDER FRÅN LENA WAHLSTEDT – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157631805426552″]