[flickr]http://www.flickr.com/photos/kultursidan/8188925542/[/flickr]

Brasklappar. Den ena kall och den andra svidande het. Båda heter Härtill är jag nödd och tvungen.

Brasklappar, en kall, en het

Erik Cederquist har lagt beslag på de två inre rummen i hemmagalleriet Kronan. Naturstudier häckar i det allra minsta rummet, metafysiken balanserar i trapphallen medan de religiös-politiska frågorna delar rum med skuggorna.

– Jag har olika spår som jag följer och växlar mellan, säger konstnären.

Den här gången ville han inte välja utan låter alla ta plats i utställningen som fått namnet Olika sidor. Med risk för att verka spretig i färgskala, grad av abstraktion och idé.

Naturstudierna i det minsta rummet spretar med rejäl bredd. En serie akvareller i passepartout tycks studera naturen på mikroskopisk nivå. Här prövas cellanhopningar som färgspel, enstaka celler som möten i rymden och ränders spel, färgskalan ganska mild. Nästa steg är livsformer: från minsta larv till insekt till blå anka – och snigel, allt i glada färger, särskilt blått. Somligt mer föreställande, annat lämnar fritt för tolkningar.

Tre små akvareller uppklistrade på rödaktig plywood fångar det största – landskapets himmel och hav – med några få penseldrag. Horisontens mellanrum lämnas därhän. Nog är detta måleriets motsvarighet till diktningens haiku.

Strandnära heter akrylmålningen strax utanför. Kanske den är natur – så stor som jordens geografi för den som vill se Nilens delta rinna ut ur Egypten. Eller inte mer än titeln, några former och stenar som prövar en balans av färg och form.

En annan balans har färgharmoniskt stämda Fiktivt rum, vars väggar hänger ett stycke ovan golvet. De tycks dock föredra sin upphöjda position i den persikofärgade rymd de svävar i, tillsammans med en vit fjäder.

– Det finns en metafysisk tanke att olika fenomen har olika själ, kommenterar Erik Cederquist.

Skuggorna och den religiösa politiken – nog är det så långt ifrån vartannat man kan komma. De blott anade skuggningar i Dom kallar oss gud samtalar milt med dubbelverket Härtill är jag nödd och tvungen, det ena med titeln på hebreiska, det andra på arabiska skriven på hemgjorda papperslappar. Således Brask-lappar efter den svenske katolske 1500-talsbiskopen. En mur i närmast oändligt perspektiv på den ena. När jag inser vad den andra föreställer, en självmordsbombares torftiga vapen med remmar, måste jag ställa mig i skamvrån. Den ena så sorgset kall, den andra svider hett så in i skinnet. Båda mot samma blodfärgade bakgrund. Associationerna rusar till Snövit eller sanningens vansinne av Dror Feiler och Gunilla Sköld-Feiler som missförståddes  och vandaliserades år 2004.

Är det då en tröst att nå fram till Erik Cedequists Skuggor – till synes slumpmässiga utsnitt ur verkligheten; man kan ana fönsterdjup eller fåtöljhörn. Alla livets färger tonar ut mot grått.

Alla dessa Olika sidor. Så spretig är verkligheten och så komplex, och mer ändå, är människan.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• GALLERI KRONAN Norrköping

• 10 – 25 november 2012
  Olika sidor
  Erik Cederquist

LÄNKAR
Erik Cederquist hemsida
Galleri Kronan hemsida
Snövit eller sanningens vansinne wikipedia

FLER BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157632014985397″]