[flickr]http://www.flickr.com/photos/kultursidan/8232951292/[/flickr]

Rörelser. Lars Arvidsson talar gärna om ett minnets måleri.

Stillsamt och träffsäkert måleri

Tillför. Stör. Balanserar. De avbrytande, ofta remslånga fält, som finns i många av Lars Arvidssons målningar åt det realistiska hållet, gör att man inte bara slänger ett öga på bilden och sedan går vidare till nästa.

– Jag vet att det ska vara just så som det är i målningen. Innan tavlan blir färdig har jag provat mig fram med papperslappar, ändrat och utvärderat, säger konstnären apropå de brytande fält som vi står och tittar på.

Han berättar vidare att han kan ha svårt att i ord uttrycka det han gör i bilderna. Processen, när han målar många bilder, blir som en kommunikation mellan honom och bilderna. Till slut förstår han ett tema som han har upprepat i målningarna.

Det första som slår mig, när jag kommer in i galleriet, är målningarnas meditativa lugn men också ljuset i många av dem, färgens ljus. Det befinner sig så långt från skrikiga färger man kan komma, ofta framträder det mystiskt i det dova. Jag förstår att det inte är gjort i en handvändning att hitta exakt rätt kulör. När jag frågar om det kan vara en andlig upplevelse att träffa just det där ljuset håller Lars med om att det kan vara så. Målningarna återspeglar honom som person och under många år har han utövat zenmeditation. Inspirationen från Japan visar sig inte bara i det meditativa utan också i vass- och bambuliknande motiv.

Men det finns också rörelse i några av hans målningar. I en av tavlorna leker löv högt upp i himlen. Målningen förmedlar ett snabbt intryck av det man ser då man tittar upp i lövmassan. Här är det återigen färgen som är träffsäker. Färgen är mer realistisk än konturerna av bladen. Kanske finns där också en minnets rörelse. Det som blir kvar av intrycket man hade är en stark känsla, förmedlad av färgen, men också en något suddigare bild av varje enskild kontur.

Då man kommer in i utställningsrummen möts man av en serie på femton bilder av ett och samma motiv. Det är hav och himmel sett från en plats på Öland.

– Jag är fascinerad av att måla motivet vid olika tidpunkter och i olika väder. Det enda som jag tycker är tråkigt är när det är sol och klar himmel, förklarar Lars.

Jag tänker att det måste vara en bra skola för att hitta just ljusets skiftningar och betydelse.

Människor framträder mycket sparsmakat i hans bilder. I en målning ser man konstnärens suddiga spegelbild i fönstret då han en mörk kväll, eller natt, tittar ut från sin ateljé. I bilden bredvid framträder en skugga av honom på en gardin. Halva målningen visar det som är utanför fönstret medan den andra halvan visar interiören.

– Jag har gått från att vara en abstrakt konstnär till att bli mer och mer realistisk, säger han och förklarar vidare att han helt enkelt blev trött på sitt abstrakta formförråd.

Utställningen, som förutom oljemålningarna också innehåller träsnitt och seriegrafik, speglar glidandet mellan det abstrakta och det realistiska. Några näckrosor på sina stora blad saknar helt abstrakta element. Men allra störst intryck gjorde ljuset, färgens ljus.

Text: Carina Johansson
Foto: Ann-Charlotte Sandelin

• KONSTFORUM Norrköping

• 1 – 16 december 2012
  Lars Arvidsson
  Måleri, grafik

LÄNKAR
Lars Arvidsson info
Konstforum hemsida

FLER BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157632135254491″]