[flickr]http://www.flickr.com/photos/kultursidan/8286701731/[/flickr]

Staden och dess betraktare. Mats Granberg arbetar gärna på kafé, där träffar han personer han intervjuar, läser och tänker.

 

Kaféstammis med litterära förebilder

 

– I min värld består en kulturredaktion av fast anställda och frilansare. Jag bytte ut många frilansare när jag tillträdde som kulturredaktör och har satsat på långa relationer med dem jag valt. Kultursidans läsare ska ha möjlighet att lära känna dem.

Det finns en lång och underhållande historia om hur det kom sig att den ännu unge litteraturkritikern och landstingsbyråkraten Mats Granberg blev redaktör för Norrköpings Tidningars kulturredaktion. Alla ingredienser ska inte berättas här men tillsättningen var ett beslut fattat av en i detta fallet enväldig chefredaktör med smak för kroppkakor och andra bordets läckerheter. I Mats Granberg såg han kanske en redaktör av den gamla stammen, självständig, kunnig och på sitt sätt kulturkonservativ.

Nu har kulturredaktör Mats Granberg samlat några av sina bästa krönikor och artiklar till boken Norrköpingsandan, som ges ut som e-bok av Norrköpings stadsbibliotek. Bokens titel är ett ämne han gärna återkommer till, andra är fotboll och författare. En nyutgiven bok är en god anledning för ett samtal, själv är jag mest nyfiken på Mats Granbergs syn på NT:s kultursidas utveckling och på hans eget skriftställarskap, alltså vad han skriver om och hur han skriver det.

Vi träffas på ett kafé på Norr, ännu ett stamställe för en älskare av otrendiga kaféer som erbjuder lugn och ro för den som vill dricka kaffe, läsa en bok eller träffa en intervjuperson. Kafét som plats för reflektion, på ett annat men lika grundläggande sätt som en kultursida ska vara det.

– Jag ville vara en skrivande redaktör, säger Mats Granberg och beskriver hur han först hade läst och analyserat ett helt års kultursidor: byråmaterial, alltså dagens TT-Spektra, gick omedelbart bort, liksom texter från tidningens allmänreportrar. Han ville både styra och skriva.

Kulturens tvåmannaredaktions egna reportage tillsammans med recensioner från frilansare, många lokala, har gjort att kultursidan numera är något som Norrköpings kulturaktörer räknar med. Det är dem han skriver för, den redan engagerade kärnan, och räknar med att intresset sprider sig utåt, som ringarna på vattnet.

– När jag jobbade på landstinget gjorde jag en undersökning med kulturföreträdare och märkte att NT:s kultursida inte hade så stor betydelse. Men utredningen visade också att kulturstaden Norrköping var viktig och växande.

Han beskriver hur en ny kraft kommit in i Norrköpings redan etablerade kulturliv – studenterna. Men först något om det som redan fanns och som vi kan tillgodogöra oss av än i dag. Det tidiga 1900-talets rika borgare byggde, till viss del med egna medel, upp institutioner som museet (Stadsmuseet och Konstmuseet var från början ett) och teatern. När socialdemokratin tog makten fanns också en rik folkrörelsekultur att bygga vidare på.

– Kontinuiteten skapade positiva grundvärderingar till kultur. Norrköping har stöttat kulturen, den etablerade och den fria, medan Linköping byggt arenor och köpt innehåll utifrån. Det är därför Kulturnatten här är en årlig show-off som inte många städer kan mäta sig med. Det mesta är ideellt.

KSM-studenterna, alltså de som läser på tvärvetenskapliga Kultur Samhälle Mediegestaltning som är en betydelsefull del av universitetet i Norrköping, är alltså ytterligare en kraft, särskilt de som har en idé om vad de vill med sin utbildning redan innan de börjat studera. Kanske det är de som tar vid nu när Mats Granberg ser att arbetarrörelsens kultur tappat fart.

Han skriver gärna från sidan, som något han ser i ögonvrån. Eller helt enkelt med ett sidoperspektiv, inte sällan när det handlar om Norrköping. Jag spekulerar i om det är för att han är uppvuxen i Åby, samhället vid sidan av den stora staden, och får ett halvt medhåll.

– Men det kan också vara ett stilgrepp, påpekar han och antyder förebilder. Men också hur han inte alltid velat springa i samma huvudfåra som andra journalister, rentav inte riktigt känt sig som journalist.

Bevars, han är ju beläst, hinner fortfarande med litteraturkritiken mellan de dagsaktuella reportagen. Vi talar om Slas, Stig Claeson, vars författarskap han fördjupat sig i men vars stilistik inte gett spår i hans eget skrivande.

– Men något man ofta inte tänker på när det gäller Slas är att han var en av de svenska europeerna. Han reste mycket i Europa i sin ungdom, till Paris förstås, men deltog också i arbetslagen som hjälpte till att bygga upp Europa efter kriget. De är flera, Eyvind Johnson, Steve Sem-Sandberg, Birgitta Stenberg och Åsa Moberg, exemplifierar Mats Granberg och lyfter nu upp en tjock roman med slitet pappersomslag på det tunna kafébordet.

Det är Eyvind Johnsons Krilon själv, sista romanen i Krilontrilogin som gavs ut under brinnande världskrig. Jag misstänker att jag får läsa om hela trilogin i NT så småningom.

För det är det som är det viktiga med kulturjournalistiken, att den inte stannar vid dagsaktualiteternas ytlighet utan att den begrundar tillvaron. Det offentliga samtalet, vars uppgift är att reflektera människan och världen, behöver backa bandet och lyssna till det som uttalats, skrivits, än en gång, kanske belysa det som pågår med det som skett. Fortsätta att samtala med de som kanske är döda men vars tankar och ord ännu lever.

– Det är en konst att kunna läsa, det krävs att man kan läsa mycket och läsa bra, säger Mats Granberg som ser litteraturens roll för kulturen motsvara fotbollens för idrotterna, båda den tyngsta konstarten inom sitt område. Betraktar vi litteraturen, från poesi till facklitteratur, på samma sätt bör resultatet då bli att skönlitteraturen hamnar i dess mitt.

Journalistiken kan vara både lokal och global, den kan spegla det stora i det lilla, säger Mats Granberg och fortsätter: Det är vanligt att man utgår från en riksnyhet och speglar den lokalt, ”hur är det här?”. Men jag tycker att vi ska göra tvärtom: Ta en lokal händelse och ge en global vinkel. Jag tror det passar framtidens digitala journalistik bättre.

Den journalistiken kanske han inte blir delaktig i. Tretton år som kulturredaktör (”bästa jobbet på NT”) ska inte följas av ytterligare tretton år på samma post, han vill göra andra saker i sitt yrkesliv. Kanske det politiska intresset får växa.

– När jag ser Norrköpings kulturpolitik kliar det lite i fingrarna. Där finns stora brister som borde gå att åtgärda.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

 

• KRÖNIKESAMLING

• Norrköpingsandan – e-bok
  Mats Granberg
  Norrköpings stadsbiblioteks förlag 2012

 

LÄNKAR
Norrköpings Tidningar kultur-nöje hemsida
Mats Granbergs idéer och insikter  recension Kultursidan.nu 23/12 2012

FLER BILDER PÅ MATS GRANBERG – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157632281698953″]