En kompositör i sin kammare. Christian Zell gestaltar franske kompositören Erik Satie på Teatervinden.

Ord som döljer. Musik som avslöjar.

”Monsieur Sadi dans sa maison.” Scenografen Magnus Möllerstedt har låtit Erik Saties egen teckning över en man i sitt hem komma till liv i en sönderklippt och uppförstorad version i två eller tre dimensioner på Teatervinden på Östgötateatern. Men Sadi?

Varför inte. Om kompositören kunde rita en karikatyr av sig själv, med piano, katt och fågelbur så kunde han väl ge gubben vid skrivbordet ett namn, nära sitt eget men vars sanningshalt kan diskuteras. Med samma filter kan man ta emot den nära 90 minuter långa föreställningen som speglar den franske kompositörens liv och tankar. Nära – men med en sanningshalt man också kan diskutera.

Och kanske just därför. Blir det en högst levande föreställning med Christian Zell som Erik Satie. Den Satie som med ett poetiskt och drastiskt språk, och ett rejält mått ironi kommenterade livet, musiken och kritikerkåren, som redan på 1800-talet kunde konsten att förolämpa konstnärer intill förkrossande fattigdom.

– Jag kom till världen mycket ung, i en mycket föråldrad tid, presenterar han sig själv med det första av föreställningens många papperslappar i handen.

Christian Zells Erik Satie skriver ibland på sina papperslappar en annan tid, en framgång och ett behagligare liv än kabarémusikantens, som vi knappast får veta något om alls. Men ord som döljer avslöjar mer än det sagda. Halsbrytande, komiskt, tragiskt. Det kostar på att vara en föregångare till allt vad modern konst heter.

Lyssna till musiken. Den kommer till liv genom Mats Jansson som också spelar Erik Satie, såväl musikern som hans musik. Är det något jag förknippat Satie med så är det just lyssnandet, att Erik Satie som kompositör verkligen lyssnade till den musik han skrev. Så som man lyssnar när man skapar musiken på nytt, med nya skalor, nya tonvärden. Som i Gnossienne nr 3, ett av de stycken som vi känner igen som karakteristiskt.

Det mest kända, nr 1, får vi dock inte höra. Men så pass mycket att vi skulle kunna kalla det för en konsert med presentationer på lappar. Också detta efter Erik Satie. Förstås.

Mats Jansson sitter på andra sidan det tecknade pianot, det som en berättarröst beskriver som fyllt av bråte som en soptunna när man bröt sig in i Saties lilla lägenhet efter att han dött. Ur skuggorna spelar han på ett kammarpiano, inleder med Je te veux som inte låter som Satie alls, men som snällt och glatt bidrog till hans försörjning.

De växlar om. Zell talar och tystnar. Jansson spelar. Ibland ser de på varandra, oftast inte. Det som ursprungligen var ett hörspel för radio ihopknåpat av Kyri Sjöman och Christian Zell har blivit ett hörspel för Teatervinden, i lätt regicoachning av Marika Strand. En man, hans tankar, hans musik kommer oss nära. Lyssna och dröm.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Anders Kratz

• TEATERVINDEN Östgötateatern Norrköping

• 12, 13 januari, 2, 3 februari och 3, 4 april 2013
  Satie
  Av Kyri Sjöman och Christian Zell
  Regicoach: Marika Strand
  Scenografi och kostym: Magnus Möllerstedt
  Musik: Erik Satie
  • MEDVERKANDE
    Christian Zell, Mats Jansson

LÄNKAR
Östgötateatern hemsida
Erik Satie Wikipedia (på engelska)

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR