En svensk skrivarkurs väntar på Ekaterian Zelenkaya.

En novell med fantasi och personlig ton

En oväntad och charmig historia som berättas med fantasi, ryska influenser och en mycket speciell personlig ton.
Juryns kommentar till Det är en speciell tråd av Ekaterina Zelenkaya

Ekaterina Zelenkayas novell om en violett babyspindel som växer sig stor vann länsbibliotekets tävling för Unga berättare. Läsarna, som hade att välja bland tio olika texter skrivna av lika många författare, klickade hem priset till en tjej från Ryssland som bott i Sverige i två år. Texten skrev hon för flera år sedan, på ryska, men när hon nu översatte den till svenska, redan det en utmaning, fick den full pott. En svensk skrivarkurs väntar nu på henne.

”Min violeta baby-spindel är sjuk”.
De var de första ord som Polina, mina granne, muttrade vid min lägenhetsdörr.
 Varje människa som känner Polina kan med säkerhet säga till dig att den violetta baby-spindeln är det dyraste och käraste som Polina kunde ha, föreställa och älska. Och nu är han sjuk. Och om han är väldigt sjuk, måste hon ompröva alla hennes värderingar i världen, som ju är en tragedi för vem som helst. Det förstod Polina. Därför var hennes ögon så vida öppna som om hon försökte att se allt i världen som kan existera. Men i verkligheten var hon bara hjälplös framför omständigheterna.
inledningen till Det är en speciell tråd

Juryn, som vaskade fram tio bidrag bland alla som skickats in, skrev i motiveringen bland annat om en mycket speciell personlig ton.

– Novellen skrev jag för några år sedan under en jobbig period i mitt liv, när – som min spindel – jag behövde spinna en tråd och lämna ett förhållande… Därför är det personligt och kärt för mig, avslöjar Ekaterina Zelenkaya i en intervju på Unga berättares hemsida.

Ekaterina Zelenkaya, som bor i Norrköping, studerar svenska vid universitetet. Målet är att bli universitetslärare i litteratur eller semiotik, en vetenskap som studerar ”tecken”  som gester och bilder. Hon skriver gärna och ofta, poesi och korta texter.

– Det roligaste är att när man skriver, vet man inte än, var och hur det ska utvecklas och vilket slut som väntar på en. Det beror på jag tror att en berättare bara delvis kan påverka detta. Ibland känns det nästan, som om min huvudperson är ”envis” och inte vill följa mina planer; ibland väntar den villrådigt på vad jag ska förberedda för honom/henne (jag hoppas att det inte låter för konstigt!:)).

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Privat

LÄNKAR
Unga berättare hemsida
Det är en speciell tråd länk till novellen
Läs, lyssna och rösta på Unga berättare reportage Kultursidan.nu 10/10 2012