Penslarna /penselstrecken bryter igenom tidens linjer. Detalj ur målningen Kalligraf (Elena Guro) av Kerro Holmberg som visar ”Tides and Gazes” på Galleri Dag Andersson.

Ryska amazoner och tidens speglingar

Själfulla. Tänkande. Rättframma. Intelligenta. De ber inte om ursäkt för att de finns till, dessa ryska amazoner. Kerro Holmberg har alltid varit intresserad av ansikten men de kvinnliga ryska konstnärer som hon har gestaltat är mer än porträtt. Tavlorna bär tydliga spår av Kerros egen uttrycksförmåga.

– Jag har hela tiden en dialog med mina tavlor. Skulle den dialogen inte finnas skulle bilden vara död, säger Kerro.

Hon berättar också att i skapandet av en bild är inget säkert. Hon jobbar parallellt med flera bilder samtidigt och har kanske extra färg över som hon tycker skulle passa på en tom duk. Så kan processen börja. Den kan även börja på andra sätt. Sedan växer kanhända känslan för ett särskilt porträtt fram. Därefter är dialogen i full gång. Omtagningar, ändringar och framväxande känsla för bilden resulterar till slut i det färdiga resultatet. Men därmed är inte dialogen slut. Bilden lever. Och den talar. Även med oss. Utställningen heter Tides and Gazes och visas på Galleri Dag Andersson.

Kvinnorna som figurerar i bilderna tillhörde det ryska konstavantgardet i början på 1900-talet. Samtidigt frodades modernismens -ismer i Europa. I Ryssland hette de suprematismen och konstruktivismen. Det ryska och europeiska skilde sig också åt på så sätt att i Ryssland var konstnärskvinnorna jämställda med männen, den högre konstutbildningen var öppen för dem från 1870-talet. De påverkade konstens utveckling lika mycket och var också representerade i lika stor utsträckning som männen. Detta fascinerar Kerro Holmberg.

– Men sedan kom Stalin till makten och införde dekret om socialrealistisk konst. Han skapade ett stort hål i konsthistorien, menar Kerro.

Hon berättar vidare att det var tack vare en grekisk konstälskare som den ryska modernismen räddades. Denne man åkte runt på den ryska landsbygden under 1980-talet och räddade tavlorna som inte ansågs vara totalt värdelösa.

Förutom kvinnoporträtten innehåller utställningen även en bildsvit över en man, suprematismens fader Kazimir Malevitj. Tavlorna är här något mindre och fulla av vibrerande färgfantasi. Realism och abstraktion blandas, ofta är hans dotter Una med på bilderna. Malevitjs egenregisserade begravning gestaltas och där kan man också se hans svarta kvadrat som han första gången målade 1913, ett avgörande steg för suprematismens utveckling, och som går tillbaka till den ortodoxa kyrkans ikonmåleri och utsmyckning.

Den svarta kvadraten återfinns också som ett särskilt element på sidan av porträtten, tillsammans med andra fyrkanter som fått färg. Kerro själv säger att det är en påverkan från alla år hon har jobbat med Malevitj. Detta fält av abstraktion bildar en spänningsskapande kontrast till resten av porträttbilderna som dels föreställer dessa konstnärskvinnor, dels innehåller element av fri färgsättning. Den här ytan, där Kerro har jobbat fram porträttet i kol och sedan (eller innan) har arbetat fritt med färgfläckar i olja, är för mig poetisk vacker utan att bli insmickrande. Som helhet för tavlan en dialog mellan den strama abstrakta sidan och den fria fantasifulla och delvis föreställande sidan. Därutöver har hon låtit färgen rinna i många av bilderna, som ett tidvatten, ett flöde.

Poeten och målarinnan Elena Guro eller Jelena Guro (beroende på hur man transkriberar namnet) förekommer i många målningar. Kerro Holmberg känner en samhörighet med henne eftersom Kerro även skriver poesi och har gett ut flera diktsamlingar. Men hon är också fascinerad av Elenas ansikte med grovhuggna drag men en mycket själfull blick. I en bild är hon framställd både upprätt och upp och ned, som en spegling i ett flygellock.

En annan målning föreställer de färgexperimentiella syskonen Ender, som kom från en konstnärsfamilj. De är avbildade i ateljén i helfigur men ansiktena är bortsuddade. De återfinns över personernas gestalter svävande som ballonger.

– Det är återigen något som hände i min dialog med bilden och det var inte alls inplanerat innan, förklarar Kerro.

Jag tänker att många suggestiva drag i hennes målningar säkert har kommit till på det sättet.

Så lämnar jag en svensk amazon bland de ryska och går ut i den kyliga vinterkvällen men med upplevelser inom mig som sätter fart på blodomloppet.

Text: Carina Johansson
Foto: Ann-Charlotte Sandelin


• GALLERI DAG ANDERSSON Norrköping

• 19 januari – 3 mars 2013 (uppehåll 24-28 januari)
  Kerro Holmberg – Tides and Gazes
  Måleri

LÄNKAR
Kerro Holmberg hemsida
Galleri Dag Andersson hemsida


FLER BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157632572689979″]