Peter Freudenthal har målat sin kanske mest svåra svit någonsin, den om Warzawas ghetto. Till vänster skildras inlastningen i godsvagnar, rakt fram brinner ghettot.

Ny svit om motstånd och förintelse

Jag har lärt mig att känna igen Peter Freudenthals språk. Med utsökt känsla för icke-balans slungar han inramade kvadrater genom rymder. Berg och dalar blir till sneda vinklar. Huskroppar och människogestalter reduceras till rektanglar. Färgerna är starka och rena, prövas ständigt i nya färgställningar. Det blir alltid vackert. Det finns alltid en mening. Konstnärligt betecknar han sig som abstrakt realist.

Den här gången är Peter Freudenthal bekymrad över detta sitt sköna form- och färgspråk. Det är en helt ny svit som för första gången ställs ut, på Galleri Dag Andersson i Norrköping, under titeln Warzawas ghetto 1943. Utställningen varar bara över den förlängda helgen, sedan hänger galleristen tillbaka Kerro Holmbergs Tides and Gazes.

– Det är svårt när det är så estetiskt tilltalande, säger Peter Freudenthal och menar att det inte bara varit en konstnärligt tung utmaning att gestalta temat som väcktes inom honom under en resa till Warzawa.

Han skulle på en konferens men hamnade på den judiska begravningsplatsen, som visserligen är vanvårdad men ändå finns kvar. Och han såg den ruinrest med adress Milagatan 18 som påminner om att här gjorde judarna uppror mot övermakten, under en månad våren 1943.

Peter Freudenthal visar nya sviten Warzawas ghetto 1943 på Galleri Dag Andersson.

Svårast att måla var det sista verket i sviten, det som föreställer den stora branden som dödade tusen och åter tusen människor i ghettot. Medan tivolibesökarna strax intill kunde se på det som ren underhållning.

De röda och gula lågorna flammar upp mellan huskropparna i natten, virvlar över staden och faller som aska ner över tivolit och dess besökare. Jag läser av skeendet så som konstnären målat det, färgernas starka kontraster underlättar tolkningen.

Konstnären är mån om sitt strama uttryck och vet så väl hur han tänkt sig var detalj. Ändå finns där ett utrymme för betraktarens egna tolkningar. I virvlandet ser jag en hel värld förödas, 1800-talets positivistiska tro på mänsklighetens framsteg.

Hakkorset som finns i flera av bilderna är förstås mycket styrande, det går inte att bortse från. Peter Freudenthal säger att det måste vara där, för att det var nazisterna som låg bakom Förintelsen. Även om det innebär att han aldrig kan visa sina målningar i Tyskland, där hakkorset är förbjudet.

För den som kan historien är merparten av bilderna lättolkade trots att de saknar individuella titlar. Har Peter Freudenthal hamnat i fällan plakatkonst? Inte i mina ögon; just detta, att han tvingat sig att måla hur nazismens genomsyrar samhället, tågtransporterna, tomheten i ghettot när alla är borta och döda med sin egen kombination av stramhet och färgglädje, gör att bilderna griper tag inom mig.

Och är Peter Freudenthals stil verkligen så självklar som jag tror? I galleriets kontor hänger – utanför utställningen – två helt nya verk med motiv från Bodrum i Turkiet. Fälten, kvadraterna och rektanglarna finns visst där, tillsammans med färgerna. Men plötsligt har en närmast svart, rutad bakgrund tagit plats – ruinerna av kungen Mausollos grav som hölls för ett av den antika världens sju underverk. Peter Freudenthal går vidare.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• GALLERI DAG ANDERSSON Norrköping

• 24-28 januari 2013
  Peter Freudenthal
  Warzawas ghetto 1943
  Målningar

LÄNKAR
Peter Freudenthal hemsida
Galleri Dag Andersson hemsida
Minne artikel med program Kultursidan.nu 23/1 2013

BILDSPEL – KLICKA PÅ BILDENS PILAR