Coming up for air. Sigvard Olsson skildrar ett avgörande ögonblick under andra världskriget. Bilden är beskuren.

Expressivt och sagolikt möte

Framför mig vispar vågorna skum och i dimman ser jag nosen på en ubåt. Vattnet är mörkt med svärta i botten och himlen disigt mörk och tung. Coming up for air är den tavla som först möter besökaren på Konstforum. Sigvard Olsson heter konstnären. Tavlan skildrar det avgörande ögonblicket som avslutar andra världskrigets längsta ubåtsjakt.

Fortsätter man in mot galleriets stora rum möter en annan tavla upp; Mood Indigo Johnny Hodges är en hyllning till jazzlegendaren. Breda pappersremsor ligger horisontellt över bildytan, som notrader. Där har målaren använt sitt medium för att skapa musik. Jag tror alldeles bestämt att det svänger om de expressiva färgklickar som abstrakt visar både dynamik och vitalitet. Och alldeles om hörnet ser jag ett fint litet porträtt av Rufus Jones, en annan jazzmusiker. Bilden är realistisk men ändå speciell. Tuschen som är ditlagd i olika lager ger bilden en djupverkan, som om de olika lagren vore ditlagda på genomskinligt smörpapper ovanpå varandra. Men det är en synvilla.

Sigvard Olsson är inspirerad av både jazzen och den abstrakta amerikanska expressionismen som uppstod i USA på 1950-talet. Så till den grad att Sigvard i sin ungdom bestämde sig för att se en tavla av Willem de Kooning live. Bilden han hade sett i Sverige var dåligt återgiven i svartvit. Men den drabbade honom. Både tavlan och jazzen fanns i N.Y. Sigvard tog värvning på en båt och inledde den första av en rad resor över Atlanten. Väl framme fick han se inte bara de Koonings tavlor utan hela det abstrakt expressionistiska avantgardet. Naturligtvis släntrade han även in på jazzklubbarna.

Utställningen visar en spännvidd mellan Sigvard Olssons rent abstrakt expressionistiska bilder, som t ex Good morning Mr Kooning, till naturlyriska bilder som Månsken över Ven till porträttet av Rufus Jones. Han målar i olja på företrädelsevis papper men också på duk. Dessutom gör han collage och målar med tusch på papper. Varje tavla har en intressant historia gömd bland färgen. Den är svår att se men titeln ger en ledtråd. Resten kan man läsa i den bilderbok som finns att köpa på utställningen. När man läser boken märker man att den är skriven av en man som är driven i att uttrycka sig genom olika medier. Sigvard har jobbat med teater och film, förutom måleriet. Och han har skrivit för dessa medier också.

Men man kan även ta till höger när man kommer upp för Konstforums trappa. Gör man det får man se alldeles förtjusande fotomontage gjorda av David Sandell. Till skillnad från Sigvard är han ung, bara 23 år (Sigvard är född 1936). Hans teknik är en annan och där Sigvard expressivt låter slumpen avgöra är Davids bilder framtagna med noggrannhet och precision. Det explosiva i Sigvards bilder är långt borta. Här är världen stillsamt och harmoniskt trollbunden i en saga. Bilderna har atmosfär av Det susar i säven.

Vad gör djuren när de inte äter eller sover? Ja… då kanske de går till saftbaren för att träffas och hänga på ett ställe i skogen som andas amerikanskt femtiotal. Två igelkottar har träffats i en glänta där en gammal vevgrammofon står. Hon har söta blommor i sitt hår. Snart börjar dansen. Och i ett träd sitter en ekorre och spelar ett mässingsinstrument. För vem har sagt att musiken ska vara förbehållen fåglarna i skogen? I ett annat träd sitter just en fågel, inte i en fågelholk utan i en fågelkiosk. En mus har bekvämt slagit sig ner i en läsfåtölj med en bok och en annan mus tittar fram ur sitt mushus som har både skorsten och ljus som flödar genom fönstren.

David Sandell, som är född i Norrköping och uppvuxen i Gusum, gör sina fotomontage med hjälp av fotografier som han blandar med 3D-grafik. Sedan retuscherar han dem samman. Djuren har han fotograferat i en studio, några levande, andra uppstoppade. Genom den här tekniken har han skapat surrealistiska bilder som inte finns i verkligheten men som framkallar min barndoms verklighet. De får mig till och med att fråga vad verklighet egentligen är? Den sköna känsla av nostalgi som bilderna framkallar har rötter som är mer verkliga för mig än mycket av det absurda i vår samtida värld. Bilderna slår an en sträng som säger att allt är möjligt och gott i en trygg värld där fantasin får den självklara plats den förtjänar.

Text: Carina Johansson
Foto: Ann-Charlotte Sandelin


• KONSTFORUM Norrköping
• 3 februari – 17 februari 2013
  
• Sigvard Olsson
  Måleri
• STUDION
  David Sandell
  Fotomontage

LÄNKAR
Sigvard Olsson info
David Sandell hemsida
Konstforum hemsida

FLER BILDER FRÅN SIGVARD OLSSON – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157632678417158″]

FLER BILDER FRÅN DAVID SANDELL – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157632674353945″]