Så här. Han och hon möts och lär av varandra. I rollerna Åsa Forsberg och Martin Öster.

Fysisk fantasi och färgglädje i lekfullt möte

För flera i publiken är det allra första gången de ser en teaterföreställning. Andra är redan teatervana fyraåringar som sätter sig på filtarna längst fram. Det är måndag, dagen efter söndagspremiären, och publiken mixar hemmabarn med förskolegrupper.

Redan i foajén har de mött Martin från Teater Fenix, en ovanlig man i röd rock och grön kjol, som mest är intresserad av sina bollar men snart får kontakt. ”Hej!”, säger han. ”Hej!” Snart säger han ”Kom!”

Inne i teatern kan man sitta på filtar och på stolar. Långt fram eller långt bak. Martin hjälper. När alla hittat sin plats lockas blickarna till det gula huset som står i ljuset. Åsa kommer. Hennes klänning är röd. Åsa knackar på huset med hammaren. Hon luktar på blomman. Hon går in igen.

Föreställningens uttryck, i ord, scenografi och gester ligger nära bilderbokens. Scenografin är som en teckning med hus, grind och gräsmatta. Detaljerna är tydliga, inte så många: blommor på pinnar, en fågelholk, tegeltak. Orden är få och enkla, som ”ja”, ”nej” och ”vänta”. Varje skeende får ta sin tid, något händer, en reaktion, en tanke, och en upprepning med lätt variation. Det gör att publiken hänger med och snart ligger före, kan känna sig både bekräftad och duktig.

– Bakom dig! uppmanar först en, sedan allt fler när Martin ser sig om men inte får syn på Åsa som smyger bakom honom.

Ett ordlöst möte är som en lek, som långsamt förändras och övergår i nya skeden. Härmning blir spegling. Martin vill lära Åsa att leka med bollarna, men hon bara tar dem, en efter en, tills han offrar den sista (detta är stor dramatik för åskådaren). Då, äntligen, förstår hon. Leken lär att konflikter kan uppstå och lösas.

Föreställningen rör sig på flera nivåer. De äldre, fyra- eller femåringarna, kanske märker att hon som var i huset får bollarna medan han som kom med bollarna tar över lekhuset. För de yngre är varje del för sig spännande nog. Publikens engagemang är hörbart, men bredvid mig sitter en tyst treåring och öppnar och stänger händerna som om det är hon som plockar blommor och fångar bollar.

Teater Fenix har tidigare använt sig av clownteknik men det är första gången de vänder sig mot en småbarnspublik. I mötet med regissören Minna Krook som också är koreograf har de skapar en clownföreställning med mjukt handlag och fin rytmik. Med musikens hjälp flörtar föreställningen även med annan estetik, stumfilmens. Litet hus med stort hjärta värmer långt efter att föreställningen är slut. ”Hej då!”

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Tom Roberts

• TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping

• 2 februari 2013 kl 15 premiär
  3–5 februari kl 9.30 och 10.30
  Litet hus med stort hjärta
  Manus: Minna Krook och Teater Fenix
  Regi: Minna Krook
  Scenografi: Ulrika Tallving
  Produktion: Teater Fenix
  För barn från 2 till 5 år
  • MEDVERKANDE
    Åsa Forsberg
    Martin Öster

LÄNKAR
Teater Fenix hemsida
Teater Bråddgatan 34 hemsida
Litet hus med stort hjärta är småbarnsteater reportage Kultursidan.nu 2/2 2013

FLER BILDER FRÅN FÖRESTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157632697718458″]