Skön musik. Amerikanske kompositören Leroy Andersons The Typerwriter skrevs år 1950 för just skrivmaskin och orkester. Plinget stod dock en triangel för.

Samvetsfångar vinner friheten

Vad har samvetsfångar gemensamt med proffsmusiker? Jo, begåvade ungdomar från De Geergymnasiet Musik. I lördags såg jag familjeföreställningen av ExploSON. Som namnet antyder deltog Norrköpings Symfoniorkester. Tillsammans med musikeleverna har de arbetat fram en lekfull och färgsprakande musikunderhållning.

I första avdelningen framträder fyra solister på olika instrument. Hannes N. Bennich inleder med Neck of woods på saxofon. Kören bidrar med sina stämmor och bakom saxens glidande sexiga ton ter de sig som bäckens brus, skogens sus eller varför inte en pust från havet. Näckens lockrop trollbinder mig för en stund. Därefter tar oss eleverna med djupare in i skogen. Eller befinner vi oss på ett stort öppet fält? Oscar Lejonclou framför Hornkonsert nr. 1 Ess dur sats 1. Övergången från skogens och bäckens brus märks knappast miljömässigt. Men här är tonen en annan. Mina öron berättar om jakt.

Och så kommer det första av elevernas två kompositioner för orkester – Birth av Karin Ingves.

– Det kanske inte är ett barn som föds. Det kan lika gärna vara ett djur eller någon växt, säger Karin innan verket framförs.

Birth börjar ljuda genom SON-orkestern och genom födslovågorna glittrar solglimtar och bladverk. Musiken upptar några instrument, så några fler. Ibland spelar alla. Så avtar deltagandet igen. Födslovågor. Men inte smärtsamma utan nästan himmelska. Solen och grönskan finns där.

Därefter spelar Eleonor Heiborn Rondo all`Ungerese och här går det undan. Orkestern samverkar. Vi har bytt miljö, skogen är borta och det känns som om jag befinner mig inomhus, kanske i en salong. Eleonor är en virtous. Det är nästa solist också. Julia Biegniewska framför Violinkonsert g-moll sats 1 med stor pondus. Och nu är det dramatiskt.

Och riktigt starkt blir det i avdelning 1:s slutnummer Duel of Fates. Trycket från orkestern är stort och kören är fulltalig. Alla gymnsieklasserna är nu med, till skillnad från då föreställningen visades för skolklasser tidigare i veckan. Då deltog bara årskurs tre. Hela första avdelningen med solister är ägnad åt familjeföreställningen. Skolklasserna fick ta del av enbart avdelning två.

Efter pausen tar det lekfulla vid och eleverna lotsar oss vidare i ExploSON, en historia som berättas med många effekter men musiken är det centrala. Bakom ett galler ser jag en rad fångar. Och när det smäller hoppar jag till. Orkestern kan många knep men här hjälper ljussättningen också till. Ett kort ögonblick skär ljuset i ögonen. På bioduken längst fram flammar eldslågor och andra ljuskällor bländar mig. Fångarna rymmer och jagas ut bland oss i publiken. Snart fångas de in. Men en av dem klarar sig. Det är upptakten till en historia som involverar en tidningsredaktion, jakt, igenkännandets förvåning, ståndpunktsbyte, dans, mycket musik och humor. Fångarna visar sig vara samvetsfångar och visst blir de befriade. Det är ju snart vår!

Särskilt charmigt blir det när The typewriter framförs. Den gammaldags skrivmaskinen knackar taktfast fram sitt budskap i samspel med orkestern. Och jag kan inte undgå att göra kopplingen till Kalle Ankas jul där Musse, Kalle Anka och Långben äter majskolv med samma frenesi under sin rangliga färd med husvagnen. Tidningsredaktionen på föreställningen andas fyrtiotal. Det är inte bara skrivmaskinen som är gammaldags, även kläderna har ett annat stuk. Och när den blyge och räddhågade reportern övertalas av sin mer robuste kollega att ta fram saxen för att imponera på ett hårdkokt gäng, ja då svänger det till ordentligt för gänget spelar Some Skunk Funk.

Mot slutet av historien blir det riktigt stämningsfullt på ett sorgset sätt. Vi tror alla att vår hjälte (fånge som klarade sig) är död och Ain´t no mountain ljuder i lokalen. Men icke. Elevernas framförande tangerar spexets värld och som ni vet är vändningarna många där.

Mitt i denna historia framförs den andra kompositionen för orkester skriven av eleven Joar Granström. SON-orkestern spelar Tailwind Tale.

Jag tänker att något gott kommer att hända i framtiden med så engagerade och begåvade ungdomar mitt bland oss.
Like a wind, they told us a story, they told us so.

Text: Carina Johansson
Foto: Sven-Åke Molund

• DE GEERHALLEN Norrköping

• 9 februari 2013
  ExploSON
  Ett sprängladdat äventyr
  • MEDVERKANDE
    Es3c, De Geergymnasiet
    Norrköpings symfoniorkester
    Dirigent: Alexander Hansson
    Koreografi: Marcus Fyrberg och Sara Terzic

LÄNKAR
De Geergymnasiet hemsida
Norrköpings symfoniorkester hemsida
De Geers musiktreor konserterar med SON reportage Kultursidan.nu 6/2 2013

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR