15 minuter i centrum för alla uppmärksamhet. Kristoffer Grua Pedersen hinner utveckla sitt framförande av låten Good bye ur Catch me if you can.

15 minuter med en kapellmästare

– Antingen gör du en schlager av den, då är det enkelt. Eller så berättar du en text, då är det genast mycket svårare.

Kristoffer Grua Pedersen går sista året på Musikkteaterhøyskolen i Oslo med målet att bli musikalartist. Under några dagar har han och hans klasskamrater gjort en studieresa till Norrköping. De har gästat nyrenoverade Arbis, urhem för många svenska sång-, operett- och numera även musikalartister, med Daniel Mitsogiannis som guide.

Nu står han i en sliten repetitionslokal i kvarteret Hallarna i Norrköping, någonstans i Östgötateaterns lokaler. Väggarna är ljusblå, i taket sitter lysrör. Kristoffer har sjungit låten Good bye ur Catch me if you can med full kraft intill sista taktens tonhöjning.

Den som talar är Johan Siberg, Östgötateaterns kapellmästare. Han håller master class med musikaleleverna, alltså lyssnar på dem en efter en. En sång, ett kort samtal, några instruktioner, och testa igen. I bästa fall testa två gånger. Sjunga igen. 15 minuter per person, längre tid ska det inte ta. Det är tolv personer, nio tjejer och tre killar, och de har bara några timmar på sig.

Nu går han igenom låtens olika delar, ställer frågor till sångaren om hans tolkning. Slår an några ackord, prövar text och ton. Kristoffer får titta närmare på noterna, ytterligare några förslag. Så sjunger han igen. En ny sång, så känns det. Förändringen är stor, där det var kraft är det nu mjukt och nyanserat, men också en intensitet.

– Du har fina fraser och en röstkapacitet, men akta dig, det är ett crescendo upp till forte på pianot.

– Han kommer med många konstruktiva förslag, och även om det är kort tid vi får så är min utgångspunkt att vara så öppen som möjligt, säger Kristoffer Grua Pedersen efter lektionen.

Klasskamraterna sitter i en halvcirkel och lyssnar uppmärksamt. Det är det som är vitsen med en master class, orden till den som sjunger kanske landar kanske bäst hos en annan person. Om och om igen trummas budskapet in: sången uttrycker inte en känsla, inte ens de tre känslor eleverna haft i uppgift att upptäcka i de låtar de valt, det kan finnas skiftningar från en takt till nästa, eller rentav mitt i ett ord. Lyssna till musiken.

– Johan Siberg är pianist, han jobbar med musiken. Våra lärare utgår från texten, men Johan förstår musiken! säger klasskamraten Liv Natalie Nymo med bestämdhet en stund senare.

Nyss hörde alla hur Johan Siberg ändrade tonfallet i en text genom att spela en sångs slutackord – vars ackordsharmoni inte alls var ett typiskt avslut utan en öppen klang. I detta ligger det speciella med att möta en musiker, låt vara en kapellmästare med stor musikalerfarenhet, och inte en erfaren musikalartist i just denna master class.

– Det ligger i musikalens natur att det handlar om musik, inte bara om text. I musikalen är det poplåtar som bryter av i handlingen. Kompositören har skrivit musiken av en anledning, framhåller Johan Siberg och fortsätter: Även om jag som kapellmästare är underordnad regissören så ser jag det som mitt uppdrag att vara kompositörens advokat: ”Jag tror att Sonnheim tänkte så här när han skrev musiken”, kan jag säga.

Det är något bekant över låten som Liv Natalie Nymo sjunger. Hon har en stark teaterbegåvning med mycket komik och gör det mesta av sin låt. Det är nånting ”just around the corner”, sjunger hon och trippar, svänger med fötterna och ser knipslug ut. Me and my girl kanske, Johan Siberg ackompanjerar lite 20-talskomiskt på pianot. Efteråt får Liv Natalie Nymo beröm av Johan Siberg, hon sjunger riktigt bra:

– Men. Du ska akta dig för att vara ironisk, för det här är på riktigt för Morticia. Hon har blivit sviken för första gången av den man hon alltid litat på. Och hon vet att döden lurar bakom hörnet.

Det är därför låten var så bekant! Morticias sång i Familjen Addams, som spelas på Östgötateatern den här säsongen.

– Men visst, hon är ju charmig. Och hon blir glad av låten.

Liv Natalie sjunger igen. Introt får ett nytt allvar, men snart rycks hon med och sparkar så glatt att döden som lurade där bakom hörnet skulle dansat med.

– Bra! Du har gjort din egen version av det. Jag vet inte vad jag ska säga, för det är så annorlunda mot vad du kommer att se i kväll.

Snart rundas lektionen av. De norska musikaleleverna packar ihop och lämnar rummet som varit deras värld den här dagen. Någon timme senare åker de till Linköping för att se Familjen Addams.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

LÄNKAR
Musikkteaterhøyskolen hemsida
Östgötateatern hemsida

FLER BILDER FRÅN MASTER CLASS – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157632811648697″]