Hembygge. Att bygga en koja att krypa in i är en grundläggande lek som nästan alla barn leker.

”Nu måste vi flytta igen”

Alla barnen sitter redan i en stor ring på golvet när också jag får en sittplats och en ficklampa i handen. Alla lyser vi på en hög med stora klossar i mitten. Klossarna rör på sig och välter när Ann-Sofie kryper fram.

Ung scen öst gästar en etta, eller rättare sagt en halv etta, i Oxelbergsskolan i Norrrköping med föreställningen Om vi kunde gå hem till mig. Den andra halvan av förstaklassen såg föreställningen tidigare på dagen, nu är det klasskamraternas tur.

Den yttre handlingen i det dunkla klassrummet är enkel: de två skådespelarna bygger ett hem med de stora klossarna, bosätter sig och flyttar igen. Replikskiftena på den nivån är enkla och återkommande: ”Välkommen hem!”, ”Bor vi här nu?”, ”Vet inte.” och ”Nu måste vi flytta igen.” Det är som en lek. Det är en lek, fast de som leker är stora och de stora klossarna är klädda med guldiga tyger i olika mönster.

Skoleleverna, som först varit artigt tysta och iakttagande, engagerar sig allt mer. ”Ska ni bygga en igloo?”, ropar någon.

Gradvis utvecklas föreställningen, trots en vaghet står det allt klarare att den handlar om hemmet som idé. För mitt i byggandet flyter poetiska textstycken in. ”Som att ibland känns det som att lägga sig i en varm matta”, säger skådespelaren Ann-Sofe Andersson Kern till kollegan och lekkamraten Maurits Elvingsson.

Hemmet som idé har inte ett självklart innehåll, men är fullt av möjliga tolkningar. Det gör allt byggande och raserande klart för publiken som vid det här laget har fått ta steget in i ringen och får sitta på en utvald kloss, blunda och fantisera. ”Välj en kroppsdel du tycker om.”

Det kanske är just här som barnrösterna börjar komma in, de som uttalar samma poetiska textstycken som skådespelarna. Det där om mattan som värmer när man står utanför och tittar in, den värmer bara man har fantasi nog att känna den. Eller den om kylskåpet som är fullt med korv, som man kan äta om man bara… ”om vi kunde gå hem till mig”.

För vad är ett hem? Kan det vara blommor eller ett godisrum eller kanske en 100 meter lång gång. Det kan vara släktingar. Eller ett rum med en dörr man själv bestämmer över. Eller bara en fantasi som skyddar när verkligheten är för kall? Skådespelarna öppnar, utan att tvinga eleverna till något, för att den som har egen erfarenhet av fattigdom, flykt eller hemlöshet ska känna igen sig. För andra blir det en vanlig lek.

Här på Oxelbergsskolan fyller barnen i nästa lek hemmet med badkar, ugn och tv-spel, säng, skrivbord och medicinskåp. Som skådespelarna använder i en ny lek.

Nu har klossarna blivit en hög mur som stänger in oss, många barn och några vuxna i ett trångt hörn. Barnen i klassen är vaket uppmärksamma, trots föreställningens minst sagt vaga icke-teater-intrig. Men det är ju samtidigt en lek och lek är barn oftast hemma i.

Snart får klassen rasera och bygga en sista gång, till musik och några pojkar skakar loss med moves hämtade från streetdance. Alla får ett programblad, ett kartongark som kan vikas och bli en byggkloss.

Det fanns en autencitet i barnrösterna vi hörde, som om det verkligen var deras egna berättelser och drömmar. Men just för att de inte stakar sig får jag samtidigt känslan av att det är för bra för att vara sant.

– Det är jag som skrivit texterna, svarar regissören Nasim Aghili på min fråga efter föreställningen och förklarar att man anlitat barnskådespelare.

Några röster har också hämtats från Matteusskolan i Norrköping. Föreställningen har nämligen växt fram i samspel med eleverna i klass IK 3-6 på Matteusskolan. Ung scen öst har också satt samman ett pedagogiskt paket som skolorna kan använda. Föreställningen spelas som klassrumsteater i hela länet.
Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Markus Gårder

• UNG SCEN ÖST

• 8 februari – 31 maj 2013
  Om vi kunde gå hem till mig
  För barn från 6 år
  Text och regi: Nasim Aghili
  Scenografi och kostym: Anna Dolata
  • MEDVERKANDE
    På scen: Ann-Sofie Anderson Kern och Maurits Elvingsson
    Röster av Helia Aghili, Elika Banihashemi, Olga Rossi och elever på Matteusskolan

LÄNKAR
Ung scen öst hemsida

FLER BILDER FRÅN FÖRESTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157632892914225″]