Avskalad. Nygårds Karin Bengtsson ställer ut sin omsorgfullt iscensatta fotokonst på Konstforum.

Den aktiva betraktaren får söka sina svar

Ett ögonblick stilla, fryst och manande. Så skulle man kunna beskriva en gemensam nämnare för Nygårds Karin Bengtssons fotokonst och Per Ivar Lindekrantz målningar och teckningar. Fram till 7 april ställer de ut på Konstforum.

Att en kamera finns med i bilden kan man nästan tolka bokstavligt. Karin arbetar med ren fotokonst medan Pers arbeten föregås av ett slags fotomontage. Han använder också en kamera och utgår från foton när han målar eller tecknar sina bilder. Tecknandet och målandet är utförda med fotografisk precision.

Just relationerna mellan figurer och mellan figurer och bakgrunder är viktiga för båda konstnärerna. Om man nu kan kalla människor för figurer, vilket gäller i Karins fall. Per har också med människor i sina bilder men han har även med gamla mytiska statyetter, komna från olika tider och olika kulturer. Dessa statyetter för en dialog med varandra eller med den människa som finns i målningen eller med målningens bakgrund.

Betraktaren manas till aktivitet. Frågor uppstår då man ser bilderna. Och här skiljer sig konstnärerna åt då det gäller inställning till konsten och till sina verk och till de frågor som deras tavlor ger upphov till.

Nygårds Karin Bengtsson arbetar väldigt medvetet med att skala bort information från sina bilder. Det gör hon för att underlätta i mötet mellan betraktare och konstverk. Hon vill att betraktaren ska ha stor möjlighet att själv gå in i bilden och lägga in sina svar och tolkningar där. Hon använder nästan söndertolkade motiv, som t ex en kvinna framför ett fönster, för att betraktaren ska känna igen sig. Men hon vill använda dessa välkända motiv på ett eget sätt. Hon döljer personernas ansikten, ofta genom att låta dem vända oss ryggen men också genom en mask eller en solkatt. Allt för att inte störa vårt inklivande i bilden. Interiören är avskalad och färgskalan konstant vit, svart och röd. Ljuset är mycket viktigt. Det lyfter fram personerna som i stillhet befinner sig i tavlorna. Det målar nästan, mjukt och poetiskt. Ändå finns frågan lite oroande där. Vad har hänt innan? Vad kommer att hända?

Likt de postmoderna konstnärerna anser inte Karin att konstens uppgift är att ge några svar. Den ska ställa frågor. Och hon anstränger sig för att vi ska ha så lätt som möjligt för att hitta svaren själva, inom oss, med hjälp av hennes bilder. Likt en filmregissör har hon arbetat med manus, rekvisita, skådespelare, ljussättning och rumslighet.

Per Ivar Lindekrantz däremot identifierar sig inte med postmodernismen. Han tycker om det berättande inslaget i konsten. Ändå värjer han sig mot det klarlagda i mytiska symboler och figurer. Det kryptiska lockar mer. Han använder museala mytiska figurer som sedan länge har förlorat sin betydelse i kulturer vi i dag knappt känner till. Eller inte känner till. Figurernas mytiska betydelse kan vi endast gissa oss till. Dessa statyetter har han lekt med, satt i relation till varandra eller till en människa eller en bakgrund. Hans konst ger likt Karins foton också upphov till frågor. Och det är vi som betraktare som har svaren. Att det inte går att sätta en mytisk tolkande etikett på figuren har, för mig, likheter med de ansikten vi inte kan se i Karins fotokonst. Det blir lättare för oss att kliva in och själva hitta svaren, leka och fantisera. Så trots olika ingångar till sin konst landar de ändå inte långt från varandra ur det perspektivet.

Men det berättande inslaget finns där. Statyetterna kommer från olika platser och många av bakgrunderna har sina historier. Trots detta är de inte nödvändiga att känna till. Det viktiga är relationerna mellan figurerna eller figuren och människan och bakgrunden eller kanske tiden som representeras av dem. Tidsaspekten gör frågeställningen existentiell för mig. Statyetterna har olika ursprung i både tid och rum men de utstrålar, trots allt, en outtalad likhet och den både lekfulla och vördnadsfulla behandling Per har gett dem i sina bilder ger vi i dag som samhällsvarelser mytiska, religiösa och existentiella ”figurer” även i vår tid. Jag tänker på Jesus, påskkärringar, jultomten, majstången, korset och ljuset, bara för att nämna några.

Precis som Karins fotokonst förmedlar något om oss människor och våra livsvillkor berättar Pers målningar och teckningar om dessa. Låt vara att den ena skulle kunna kalla sig postmodern och den andra inte. Bakom våra etiketter är vi ändå ganska så lika.

Text: Carina Johansson
Foto: Ann-Charlotte Sandelin

• KONSTFORUM Norrköping

• 16 mars – 7 april 2013
• Per Ivar Lindekrantz
  Måleri, teckning
• Nygårds Karin Bengtsson
  Fotografi

LÄNKAR
Per Ivar Lindekrantz hemsida
Nygårds Karin Bengtsson info
Konstforum hemsida

FLER BILDER FRÅN PER IVAR LINDEKRANTZ – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157633028103730″]

FLER BILDER FRÅN NYGÅRDS KARIN BENGTSSON – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157633023873467″]