Triptyk. Kristoffer Lauréns Tre änglar har unika ansikten. De fem vingparen är i stort sett identiska men i olika färgställningar.

Själens uppvaknande genom konsthistorien

Fyra starka uttryck gör intryck där de intagit hela ovanvåningen på NP33/Galleri Sander. Göran Gidenstams geometriska stadsbilder är kända från tv-nyheternas politiska bevakning. Kerstin Diedrich porträtterar både kändisar och sina käraste. Kristoffer Lauréns änglar låter individen bryta fram från medeltidens kollektiv till renässansen. Kura slutligen skymning med C. Anders Walléns gotländska trestegsraket.

Att skriva om var och en här skulle ge en alldeles för lång artikel – alltså delar jag upp dem och lägger ut allteftersom. Gemensam inledning och länkar till övriga på slutet.

– Jag upptäckte den här ängeln som en liten skiss, på rosafärgat papper, ritad med silverpenna. Den var gjord av en medarbetare till Florenskonstnären Benozzo Gozzoli på 1400-talet och jag hittade den i en bok med änglar genom konsthistorien när jag var på resa där, originalet är en freskmålning i ett kloster. Jag såg den och blev förundrad och förvånad. Det var en djup identitetsupplevelse för mig.

Kristoffer Lauréns konstnärskap har i flera år cirkulerat kring denna ängel med sina fem par vingar, som han skapar om och om igen i skiftande färgkombinationer, storlekar, i måleri och grafik. Vingparen tycks identiska från en bild till en annan från hopfällt täckande av den nästan obefintliga kroppen till stramt uppställda bakom ängelns rygg. De kan också flyga, runt uppburrade. Bakgrunderna är ibland rena färgytor, ibland antyds, ett ovan och ett nedan, låt oss kalla det landskap.

Det är i änglarnas ansikten man ser det som är det viktiga för konstnären. Ansiktena är unga men inte barnsliga, de har ett skuggspel som ger djup åt ytan och en vag personlighet åt varje ängel.

– 1400-talet representerar medvetenhetssjälens födelse. Renässansen är på väg och med den träder människan fram ur kollektivet och blir medveten om sig själv, säger Kristoffer Laurén.

Han pekar på några av sina verk, benämnda efter ängelns färg: den rosa, den blå, den vita och säger nästan mer till sig själv än till mig att han målat sig genom konsthistorien, från medeltid till renässans. Det är nu som först, när hans Änglar hänger på utställning som han ser det själv, och att de nyaste, änglar i guld i lite mindre format, har tagit honom fram till 1600-talet.

Med den nyckeln läser jag av den rosa ängelns oskuldsfulla ansikte, lika omedvetet om betraktaren som om sig själv, ängeln bara är. Den blå ängeln ett stycke ifrån ser, men är indifferent, likgiltig, om det den ser. Den vita ängeln möter betraktarens blick, ett jag möter den andre.

– Man ser till exempel hos Giotto hur det personliga uttrycket kommer fram ur ikonerna, understryker Kristoffer Laurén.

Guldängeln, något av det senaste han målat, vad säger dess ansiktsuttryck? Jag läser bilden som någon som mött sig själv och den andre och nu reflekterar över detta möte.

Konstnärens änglar fyller en hel korridor och mer därtill i galleriet. De är väl värda en studie.
Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

LÄNK till reportage om Göran Gidenstams utställning Arbete och verk
LÄNK till reportage om Kerstin Diedrichs utställning Porträtt
LÄNK till reportage om C. Anders Walléns utställning Videogitter

• NP33/GALLERI SANDER Norrköping

• 16 mars – 28 april 2013
• Göran Gidenstam
  Arbeten och verk
• Kerstin Diedrich
  Porträtt
• C. Anders Wallén
  Videogitter
• Kristoffer Laurén
  Änglar

LÄNKAR
Kristoffer Laurén hemsida
NP33 hemsida

FLER BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157633056062521″]