Tandvärk är katalysatorn i pjäsen Gyllene Draken som snart har nypremiär på Östgötateatern i Norrköping.

”…tills han kom på det där med tanden.”

– Det är en personlig glädje i att samarbeta och stötta Fria teatern i ett Teatersverige som alltmer drar åt projektifiering. Johan Celander, chef för Östgötateatern talar klarspråk om samarbetet med kritikerhyllade Fria teatern, som drabbats så hårt av Stockholm stads ändrade kulturbudget att det diskuterats länge i rikspressen. Han syftar inte enbart på Stockholms kulturpolitik utan på den samverkansmodell som rullas ut med Kulturrådets hjälp över hela Sverige.

Föreställningen Gyllene Draken har alltså redan haft premiär – på Fria teatern i Högdalen i Stockholm. Recensionerna var mycket uppmuntrande. Publiken kom, inte rusande, men okej. På lördag är det Norrköpingspublikens tur att ta del av resultatet av det minst sagt intima samarbetet mellan Fria teatern och Östgötateatern.

Visst har man samarbetat förr. Nyligen spelade Östgötateaterns Stina von Sydow och Peter Sundberg Kärleksbrev hos Fria teatern, i andra riktningen gick gästspelet Kamratstödjaren hos  Ung scen öst, Östgötateaterns ”dotterbolag” för den yngre publiken.

– Vi hade läsning i Zacharias salong, först tyst läsning, berättar Johan Celander om hur det hela startade. Vid högläsningen blev vi eld och lågor. Men så hörde vi att även Fria teatern funderade på att sätta upp dem och började prata om att göra den tillsammans.

Den här gången samarbetade man fullt ut med en mix av såväl konstnärlig och teknisk personal som skådespelare. Fem veckors repetitionstid på vardera teater.

Gyllene Draken är den restaurang i vars hus hela världen tycks rymmas. Så tänker regissören Thomas Müller om pjäsen:

– Det handlar om globaliseringen, om allas behov och avhängighet av varandra.

Pjäsförfattaren Roland Schimmelpfennig är Tysklands just nu mest spelade dramatiker – och den flitigaste. På 15 år har han skrivit 27 pjäser.

– När han är igång med en pjäs ger det så mycket material att det leder vidare till tre till, berättar Thomas Müller. Ibland går han och bär på materialet länge, tills han finner den ingång som gör att det kan bli just teater. Gyllene Draken var ett sådant material, som han tänkte passade bättre för dokumentär på tv, tills han kom på det där med tanden.

En tand som värker är betydelsefull i pjäsen. Skådespelarna spelar upp några scener under pressvisningen och den värkande tanden ger sig till känna så gott som omedelbart. En av de fem kockarna i kinarestaurangen har akut tandvärk. Men utan pengar är tandläkarbesök inte att tänka på.

– Vi har fördjupat våra kunskaper, vi har sett filmer och läst på om globalisering, säger skådespelaren Stina von Sydow.

Skådespelarna uttalar både repliker och regianvisningar, vilket regissören förklarar är dramatikerns uttalade mening. Med pjäsen vill han inte bara att publiken ska ”förstå” utan också nå en ”högre nivå av närvaro”, nå pjäsens smärtpunkt.

– Så när han vill att skådespelaren säger ”kort paus” så menar han att han hoppar över en psykologisk process för att hålla den närvaron intakt, förklarar Thomas Müller.

Men om nu Fria teatern och Östgötateatern samarbetat får vi bara en tolkning av Roland Schimmelpfennigs pjäs. Blir inte Teatersverige fattigare då?

– Tack vare att vi delar på kostnaderna för Gyllene Draken får Teatersverige också se en Satie och en Gertrud Stein på Teatervinden här i Norrköping, kontrar Johan Celander.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Robert Betts

• STORA TEATERN Norrköping

• 6 – 27 april 2013
  Gyllene Draken
  av Roland Schimmelpfennig
  Regi: Thomas Müller
  Scenografi och kostym: Mats Persson
  • MEDVERKANDE
    Caroline Harrysson
    Per Lasson
    Olle Sundberg
    Peter Sundberg
    Stina von Sydow

LÄNKAR
Fria teatern hemsida
Östgötateatern hemsida
FLER BILDER FRÅN PRESSVISNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157633164560328″]