Högt tempo. Handlingen utspelas på flera platser samtidigt.

Varför är Myrans motiv så dunkla?

Vad smakar en pjäs om asiatisk mat? Ja, i alla fall är den synnerligen kryddig och komplex. Men mest lämnar nog Gyllene Draken en besk eftersmak. Pjäsen handlar inte så mycket om mat, utan mer om de mörka sidorna av dagens samhälle.

Pjäsen spelas i ett rasande högt tempo. Takten pressas bland annat upp av att samtliga skådespelare befinner sig på scenen samtidigt, trots att handlingen utspelar sig på flera platser om vartannat. Dessutom fylls pauserna i dialogen genom att skådespelarna uttalar orden ”kort/lång paus” istället för att låta tystnaden råda. Regin görs synlig genom att det vävs in i skådespeleriet. Det är ett intressant grepp som fungerar anmärkningsvärt väl.

Till en början är vi dock brydda: var kommer Myran och Syrsan ifrån? I andra akten blir det desto klarare varför Syrsan hoppas så mycket på våren, och varför Myrans motiv är så dunkla. Pjäsen rymmer obehagliga teman som trafficking och övergrepp. Det försiggår saker i vårt samhälle som inte syns på ytan, och insikten att det pågår så nära den officiella verksamheten ger pjäsen extra nerv.

Skådespelarinsatserna är välavvägda och rollerna är välkomponerade. Manus är aktuellt och vasst och lär oss om baksidorna av vår samtid. Östgötateaterns samarbete med Fria Teatern fungerar utmärkt. Gärna mer av det!

Text: Linus Johansson Krafve och Åsa Husén
Foto: Mikael Silkeberg

• STORA TEATERN Norrköping

• 6 – 27 april 2013
  Gyllene Draken
  av Roland Schimmelpfennig
  Regi: Thomas Müller
  Scenografi och kostym: Mats Persson
  • MEDVERKANDE
    Caroline Harrysson
    Per Lasson
    Olle Sundberg
    Peter Sundberg
    Stina von Sydow

LÄNKAR
Fria teatern hemsida
Östgötateatern hemsida
Gyllene Draken ett win-win-samarbete för Östgötateatern reportage Kultursidan.nu 4/4 2013
FLER BILDER FRÅN FÖRESTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157633182957907″]