I det lilla formatet. I butikens utställningsmonter visar Anneli Lindberg sina verk.

Lekfull fantasi och dolt allvar

Vid Olaiparken, inte långt från skivaffären Vaxkupan, ligger den lilla överbelamrade men gemytliga affären Popsi som även fungerar som galleri. Fram till 30 april ställer Anneli Lindberg ut sina fantasifulla, egenartade och lekfulla bilder där. Men också en och annan Blobb (virkad fantasifigur) och bricka dyker upp.

De flesta bilder har en till färgen ljus grundton och de är små. Frimodig är i det sammanhanget en av de större bilderna och den tycks inleda en resa som är uppdelad i olika teman som visas på uppspikade skivor. En figur vandrar på en väg i bilden. Vägen leder mot de andra bilderna. Från tavlan hänger en tråd som också leder betraktaren in i nästa tema. Men på första skivan finns även en Dropp-blobb. Det är här det börjar. Om man är frimodig nog.

På skiva nummer två hänger bilderna Augustifest 1 och 2 som har ett snurrigt innehåll. En vit tråd leder ut ur den ena av bilderna. Där finns ytterligare en bild som heter Höstrusk. Vinden blåser men två hjul eller ringar har satts i rörelse. En gul tråd har fått formen av ett ax. Bilden känns positiv, till skillnad från de andra två.

Med på utställningen finns också brickor som var och en är ett konstverk i sig. Sagotrådar ringlar över ytan. Kan man tänka sig ett bättre underlag för en måltid?

Färgstarkt besök hänger på tredje skivan. Där har Anneli sytt spröda stygn på vit textil. Hon har även gjort färgade avtryck av virkade föremål. Det blir till en poetisk klangbotten. Så har hon fört in både handsydda stygn och virkade figurer i bilden. En blomma med lång stjälk framträder, liksom en orangefärgad figur. Det måste vara det färgstarka besöket. Men där finns två andra figurer också, en stor tillbakalutad och en liten nästan osynlig. Trots att tavlan rent bildmässigt får liv av den dynamiken får jag personligen en önskan att ge de två ”svaga” figurerna mer färg och form, särskilt den lilla.

Därefter visar två bilder Vill upp och Snart där något som kan tolkas som en hjärna och ett underjag. Hjärnan består av vindlingar och en stege leder upp till den. Den kan man klättra på. En figur verkar vara på väg att lämna hjärnans överjag. Kanske för att ge utrymme för de två figurer som så gärna vill upp (ur sitt eventuella underjag).

I nästa stadium saknas bilder. Här har Blobbarna tagit plats. Och några av brickorna. En Blobb har erfarenhet, den andra inte. Anneli berättar att den med erfarenhet har varit med henne i Berlin. Säkert har den mycket att berätta för Blobben som bara varit hemma. Den erfarna får berätta för den oerfarna.

Skiva nummer sex består av två bilder Fridlyst och Liten trio. Fridlyst är ytterligare en i sammanhanget stor bild. I centrum finns en blomstjärna och dess väg upp i luften. Ett taggtrådsstängsel tycks ha gjort vägen lite komplicerad. Ett tag ser man inte riktigt vart stjälken har tagit vägen. En katt klättrar upp på boxen som finns på stjälkens väg. En figur med snabel sträcker sig mot blomman. Men den figuren ser snäll ut. Ytterligare en figur tittar på. Trots en lätthet i bildspråket känns innehållet tungt.

Den lilla trion består av sköra små otydliga djur. De håller ihop.

I nästa avdelning får man som betraktare ta sig i akt. Det som först ser lekfullt och fantsifullt ut tycks dölja mörkare sidor. Om man vänder på en bild visar sig två oseende ögon. Ett lamm sitter inte riktigt fast mot bakgrunden på ytterligare en bild. Ska det vara så eller är det risk för att lammet försvinner? Det ser ju ut att trivas. Bärfisar tycker väl ingen om. Tavlan Taggig har både en figur med en stor tvetydig hand och en mindre figur som fått sin nedre kroppshalva zick-zackad. Bilden Under tolkar jag som att risker ofta lurar i det undermedvetna. Det är bättre att kräkas. Trots det fina bildspråket är innehållet mörkt. Nä, vi hoppar till nästa plats.

Här kan man ha kul. Det är i alla fall Kulblobben som dyker upp. Och tavlan med sommarmaskar andas växtlighet.

På sista skivan visas en problematik. Fobi heter en bild. I bakgrunden visar sig ett gallermönster och en spindelaktig figur. I en annan bild kryper ett litet djur, kanske så litet som en bacill. Blobb, minst i släkten hänger i närheten av tavlorna.  Den Blobben ska inte få fobi.

En liten tavla Bättre att kräkas skiljer sig från de andra. Den är mycket mörk. Genom lager efter lager har den fått sitt slutgiltiga utseende. Jag får en känsla av att jag befinner mig på havets botten när jag ser på den. Någonstans i mittfältet höjer sig ett rektangulärt trassel upp över den övriga nivån. För mig ter sig det hela som en skattkista på havets botten. Två röda trådar förankrar kistans lock i botten.  Även om man skulle befinna sig i kistans närhet är det svårt att få upp locket. Några figurer framför kistan tolkar jag som maneter. De kan brännas. Fast de här ser bulligt snälla ut. Kanske kan de hjälpa till att få upp locket?

I Fångad fiskas en liten röd figur in. Jag tror att den ville bli fångad.

Text: Carina Johansson
Foto: Ann-Charlotte Sandelin


• POPSI Norrköping

• 11 april – 30 april 2013
  Dagsverk & drömmar
  Anneli Lindberg

LÄNKAR
Anneli Lindberg hemsida
Popsi hemsida

FLER BILDER FRÅN UTSTÄLLNINGEN – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157633241938665″]