Antikens strama hästar i Maria Larsson stengodslera.

Skenande hästar möter stränga färgprov

Det är galleristen som föst ihop dem, Lena Wahlstedt och Maria Larsson möts först en halvtimme före vernissagen. Hängt målningarna respektive ställt upp keramikskulpturerna har de gjort var för sig. Nu är allt på plats, tavlorna på väggarna och hus och hästar på piedestaler och en kant som löper utmed väggen, visserligen smal men precis lagom för en hästflock att rusa fram på. Kropparna är framåtlutade, näsborrarna vidgar sig mot vinden, manar och svansar fladdrar.

Maria Larssons hästar är en kraftfull ras, med breda rundade bogar. Kanske är rasen uråldrig för samma kraft utmärker två större hästskulpturer med stela manar och svansar, liknande de stridshästar man kan se på antikens friser från främre Asien. Fast nog det är lite märkligt att de är så fast förankrade mot marken, ben har inga av hennes hästar, vare sig de kråmar sig, betar eller följer flocken i vild galopp.

– Jag drejar upp en grundform, trycker till och modellerar, beskriver Maria Larsson arbetet med skulpturerna i keramisk stengodslera.

Rakubränning är den teknik hon mest använder sig av, alltså i en enkel utomhusugn som hettas upp med gasol. Den brända leran täcks med metallbaserad glasyr (som skiftar mellan  grön oxid, gärna krackelerad, och djupröd koppar) innan den gör en ny vända i ugnen. Ett möte mellan bestämd planering och hettans oförutsägbarhet.

I det inre rummet en halvtrappa upp står två stadskvarter. Husen är tre våningar höga och så smala att det snarare är fråga om trappavsatser än hela rum inuti. I fönstren står blommor, gardiner fladdrar. Utanför porten hänger en gyllene nyckel. Inte ett hus är det andra likt.

I ett kvarter är alla hus svarta med några vita detaljer, ett rentav med en blå drake på gaveln. I det andra kvarteret skiftar husen mellan svart och vitt, kanske det är nattens skuggor som dröjer sig kvar, för hela det kvarteret har fått namnet När natt blir dag. Mot fasaderna avtecknar sig träden, tecknade med täta ränder. Stramt och lekfullt på samma gång. Lite som i Kamomilla stad.

[flickr]http://www.flickr.com/photos/kultursidan/8658668678/[/flickr]

Färgprov. Lena Wahlstedt prövar ständigt färgens möjliga möten.

Lena Wahlstedts målningar är inte insmickrande. De ger aningar, man kan associera, men de föreställer inte. En heter Nils & Frosta (tänk på Ikea för det gjorde konstnären) men annars är det oftast naturen som indirekt släpper till formerna.

De tolv målningar hon visar på Galleri Femman har gjorts under de senaste åren, någon så tidigt som 2002, en annan från 2008. Två är signerade i år.

Lena Wahlstedt målar med tempera, som gjort för att släppa fram underliggande lager även när man lägger nytt ovanpå. När hon talar om sitt måleri är det oftast färgen hon nämner, nyfikenheten som driver henne att skapa kontrasterande fält, blanda om och rista. Fälten, formerna, strecken blir bärare av färglusten.

Komna så långt i samtalet protesterar konstnären, formerna är visst viktiga. Hon söker dem ofta i naturen där hon tillbringar mycket tid, har ett öga som fastnar för detaljer.

– Jag tänker att jag inte kan hitta på former själv, då skulle det bara bli ett och samma, förklarar Lena Wahlstedt. Jag inspireras av naturen, av skisser. Sedan hämtar jag inspiration från mitt måleri, att ta en färg och sedan pröva en annan färg.

Samtidigt som hon prövar och förkastar, plockar upp ett gammalt verk, målar över (men upptäcker något som måste sparas) och arbetar vidare, gäller det att stoppa i tid.

– Jag vill gärna lämna lite vit duk kvar.

Hon visar på Hotet, målad i år. Något som kan vara gula huskroppar i en stad, vid en väg, i ett landskap. Himlen har en rosa ton som möter landskapet. En svart fläck vidgar sig på himlen, hotfullt menar Lena. Men den tunna temperan har inte fäst helt vid duken, mikroskopiska ljusa fläckar lyser. Det kan var natthimlen som tränger fram i en glipa med tjocka vintermoln, eller ett annat universum.

Som sagt, Lena Wahlstedts måleri är inte insmickrande. Men det håller i längden.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Robert Betts

• GALLERI FEMMAN Norrköping

• 13– 21 april 2013
  Måleri och Skulptur
  • Lena Wahlstedt
    Tempera
  • Maria Larsson
    Skulptur

LÄNKAR
Maria Larsson hemsida
Lena Wahlstedt hemsida
Galleri Femman hemsida
FLER BILDER FRÅN LENA WAHLSTEDT – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157633269548054″]

FLER BILDER FRÅN MARIA LARSSON – KLICKA

[flickr-gallery mode=”photoset” photoset=”72157633265122093″]